Längtar alltid till fjällen.Läser hellre fjällkartor än ser på teve.Vandrar ibland med sällskap, ibland ensam i både fjäll och skog. Tycker alldeles förmycket om att vandra för att avstå om medvandrare saknas.
Tillhör Hillebergfalangen.
På senare åt har jag rest till Australien och Nya Zeeland några gånger

Användarnamn: BrittMarie

Intressen: Klättring, Friluftsmat, Expeditioner, Vandring, Långfärdscykling, Turskidåkning, Litteratur, Navigering, Mountainbike, Multisport, Bär & svamp, Orientering, Paddling

Mer på profilsidan


Skridskotur på Nömmen

För ett par år sen började jag åka långfärddskridskor och gick då med i ett nätverk som håller koll på åkbara isar och ordnar gemensamma utfärder. I måndags var vi ute på en alldeles fantastiskt härlig skridskotur på Nömmen. Det är milslång sjö med många öar belägen strax söder om Nässjö, jättefin för både skridskoåkning och paddling.

Klockan tio var vi på isen, solen strålade över frostigt landskap och is så spegelblank så att Evert Taube kunde ha menat Nömmens istäckt yta när han diktade om fjärden som ligger blank som ett nybonat golv...

Fjorton personer gled iväg med solen i ansiktet, det gick så lätt, en anings medvind och man ville bara åka och åka och önskade att det aldrig skulle ta slut!

Här och där fick vi hejda oss och pika så vi hela tiden befann oss på säker is. Det som är så bra med det här nätverket är att man alltid har sällskap med personer som har åkt mycket och är vana att bedöma isar. Som nybörjare lär man sej mycket då.

Lite dramatik fick vi ändå uppleva, ingen plurrning dessbättre, men ett rådjur hade kommit ut på isen och hade stora svårigheter att ta sig i land. Så fort det kommit upp på benen halkade det omkull igen. Så småningom tog det sej dock i land.

En stund svävade en havsörn över våra huvuden, kanske hade den hoppats på rådjur till middag... Roligt att få se denna imponerande fågel!

Fikapaus förstås, skönt i solen och behövligt att fylla på med ny energi.

Efter några timmar var vi tillbaks vid utgångspunkten, mycket nöjda och belåtna, för mej var det en mycket väl använd semesterdag!

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2015-01-08 06:53   Håkan Friberg
Det låter underbart. Jag är nybliven medlem i ett liknande nätverk - så nybliven att jag ännu inte hunnit ut på den typen an turer. Har än så länge i stort sett hållit mig till plogade banor på Hjälmaren och Runn.
Men det kommer...
 
Svar 2015-01-09 21:30   BrittMarie
Det är ju jättebra att det plogas banor så det går att åka skridskor även när det har snöat. Bra att träna sin åkteknik så, tänker jag, men den där känslan av att man nästan flyger fram över isen får man kanske inte!
Har för mej att jag sett blankisbilder från Hjälmaren i mina sociala flöden denna vinter...
 
2015-01-09 09:12   brigas
Vilken blankis.Tänk att få åka i timtal på en så stor blank yta.
Häftigt.
 
Svar 2015-01-09 21:30   BrittMarie
Jättehäftigt! En smått berusande känsla!
 
2015-01-11 17:48   L.A.
Ja det var en trevlig tur med lite spännande isar. Har dock aldrig förr varit med om att få leta på en 7-8 ställen för att kunna komma iland o fika! :-)
 

Läs mer i bloggen

Trehundra mil - del två

För ett par månader sen skrev jag om min dotter Helga och hennes kompis Sabina som är i Nya Zeeland och vandrar Te Araroa, 300 mil från norr till söder. Jag nämnde också att jag var sugen på att vandra med dem en bit...

Jag vet inte exakt hur långt de har gått nu men senast jag hörde från Helga, för ett par dagar sen, var de klara med en sexton mil lång paddling på Whanganui River. Enligt kartorna är ca 135 mil avklarade vid ankomsten till Whanganui. Snart halvvägs, alltså!

Trehundra mil

Trehundra mil. Så lång är Te Araroa, vandringsleden som går genom hela Nya Zeeland, från Cape Reinga i norr längs stränder och i skogar, genom byar och städer, på stigar, vägar och vatten till Bluff längst ner på sydön!

Kåtornas folk - ett lästips!

"Det piskar som tusen vassa nålar i ansiktet, vita moln kommer yrande och sveper sig om oss där vi vandrar - några små människor och djur i vanmäktig kamp mot en rasande fiende, virvlar, biter, tränger sig in genom skinnkläderna som vore det spindelväv man bar, tar andan ur en, tvingar en att spänna varje muskel för att orka ta ut det steg man påbörjat... Hur länge! tänker jag. Nu är det nio timmar vi krupit fram mot stormen..."

Vädret är förfärligt när samerna i Saarivouma flyttar till sitt sommarviset i slutet av april år 1915. Den som berättar är Ester Blenda Nordström, en tjugofyraårig journalist från Stockholms som under några sommarmånader ska vara lärare åt samebyns barn.


Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.