Längtar alltid till fjällen.Läser hellre fjällkartor än ser på teve.Vandrar ibland med sällskap, ibland ensam i både fjäll och skog. Tycker alldeles förmycket om att vandra för att avstå om medvandrare saknas.
Tillhör Hillebergfalangen.
På senare åt har jag rest till Australien och Nya Zeeland några gånger

Användarnamn: BrittMarie

Intressen: Klättring, Friluftsmat, Expeditioner, Vandring, Långfärdscykling, Turskidåkning, Litteratur, Navigering, Mountainbike, Multisport, Bär & svamp, Orientering, Paddling

Mer på profilsidan


Höstvandring med förhinder

Snön föll - och vi med den...åtminstone planerna på en helgvandring...

Fredag eftermiddag: Ösregnet övergick till snöfall (tur jag slutade tidigt och hann hem medans det fortfarande var barmark, inga vinterdäck på cykeln än). Vanligtvis hoppar jag nästa jämfota av förtjusning över säsongens första snö, men nu blev jag lite orolig - hur skulle det bli med de planerade vandringen?

Fredag kväll: Min medvandrare är inte så pigg på att ge sej ut på snöpulsning. Dit vi tänkt oss, Hökensås, väster om Vättern, brukar det alltid komma mer snö än här. Så också denna gång, fick vi veta efter telefonkontakt med boende på den sidan...

Lördag morgon: Känns lite snopet att se de färdigpackade ryggsäckarna och inte komma iväg...

Lördag lunch: Vi packade i alla fall lilla ryggan  för att äta lunch ute.  Vi gick till ett ställe där det fanns färdig ved och grillade våra goda korvar. Kaffevattnet kokades på plats för ökad friluftsfaktor... Skönt att komma ut i solen och snön, en skön vinterdag! Jag insåg att min medvandrares kängor är väldigt hala när det är snö så det var nog ändå bäst att stanna hemma.

Fast nästa helg...då så!!! 

 

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2007-11-12 09:43   Öhrnell
Tråkigt med de ändrade planerna, men ni fick ju göra upp eld i alla fall. Lycka till nästa helg!
 

Läs mer i bloggen

Trehundra mil - del två

För ett par månader sen skrev jag om min dotter Helga och hennes kompis Sabina som är i Nya Zeeland och vandrar Te Araroa, 300 mil från norr till söder. Jag nämnde också att jag var sugen på att vandra med dem en bit...

Jag vet inte exakt hur långt de har gått nu men senast jag hörde från Helga, för ett par dagar sen, var de klara med en sexton mil lång paddling på Whanganui River. Enligt kartorna är ca 135 mil avklarade vid ankomsten till Whanganui. Snart halvvägs, alltså!

Trehundra mil

Trehundra mil. Så lång är Te Araroa, vandringsleden som går genom hela Nya Zeeland, från Cape Reinga i norr längs stränder och i skogar, genom byar och städer, på stigar, vägar och vatten till Bluff längst ner på sydön!

Kåtornas folk - ett lästips!

"Det piskar som tusen vassa nålar i ansiktet, vita moln kommer yrande och sveper sig om oss där vi vandrar - några små människor och djur i vanmäktig kamp mot en rasande fiende, virvlar, biter, tränger sig in genom skinnkläderna som vore det spindelväv man bar, tar andan ur en, tvingar en att spänna varje muskel för att orka ta ut det steg man påbörjat... Hur länge! tänker jag. Nu är det nio timmar vi krupit fram mot stormen..."

Vädret är förfärligt när samerna i Saarivouma flyttar till sitt sommarviset i slutet av april år 1915. Den som berättar är Ester Blenda Nordström, en tjugofyraårig journalist från Stockholms som under några sommarmånader ska vara lärare åt samebyns barn.


Glöm allt du lärt dig om vandringsskor

Sneakers och löparskor kan vara bekväma för enklare promenader, men de är inte designade för de utmaningar som vandring kan erbjuda. Ojämn terräng, ...