Längtar alltid till fjällen.Läser hellre fjällkartor än ser på teve.Vandrar ibland med sällskap, ibland ensam i både fjäll och skog. Tycker alldeles förmycket om att vandra för att avstå om medvandrare saknas.
Tillhör Hillebergfalangen.
På senare åt har jag rest till Australien och Nya Zeeland några gånger

Användarnamn: BrittMarie

Intressen: Klättring, Friluftsmat, Expeditioner, Vandring, Långfärdscykling, Turskidåkning, Litteratur, Navigering, Mountainbike, Multisport, Bär & svamp, Orientering, Paddling

Mer på profilsidan


Nyårsfirande på Hökensås


Kan vi inte dricka nyårschampagne under stjärnorna på Hökensås, undrade jag. Vi tar med lite god mat, eldar brasa och sover i tältet! Vi går till sjön vi tänkte gått till i november när vi ställde in turen för det blev så mycket snö! Min medvandrare var genast med på noterna!

Hökensås är ett skogsområde mellan Hjo och Habo, rikt på tallbevuxna sand- och grusåsar och gott om sjöar  och tjärnar. Västra Vätterleden går över Hökensås men vill man göra egna utvikningar från leden finns en mängd stigar och skogsvägar att välja på, även för cykel- och skidåkning  kan jag tänka mej. Men det gäller att hålla hårt i kartan, det  kan vara lätt att villa bort sej! Här finns också fina möjligheter att fiska eller plocka lingon och blåbär.

Men det blev inget nyårsbubbel under stjärnorna - det blev nyårsbubbel med snöflingor i! Det kan jag gärna ha!

Det var nära att  nyårsmyset hade uteblivet alldeles. Inte för att väderrapporten utlovat solsken och det blev snö. Inte för att det var jobbigt att gå i snön. Men för att jag nästan inte fick fyr på brasan!!!

I väg hemifrån som planerat, buss från stan till Fagerhult. En dryg timmes vandring längs lätt snöpudrade stigar till vindskyddet vid Södra Kroksjön. Bra mark att tälta på. Lite lunch smakade bra och sedan strövtåg utan packning och insamling av ved. Det fanns gott om ved! 

Södra Kroksjön

Men...

Den var blöt, riktigt ordentligt  blöt!

Jag brukar aldrig ha problem med att göra upp eld, lite torrt näver finns alltid med i packningen och tillsammans med ett knippe ris från en gran brukar elden lätt ta sig även om veden inte är torr. Så jag gjorde som jag brukar. Det hade jag inget för... Nytt försök... näää... 

Nu  blev jag lite orolig! Tänk om...men då blir de ju inget mysigt...Grilla  i pannlampsken på engångsgrill och sen ligga i tältet och köra gasollampan resten av kvällen? Så mycket gas fanns inte med... 

Med desperation i blicken letade jag runt vinskyddet  och hittade en brädlapp som någon lämnat, under tak, torr och fin! Späntad till tändved  räddade den nyårsbrasan!  Tusen tack till denna "någon"! Äntligen slutade surveden att ryka, äntligen betedde den sig som en normal, trevlig lägereld ska göra!

Äntligen dags att laga mat! Lite glögg fick stimulera aptiten...

Nyårsmenu

Kräftsallad på örtkryddad brödkrutong

Grillad entrecôte med sauce Bearnaise, rostade potatishalvor och grillad tomat

Panna cotta med saffran och blåbär 

Varmrätten strax klar

Det låter väl inte så dumt? Måltidsdryck? Njaa...något hade glömts i brådkan att komma iväg...ölen var kvar hemma i kylen...så champagne fick bli genomgående dryck. Vilket lär vara helt korrekt... Fast den tog slut långt innan tolvslaget...

Vi fick en mysig kväll och nyårsfirande. Platsen ligger så långt från vägar att inget trafikbuller stör, bara naturens ljud. När mat och godis var slut och brasan blev till glöd drog vi oss in i tältet. Låg och pratade en stund med gasollyktan igång och somnade sedan till ljudet av vindens sus i tallkronorna och snöflingornas trevliga prasslande mot tältduken.

 

                   

Snön fortsatte att falla under nyårsdagen, små, envisa flingor som sakta men säkert ökade på snötäcket. Temperatur nära noll. Frukost och hoppackning av ett tält som var blött av kondens inifrån och av snö utifrån.

 

Nyårsmorgon

Nöjda med att ha kommit ut för lite friluftsliv vände vi tillbaks mot civilisationen, delvis samma väg som dagen innan. Jag har varit på Hökensås många gånger förut men aldrig när det varit snö.

 

 

Nyaste fyndet var förstås med! Jättebra - den kan fyllas utan att handen ens behöver nudda vid det kalla sjövattnet!

 

 

 

 

 

 

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2008-01-04 19:32   brigas
Lätt avundsjuk på att få fira ett så härligt nyår.
 
2008-01-05 13:07   Wolf25
Trevligt nyårsfirande.
 
2008-01-06 01:15   pookish
Kul idé att grilla vid ett nyårsfirande! Vart har du kommit över den där "juliga" versionen av en nalgene-flaska?
 
2008-01-06 07:36   Öhrnell
Vilket härligt nyårsfirande! Och vilken tur att du fick fart på brasan till slut.
 
2008-01-06 16:56   Håkan Friberg
Grattis! Vad härligt det ser ut.
 
2008-01-07 12:53   Islusen
Det lät ju alldeles... alldeles.... underbart! Ett litet boktips om du inte redan läst den: boken "Eld" av Yngve Ryd får en verkligen att inse att det kan vara en riktig konstart att göra upp eld!
 

Läs mer i bloggen

Trehundra mil - del två

För ett par månader sen skrev jag om min dotter Helga och hennes kompis Sabina som är i Nya Zeeland och vandrar Te Araroa, 300 mil från norr till söder. Jag nämnde också att jag var sugen på att vandra med dem en bit...

Jag vet inte exakt hur långt de har gått nu men senast jag hörde från Helga, för ett par dagar sen, var de klara med en sexton mil lång paddling på Whanganui River. Enligt kartorna är ca 135 mil avklarade vid ankomsten till Whanganui. Snart halvvägs, alltså!

Trehundra mil

Trehundra mil. Så lång är Te Araroa, vandringsleden som går genom hela Nya Zeeland, från Cape Reinga i norr längs stränder och i skogar, genom byar och städer, på stigar, vägar och vatten till Bluff längst ner på sydön!

Kåtornas folk - ett lästips!

"Det piskar som tusen vassa nålar i ansiktet, vita moln kommer yrande och sveper sig om oss där vi vandrar - några små människor och djur i vanmäktig kamp mot en rasande fiende, virvlar, biter, tränger sig in genom skinnkläderna som vore det spindelväv man bar, tar andan ur en, tvingar en att spänna varje muskel för att orka ta ut det steg man påbörjat... Hur länge! tänker jag. Nu är det nio timmar vi krupit fram mot stormen..."

Vädret är förfärligt när samerna i Saarivouma flyttar till sitt sommarviset i slutet av april år 1915. Den som berättar är Ester Blenda Nordström, en tjugofyraårig journalist från Stockholms som under några sommarmånader ska vara lärare åt samebyns barn.


Glöm allt du lärt dig om vandringsskor

Sneakers och löparskor kan vara bekväma för enklare promenader, men de är inte designade för de utmaningar som vandring kan erbjuda. Ojämn terräng, ...