Det är strax ovan 40 minusgrader och jag, plus familjen, har anlänt till Republiken Sakhas huvudstad Jakutsk. Vad som väntar nu är en en mycket kylig Expedition, tro det eller ej, men med ren och släde genom och över ett av de kallast bebodda platserna på jordklotet, Oymyakon. I denna lilla by startar vår färd och vi kör söderöver med målet vid det Okhotska Havet. 

Den här tiden varje år så finns det en plats jag längtar till kanske mer än till andra;

1. Jag är Zlatan Ibrahimovic. Jag åker ganska ofta till Rosengård av olika skäl och gillar verkligen stället och atmosfären. Det fick mig att under juldagarna läsa boken av/om Zlatan, som jag gillat på alla sätt och vis sedan han först dök upp på mediehimlen. Efter att ha läst hans bok vill jag påstå att detta skulle vara obligatorisk läsning för grundskolan, ja, varför inte för alla svenskar! Det sätter sursvensken i perspektiv,  men är främst en lysande inblick i det svenska samhället, utanförskap och inspirerande på alla plan, från första till sista sidan. En oerhört inspirerande bok!

Extrem kyla. När den slår till i USA så får jag omgående frågor hur man skall ekipera sig för att bäst klara kölden. Så jag brättar om flerskiktssystemet, men påpekar vikten av rätt val av underkläder. Och jag brukar då få följdfrågan, vad är bäst, ylle eller konstfibrer?" 

För drygt ett år sedan återvände jag till den riktiga kylan i nordöstra Sibirien och den kallast bebodda platsen på jorden, Ojmjakon. Temperaturerna var lika låga som under Sibirien Expedition år 2004 tillsammans med den enträgne Johan Ivarsson, men förutom själva resandet med ren och släde, var tältvistelsen en dröm. Skillanden var att braskaminen höll värmen tillräckligt länge så att man fick krypa in varm i sovsäcken. Och även om vi då vaknade i nästan 55 minusgrader, så är det en gigantisk skillnad mot att lägga sig svettig och nedkyld i ett tält, som under Sibirien tur nummer ett.