Massajerna från il-loitai och il-purko klanerna tyckte aldrig att samburu folket tillhörde samma stam. Allt sedan dess har jag drömt om att möta både samburu och turkana-folket. Jag var helt oförberedd på mötet, för min gode vän Jeff fick för sig att vi skulle flyga till Laikipia via Turkana sjön och se hur utvecklingen gått i Sibiloi National park. Så det var först när den legendariska krokodil - och utflödet till Nilen sjö dök upp under oss som jag började fatta vart vi var på väg. Landning i vad som tycktes rena öknen. Det var torrt, hett och en varm vind mötte oss när vi steg ur och en parkvakt från Borana-folket, som en gång i tiden var fiender till samburus. Ack de har fortfarande sådana dramatiska anletsdrag, detta ökenfolk!

Jag har nyss stigit innanför dörren efter två veckor i Östafrika. Jag ler med hela ansiktet. Det är gåvan man får med sig från världens äldsta kontinent där leendet föddes, Östafrika. Så fort jag landar på JK Airport känns det hemtamt. Det trots att det är 12 år sedan jag var här sist. Då knallande genom Kenya och Tanzania för att göra en film om en vandring i Massajland. Jag märker direkt att Nairobi förändrats till det bättre. Helt klart har en växande medelklass anlänt, för överallt syns fina bilar, nya affärer, jag ser inga unga män som förut gick omkring i horder på gatorna i jakt efter jobb eller sysselsättning. Det är rent och överallt byggs det. Främst av kineser. Jag är här på vad min mycket gode vän Jeff Willner kallar en Expedition för Gentlemän, så efter en natt i Nairobi så flyger vi till hans camp Kensington Mara West, placerad högt uppe på Oloololo Escarpment och som erbjuder en fantastisk utsikt över vad jag tycker är världens bästa nationalpark - Masai Mara.

Igår kom ett lång mejl från en förtvivlad ung man som planerat sin resa i ett år, cyklat iväg och, enligt honom, bara kommit en tiodel av vägen han önskat nå. Han ville cykla från England till Asien, men avslutat färden i Mellan Östern.

Att jag tar upp ämnet Everest har att göra med att jag får en hel del mejl från läsare som undrar hur man bestiger berget och så vidare. Dessutom följer jag de utländska nyheterna beträffande Everest, nu senast en artikel i Outside Magazine, som jag tycker påminner om gamla Outside, när tidningen gick att läsa, med långa, bra källforskade reportage. Av och till dyker de fortfarande lyckligtvis upp. Jag har publicerat tre artiklar med ämnet Mount Everest jag skulle vilja dela med mig för er läsare som när denna dröm. Kanske kan de både hjälpa och ge ett vettigt perspektiv.

Jag tror att i framtiden kommer folk att fråga dagens generationer;

Vad gjorde du när Felix Baumgartner hoppade?

Inledningsvis tyckte jag att allt var alldeles för hajpat. Det dök upp överallt, både när han sköt upp sina hopp tills timmarna han skulle hoppa på söndag. När han väl hoppade höll jag på att försöka få Eva att lugna ned sig och sova, eftersom dagis väntade på måndagsmorgon. Men jag sneglade med ett öga på utvecklingen på min Iphone. Strax efter det dottern somnat in, läste jag att han landat i säkerhet efter nytt rekord och folk var alldeles till sig. Jag tänkte, vad är de som är så märkvärdigt? Visst det är fantastiskt, men jag hade nyss publicerat en artikel som till viss del handlade om Joe Kittinger. När han satte världsrekordet 1960, fixade han sin fallskärm med silvertejp i sista stund och ingen hade varit i närheten av hans rekord, 31 300 meters höjd och 4 minuter och 36 sekunders fritt fall. MEN, när jag sedan tittade på fotona, där Baumgartner stod på vad som ser ut som en rymdsatellit, ja, det såg ju ut som han hoppade direkt från rymden! helt osannolikt tänkte jag och hämtade Eva och resten av familjen och så såg vi det här klippet nedan: