explorermikaelstrandberg

950 p
Bloggar > Mikael Strandberg

Mikael Strandberg

Producent av dokumentärer, expeditioner, bloggar, foton, böcker och guidar turister då och då.

Expedition - Hur man får igång äventyret!

En av de vanligaste mejlen jag får idag -ingen ringer nu för tiden- är en förfrågan hur man bär sig åt för att komma iväg på ett äventyr, en resa eller en Expedition. Likaså är en av de vanligaste kommenterarna efter en föreläsning: 

"Om omständigheterna varit annorlunda när jag var ung, så hade jag gjort samma sak." 

Nästan utan undantag alltid från en lätt överviktig gentleman. Saken är ju den att man måste bestämma sig vad man vill göra med livet! Jag vet, inte helt enkelt. Hur som helst har jag funderat noga på tre goda råd att ge. Jag kom fram till följande: 

1. Halva nöjet är förberedelserna och planeringen! 

Planering under Sibirien-turen, se www.siberia.nu 

Först av allt, gå till biblioteket och låna alla resehandböcker, kartor, referensböcker och all reselitteratur du kan hitta. För att få en liten idé vart, hur och när färden skall ske. När du senare gjort dig en bild av allt detta, så väntar en del svåra hinder att ta sig över. Främst att övertyga vänner, familj och sig själv att beslutet att ge sig iväg på äventyr är det rätta. Och för att hålla motivationen uppe, så gäller det att ta kontakt med människor som kan nära drömmen. Det vill säga andra äventyrare, resenärer och människor med samma drömmar. Jag tror det inte finns någon resenär som inte skulle hjälpa till. Själv hade jag aldrig överhuvudtaget kommit iväg, om omständigheterna fått styra, när jag första gången tog beslutet att leva detta liv. Starten för det var cykelturen från Chile till Alaska år 1986-88. Som ett exempel minns jag följande möte. 

Några dagar innan avfärd gick jag till biblioteket i Dala-Järna för att återlämna de sista referensböckerna. I dörren mötte jag min vän, Gösta Tysk, (tyvärr har han nu tagit sin mats ur skolan) den tiden en mycket känd naturfotograf, och hans hustru. Hans favoritplats på jorden var Alaska och vi hade tillbringat många timmar att prata om detta fantastiska vildmarksområde. När jag förklarade att snart var det dags för mig att ge mig iväg, sade hans fru plötsligt: 

"Men tror du att du klarar av det då? Jag tror det är omöjligt!" 

Hennes påstående blev en riktig kalldusch! Jag kände livet rämnade och jag förlorade allt självförtroende jag hade byggt upp under två pr, på bara några få sekunder. Jag blev röd av genans i ansiktet, försökte säga något, men blev i stället helt tyst och tittade stumt ned i marken. 

"Det är klart han klarar av det!" röt Gösta, förmodligen för första gången i sitt liv, åt sin hustru." 

Det var allt jag behövde höra! Två år senare nådde jag mitt mål. Med den berättelsen vill jag säga att det är viktigt att omge sig med positivt lagda människor! Inte bara inför planeringen av en färd, men i hela livet!  

2.......således, råd två, lyssna inte på någon med en negativ inställning! 

Det slutar aldrig att förvåna mig hur många människor det finns som ägnar all sin tid att försöka förstöra för andra som vill vidga livets ramar. Jag förstår bara inte en sådan inställning! Och de finns överallt. Familj, vänner, bekanta, arbetskamrater, i skolan, i media...ja, överallt! Även hos andra äventyrare, resenärer och upptäcktsresanden. Allra svårast är det i början tills folk begriper att inget hjälper och du kan fortsätta på den utstakade vägen! Så, rådet är, så fort du hör någonting negativt, stäng av hörseln, le och svara: 

"Jag skall verkligen ta mig en funderare på det du säger!" 

3. Köp biljetten och ge dig iväg! 

Så snart du har förklarat för de du älskar och som förstår, varför du behöver göra detta, köp biljetten ut ur Sverige! Ge dig iväg och njut av varje sekund, vare sig det är en veckas äventyr eller flera år. För när du väl kommer tillbaka, men en ny plan i skallen, så börjar allting från början igen!

Postat 2011-10-26 11:01 | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Expedition - Lyxkryssning i Medelhavet

Det jag minst förväntat mig när jag blev kallad av min vän Jeff på hans Gentleman´s Expeditioner var att det skulle bli en lyxkryssning i Medelhavet. Lika förvånad blev min lika gode vän Olly

"Tänk på utsläppen från dessa fartyg!" skrev han direkt. 

Vi tänkte alla efter och insåg hur man än reser idag om man har bråttom, så tar omgivningen stryk. Så vi kom fram till att vi ville undersöka vad det var som gjorde att så många drömde om att göra just lyxkryssningar. Och det är klart, så fort vi steg på MSC Fantasia, det enormt stora italienskt ägda kryssningsfartyget, världens andra största med 3500 passagerare och 1200 anställda, och steg in i våra tilldelade sviter, så det är klart, kommer man från en halvsliten trea i Malmö, det är klart man blir imponerad av all lyx. På köpet ingick en butler, som kom från Kuta på Bali, och som såg fram emot min föreläsning.

Höjdpunkten, det var att få några dagar tillsammans med mina bästa vänner i en avdramatiserad miljö som inte präglas av jobb dygnet runt. Vänner och familj är det som ger människan livsglädje och kraft! 

Min första tanke var att denna resa, där allt var inkluderat, dvs mat och dryck, var ett sorts flytande Kanarie öarna med en massa människor som brände sitt fläsk i solstolarna, läste deckare och drack brännvin och dansade till karioke på kvällarna. Och de verkade njuta av arrangemanget och på samma sätt som en resa till Kanarieöarna, gav det vila och familjetid.

Vår resa var Barcelona-Tunis-Malta-Sicilien och avslut i Rom. Första stoppet var en besvikelse. Tiden var alldeles för kort, några få timmar, därför blev besöket en besvikelse. Tänk själva att stiga av tillsammans med 3500 personer och trots att vi hade privat transport, när man anlände till Karthago, så gick det knappt att röra sig. Än mindre se något. Likväl skall sägas att det var underbart att åter höra böneutroparen kalla till bön, känna lukten av rökelse och myrra samt höra pratad arabiska.

När jag vaknade påföljande morgon, kikade jag ut och bjöds på en storslagen utsikt över det medeltida Valetta. Och jag insåg direkt fördelen med en kryssning, nämligen att bekvämt transporteras över natten, där man kan uppleva allehanda typer av underhållning ller sova, och så vakna på en ny spännande ort. Och att gå av och åter borda var hur enkelt som helst och innebar inga större köer eller tidsförluster.

Malta var en upplevelse! Jag var där för, ja, hundra år sedan känns det som, nä, när jag var 18 år och jag minns det var redan där storslaget. Med tidens perspektiv än bättre. Över hela ön råder en sorts avslappnad atmosfär och miljöerna är sannerligen pittoreska, med en medeltida förankring med katolska förtecken. Vi hade en hel dag, så vi besökte först Medina, följt av en lång lunch med en underbar bläckfisksås och så några timmar i huvudstaden Valetta där målet var Caravaggios målning Hulshuggningen av Johannes Döparen. Sanslöst spännande historia med denne egensinnige människa!

Påföljande morgon när vi vaknade, så hade vi hamnat i Messina på Sicilien och tyvärr var tiden för kort att bestiga Etna som vi tänkt, så i stället åkte vi den vindlande vägen upp till den pittoreska staden Taormina och njöt av en extra lång lunch njutandes av det italienska köket. Jag älskar verkligen den råa röra som råder på denna ö. Kaos blandat med elegans. För mig resans andra höjdare efter Caravaggio.

Rom var resans avslut. Frågan är, skulle jag betala själv för en kryssning? Faktiskt. Om det var med familjen. Inte ensameler med vänner, men med familjen. Det ger kvalitetsid tillsammans i en miljö där matlagning och alltför mycket struktur med dagis och annat tar all kraft.

Och älskar man nya miljöer, att resa, självklart uppskattar man en dylik färd. Som helhet, visst var det ännu en kanontur med Jeff!

Vill ni läsa mer, se http://www.mikaelstrandberg.com/2011/10/07/on-a-cruise-ship-with-kensington-tours-part-1/ och http://www.mikaelstrandberg.com/2011/10/10/on-a-cruise-ship-with-kensington-tours-part-2/

Postat 2011-10-17 09:37 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Expedition Sarek; Höstvandring med Sundip Chatterjee, del 3

Sträckan lägret till renvaktarsugan vid Sluggajåhkka var visserligen inte stig hela vägen, men oftast, förutom någon del underbart lågt och torrt vide. Vi tog en lång lunch vid stugan, som gav skydd i en tilltagande frisk vind. Solen dök upp av och till och utsikten över Slugga var skön att skåda.

 

Från stugan höll vi höjd i stort sett hela vägen till sjön 802, där vi slog läger med Slugga som väktare i söder. Det var en mycket vacker tur genom ett varierat bloglandskap uppbrutet av och till av lite vide och vi behövde inte ens vada över Sluggajåhkka, som var en sådan oro för Sundip på vägen fram till vårt mål, vi tog bara ett hopp från en stor hälla till andra sidan. Det kan konstateras att desto längre ned, ju större chans till ett enkelt vad. Dock inte alltid.

Åter igen vill jag säga, med tanke på mina 25 år som resenär världen över, att Sarek är så oerhört vackert. I synnerhet i höstskrud när vädret dessutom bjuder på de mest fantastiska molnformationer! Likaså är det förhållandevis lättgått, men ändå utmanande och alltid uppfriskande. vattnet kan än drickas så vitt jag förstör överallt och ännu är det inte alltför nedtrampat, så det är en höjdare som måste bevaras. Och det är fortfarande fritt och okontrollerat av myndigheter till höger och vänster. Det är ytterligare en vinnare. Sarek är verkligen en höjdare på jordens karta gällande nationalparker!

Från tjärnen 802 gick vi rakt på tjärnen 642, av och till stig, absolut sista biten och vadet var urenkelt. Vi slog läger på andra sidan för att torka allt blött och nästa dag tog vi tre bussen till Gällivare från Sourva dammens stopp.

"Jag vill tillbaka snart igen!" utbrast Sundip när vi steg på.

Var så säker att det skall bli av! Helst en vintertur...

Vill ni se hela serien bilder, titta här! Mer proffsigt här!


Postat 2011-10-09 13:59 | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

 

Logga in