Vinnare av juryns specialpris i Anadyr, Tjukotka

Motivering:

För största visat mod och ärlighet.

Har just klarat av att ta mig hem igen och skriver då detta:

”Det känns lite som jag är en deltagare i en film. Ett drama. Så klart. Med ständiga förändringar. Där jag från det ena momentet till det andra inte vet vad som händer.”

 Detta skrev jag i förrgår. Snöstormen pågick i Anadyr. Oro hade börjat spridas i gruppen. Skulle vi ens kunna ta oss ut ur Anadyr? Hade det inte varit för tjejerna hade jag gärna stannat! Jag gillar lokalbefolkningen, vintern och vissa delar av maten!

 Plötsligt ett fönster i snöstormen. Alla ombord. Men var alla gränser öppna? Till och med Finland hade stängt. Så fick vi veta att Ryssland stängde sina gränser. Chefen för Yakutsk Film Festival där filmen också tävlade ringde och sade att den annullerats. Murmansk där filmen också tävlade, likaså. Skulle vi ta oss ut?

 En av de absoluta höjdpunkterna på festivalen var de nya vänner som dykt upp i mitt liv. Klipparen Mik Stampe Fogh, Nastya Polyakova, översättaren, Julia från orten och så en herre jag tror kommer att bli en mycket god vän, Malcolm Dixelius. Alla helt underbara människor! Strax innan vi bordade planet, så bad jag honom hjälpa mig köpa en biljett, som skulle ta mig ur landet så fort vi landade i Moskva. Det kändes som om att snaran började dras åt. Jag hade en Aeroflot biljett som jag fått bråka om med arrangörerna påföljande dag. Först hade jag varit på väg till Köpenhamn, närmast Malmö, så i panik bokades biljetten om till Stockholm Helt i onödan. SÅ jag hade en föraning att paniken är på väg att stiga snabbt! Så jag bad min vän Malcolm att hjälpa mig boka om så jag kom på samma plan som honom. Dyrt som satan, min dyraste biljett någonsin. Men vi visste inte förrän vi landade i Moskva om jag fått biljett.

 I Anadyr trodde man att det fanns 2 covid-19 fall, men visade sig att det inte var så. Helt lugnt på resan. Någon ansiktsmask. I Moskva, fullt av skyddsmasker och väldigt lite folk på gatorna. Ingen tog tåg eller tunnelbana, så mycket trafik, men vi hann med på KLM planet. Vi var inte de enda svenskarna. Stefan Persson, målvaktstränare i Spartak Moskva och Modo legenden Tobias Viklund, skyndade sig ur landet. Spännande samtal om deras liv i Moskva.

 Landade i ett folktomt Stockholm. Nu på tåget på väg tillbaka till Malmö. Folk verkar ta det ganska lugnt. Skönt. Jag hoppas folk nu lyssnar på vetenskapen och litar på statsepidemologen!

Ett Grönländskt Äventyr: Tittarreaktioner

Tittar reaktionerna efter Ett Grönländsk Äventyr har varit i en klass för sig själv. Jag är nästan stum av chock. Men oerhört glad. Det är ju inget man förväntar sig när man gör en dokumentär. Men hoppas på!

Ett Grönländsk Äventyr SVT1 18 februari 21.00

Ett Grönländsk Äventyr SVT1 18 Februari klockan 21.00

"Din film röde mig i djupet av min själ. Vilket modigt porträtt av en fantastisk resa du och din familj gjorde tillsammans. Tack så mycket för denna film!"

Natalja Pylajeva, kurator och program direktör den Internationella Film Festivalen, Ryssland

• Svensk trailer kan ni se sist här nedan

Den finns på SVT Play tillsammans med Jemen filmen och Mannen Med Barnvagnen den 16 februari.

Jag skulle oerhört mycket uppskatta recensioner och kommentarer på filmen!

Tack!

Mikael Strandberg

Jag saknar Grönland, vintern, snön och kylan

Elden, naturen och en film på gång på TV

Vi försöker ta oss ut i naturen varje helg, tjejerna och jag. Är Pam hemma, då är det alltid så. Nu har vi precis kommit hem efter ett snabbt besök i Stenshuvuds National Park och eldat i Raftsarp skogen. Stormväder på gång och trögt tung regn gjorde besöken korta.

På vägen hem frågade jag tjejerna:

"Var det värt den här långa resan bara för en timme ute?"

"Ja!" , svarade de kort och koncist.

Jag tror kanske det finaste Pam och jag har gett tjejerna förutom obegränsad kärlek är lyckan att vara ute. Helst i vildmarken. Klart är att de saknar Grönland, där vi var ute mycket. Därför var exempelvis en bestigning av Kebnekaise i somras, ingen större utmaning för tjejerna. Jo, det var tufft, men inte själva delen att sova och leva ute. Dana har ju dessutom sovit två månader i tält under tillverkandet av filmen Mannen med Barnvagnen.

Elden är så viktig för mig. Det var ett bekymmer på Grönland. Det här att göra i ordning en eld från grunden med kniv, yxa och såg. SÅ när det tar fart och sprakande och värme sprids, det är någonting av det starkaste av känslor.

Mer om Grönlandsresan kommer snart, se trailern för filmen här