Bloggar > Mikael Strandberg

Mikael Strandberg

Producent av dokumentärer, expeditioner, bloggar, foton, böcker och guidar turister då och då.

Dags igen då.....

80 kg står det på vågen.
Jag har just kört intervaller, bastat och doppat mig i det iskalla vattnet vid Ribersborgs badhus. Jag är i någon sorts chock. För det första för den handlingsförlamning jag upplever när jag stiger ned i det iskall vattnet. 5 grader. Detvär som jag fryser till is. Och min första tanke är, hur skall det då vara om jag hamnar i det iskalla Nordpolsvattnet redan iskall i kroppen på grund av den låga temperaturen? Med alla grejer?
För det andra så visar vågen att jag trots all aktivitet både i Lima och på Teneriffa, gått upp 2½ kg. Det är Hannahs goda mat! Det gör att jag inser att det är dags att på allvar justera vardagen återigen till ett enda tränande och rätt ätande. Start måndag. Ultralöparen och dietisten Marta Naczyk´s Nutrition plan 1. Jag kommer att vara hungrig en månad, men det är som det är. Jag måste ned till 73 kg. Min bästa vikt.
Mitt mål är fortfarande att skida till Nordpolen från Ward Island, Kanada. Men innan dess behöver jag en förberedelse tur. Endera Grönland. Eller kanske Baffin Island i Kanada till hösten? Något blir det. Problemet med Grönland är de enorma kostnaderna, de osannolika pappersarbetet och att man måste ha sällskap. Och att hitta rätt sällskap är inte lätt.
Varför Nordpolen? Allt har att göra med mitt stora intresse runt åldrande. Jag vill verkligen utmana åldrandet. Och det går. Visserligen spelar generna en betydande roll, men genom att äta rätt, sova och träna på rätt sätt så går det att skjuta fram döden. Forskandet runt åldrandet är oerhört intressant. Läs boken Evigt Ung av Peter Ottsjö. Spännande och mycket inspirerande.
"Hur orkar du hålla på så här?" frågade en bekant häromdagen: "Hur får du ihop vardagen?"
Rutiner, planering, ha kul, njuta av livet och disciplin, svarade jag. Jag har svårt att förstå folk som inte vill satsa fullt ut att leva, utan kasta bort livet när det är så kort. Om man är frisk. Och genom träning och äta rätt går det ju att hålla borta en massa onödiga sjukdomar.
Jag går ju upp 3 eller fyra varje morgon. Då hinner jag göra en halv arbetsdag innan tjejerna vaknar. Så ge dem all kärlek och stöd de behöver för ännu en skoldag. Så har jag en hel dag att jobba eller träna. Eller bägge. Jag lägger mig nio. Trött och nöjd.
Klart jag går in lite i väggen av och till. Men jag har fantastiska människor runt omkring mig. Och tjejerna är ju helt underbara. De långa dagarna är måndag och onsdag när de har träning på Malmö IP. Och så har jag ju Hannah nu, trots att hon återvänt till andra sidan jordklotet, till sina barn. Men nu går det ju att prata över nätet så att säga.
Nu kör vi fullt ut! Igen!

Postat 2023-01-15 09:42 | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

10 och en halv timmes sömn i tältet

10 och en halv timme.
Så länge sov jag första natten i tältet. Det har jag inte gjort på många, många år.
Så trött och utmattad var jag. -23 grader kallt. Sol. Inga människor. Ospårat. Förra året var det uppkört med skoter, folk här och där, men nu kändes det som jag kunde ha varit på inlandsisen på Grönland. Öppet, tomt, vinande snövind, sträv snö som gör allt mycket tuffare och lite sastrugi guppigt, men här var orsaken att det var för lite snö. Och snö vågorna var sten. Och tanken var att den här tiden i Grövelsjön och på Långfjället skulle ägnas åt att tänka efter om jag var redo att prova igen. Snart. Att skida över Grönlands inlandsis.
Första dagen är alltid obekväm. Pulkan kändes tung, även om jag kanske bara hade runt 40 kg. Jag valde att följa det kryssade spåret mot Hävlingestugorna, i hopp om att det var uppkörd skoterled så det gick lättare att klättra upp för backen från STFs Fjällstation. Jag hade hyrt en sele, men den varav enklare modell och kändes krånglig. Som vanligt hade jag glömt en del grejer, bland annat laddaren till mobiltelefonen. Samt att jag blandat ihop fjolårets pulka med årets och att skaklarna satt löst på pulkan. Men jag räknade med snabba lösningar. Och jag fixade det åtminstone för 3-4 dagars tur på fjället.
När det är kallt går det trögare. Ingenting är gratis. Men jag plonkade på i vitheten, njöt av den fantastiska utsikten på norska sidan och senare med Dalarnas högsta fjäll, Storvätteshågna. Mörkret kom snabbt, så jag stannade till vid Särsjöstugorna. Jag hade tagit med mig en oanvänd VE25:a, som jag köpte för 15 år sedan. Använd en gång vid en campning i Raftarp. Utlånad. Nu fanns hål här och där. Värst var att corden inne i tältstängerna var ruttnade och gick av direkt. Jag gjorde en nödlösning med att tejpa alla skarvar med eltejp, men då gick det ju inte att vika ihop dem förrän turen var över. Jag visste om detta problem innan, men ingen tältpinne cord fanns inte i hela norra Dalarna. Jag hade haft massor av tältcord från Hillebergs, med det liksom mycket annat förlorades på Grönland. Det förde också med sig att i det närmaste all utrustning jag hade med mig var gammal. Goretex jackan hade jag på Sibirienturen 2004. Se https://www.mikaelstrandberg.com/.../Explorers_journal...
Det var en testtur. Så jag hade också Soto köket med mig som jag förut haft lite krångel med. Denna gång inte. och jag börjar tro att jag tidigare haft fel bränsle. Det har krånglat när det varit under -20, men nu inte. Däremot försvann en halv liter snabbt. Jag hade mat från Real turmat. Men jag känner mig oerhört trött på denna typ av mat. Jag kröp in i säcken redan halv sju. Kändes obekvämt. Tänkt på förra årets katastrof tur, se https://www.mikaelstrandberg.com/2021/12/29/expeditionstest/ och så somnade jag. -19 utanför.
10 och en halv timme senare vaknade jag. Kramp i bägge övre låren. det har aldrig hänt tidigare, så jag körde igång köket direkt. Öppnad utsikts luckorna på tältet, fantastisk soluppgång. Jag drog i mig två liter vätska. Choklad, kaffe, varma koppen och njöt av lugnet och känslan av frihet. Mitt i allt kom tre meddelanden på min GPS. Batteriet på mobiltelefonen var slut. Ingen ladd kabel. Två av de tre power banksen var tomma. De har gjort sitt och är gamla. En julhälsning från Dana och Eva i Nordnorge hos mamma. Ett upplyftande kärleks meddelande från Hannah. Och så brorsan som sade att temperaturen i Lima var under -25 och han var orolig för att rören skulle frysa. Det var 14 grader inne när jag åkte, men jag insåg att jag måste återvända hem tidigare än jag tänkt.
-19 ute. Det är bara att konstatera, att ju kallare, desto krångligare är allt. Så jag tänkte att jag återvänder långsamt mot station, kör en natt till strax ovanför och så ned och hem till Limedsforsen till lunch på juldagen.
Jag hade känt av hjärnskakningen nästan hela dag ett. Var det kylan? Eller det hårda arbetet? Lite huvudvärk och en sorts odefinierbar obekvämhetskänsla i skallen.
Då kändes Grönland avlägset.

Postat 2022-12-27 05:55 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Grönland retur eller inte?

"Du måste ju återvända!" sade Hampus på försäkringsbolaget: "Klart du skall återvända! Du inspirerar ju oss också."

Helt oväntat. Försäkringsbolagen har varit mycket hjälpsamma angående Grönlands olyckan. Men att de skulle uttrycka sig så, det visar att det finns hopp för mänskligheten!

Min tanke med detta träningsläger är att jag å ena sidan vill se hur jag klarar mig rent fysiskt just nu jämfört med förra året. Är jag redo för Grönland redan nu?

Jag har lärt mig i alla fall hur min kropp bäst klarar saker och ting. Så jag öser inte på från starten. Utan jag ökar gradvis hårdheten. Idag skulle jag enligt plan köra 20 mil utan att vara för trött. -7 grader, lätt vallat, så gick det bra. Jämfört med förra året, så ligger jag 8 minuter efter de tiderna jag gjorde på samma sträcka då. men jag har fyra dagars körning kvar innan jag beger mig upp till Grövelsjön för att ge mig ut på vinter fjället med pulka.

Jag har under några år noterat ned all min träning på Strava, https://www.strava.com/athletes/23404606. Häromdagen fick jag veta att jag förra året hade 179 träningsdagar och tillhörde de bästa 7% med det på jorden. Strava är en träningsapp som de flesta ultralöpare, skidåkare, löpare använder. Helt ok med tanke på att jag under maj och juni knappt röde mig till följd av hjärnskakningen.

Jag använder en Ouraring, www.ouraring.com som mäter det mesta, men främst sömn som är min svaghet. Kan vara en åldersgrej. 6,5 timme i snitt. Och jag har en Garmin Enduro 2 Titanium för resten.

Jag gillar teknik och det har att göra med min dokumentär idé om åldrande och ålderdom. Det är så mycket på gång inom detta ämne att det känns vi kan ta upp kampen med döden!

För det andra vill jag se om jag kan få kontroll på hjärnskakningen. Så ingen TV, lite dator och mycket böcker. Men lika hård träning.

För det tredje vill jag reda ut varför det gick fel på Grönland.

Jag vet redan nu att för mycket övervikt var ett av orsakerna. Jag började lägga på fett för långt innan, 3 månader. 18 kg för mycket, kanske 7-8 är bättre. När det är dags. Det gjorde mig klumpig och förvärrade min knäskada, så fick käka starka mediciner för att slippa smärtan. Knä problemet tycks vara borta. Tack Nora Ghanem för ditt fantastiska jobb. Bästa fysioterapeuten. Här https://www.instagram.com/resilience_noraghanem/

Och vi hade för mycket vikt i pulkan! Det skall jag justera när det är dags. Peter och Mikael som korsade har återvänt med mycket information. Läs Peters artikel https://www.mikaelstrandberg.com/2022/06/20/my-greenland-adventure-brutal-beautiful-by-peter-wilson/

Men den viktigaste orsaken är något annat. Jag kommer att skriva om det på julafton från tältet!

Nu en iskall dusch med så lite vatten att jag har mer fotsvett. Men det finns i alla fall vatten. Jag slår bara på pumpen varje kväll en timme. brunnen är i det närmaste helt tom. Hur stod min moster ut? Men värmen har gått uppåt. Nu är det 15 grader inne och det passar mig!

Här en artikel från förra året om Dagmar https://www.mikaelstrandberg.com/2022/01/01/snaller-dagmar-min-moster/

Postat 2022-12-20 08:43 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Tankar på livet i Lima

3 (38 F) grader. Inomhus temperaturen när jag anlände hit till Bu, Limedsforsen igår. -21 grader (-6 F) utanför. Det första jag tänkte på var alla de som saknar el och värme i krigets Ukraina. Detta obegripliga krig. Som förstört så oerhört mycket för så många. Efter några timmar i huset, iklädd tre lager av kläder, samma kyla, tänkte jag, jag borde göra något för att hjälpa de lidande i Ukraina.
 
Hela den tio timmar långa resan upp från Malmö lyssnade jag Rich Roll´s podprogram. Rich Roll är en ultra löpare som är vegan, har 4 barn och ägnar mycket tid att fundera på meningen med livet. I ett av inslagen jag lyssnade på hade han bjudit in en gammal vän till mig som blivit en sorts amerikansk superstar, Dan Buettner. Här en artikel från senaste mötet https://www.mikaelstrandberg.com/2010/01/21/dark-clouds-and-blue-zones-time-to-reflect/ Dan är en gammal långfärdscyklist som nu är känd som en av National Geographics mest populära skribenter och för att ha skapat de s.k Blue Zones. Han skriver om olika grupper av folk över 100 år gamla som bor i olika miljöer världen över. Han har dragit slutsatser vad det är som gör att de blir så gamla. I stora drag följande:
 
De har en kost som baseras på grönsaker, bönor, ibland fisk, nästan aldrig kött och de äter ingen skräpmat.
 
De bor ofta i miljöer där det krävs att man går upp och ned ofta.
 
De fortsätter jobba och sitter inte stilla. Minst sex timmar per dag.
 
De röker inte.
 
De umgås med andra människor hela tiden. Oftast samma människor de växt upp med hela livet.
 
 
Min resa och tid här i Lima är helt och hållet dedikerat till att komma på fötter igen. Efter Grönlandsolyckan. Inför den färden lade jag på mig 18 extra kilo. Sanningen är ju den att man behöver en hel del extra fett. Eller kanske inte. Peter Wilson lade knappt på sig ett kg och ändå kände han sig starkare än någonsin efter en månad på isen. Och jag blev inte av med extra kg på grund av olyckan. Fortfarande drar jag omkring på 4-5 extra kg och jag kände under min första skidtur igår, att de är ett problem!
 
Jag vill också försöka gå över helt och hållet på att bli vegan. Jag har ju märkt under de senaste tre åren att jag mår oerhört mycket bättre utan kött framför allt! Framför allt kött inköpt på affär, som är fylld av olika läkemedel. Så nu tidig morgon kokar jag en frukost gjord på broccoli och sötpotatis mosad i kokosolja. Idén kommer från Hannah. Vem är Hannah? Hannah spelar en stor roll i mitt liv just nu. Det här är Hannah https://www.instagram.com/gofeetgo_tv/
 
Under skidturen igår, -21 grader, underbart, så kändes allt tungt. Jag har ju kommit igång med träningen ganska bra. Tränar några timmar varje dag 6 dagar utav 9. Varierad träning. Cykel, gym, löpning och snart är det dags att börja dra däck igen.
 
Mina nordpolsplaner är fortfarande tydliga. Jag vill ju korsa Grönland, men vill se denna gång här uppe, hur påverkad jag är av hjärnskakningen. Jag kände lite under skidturen igår. Jag skall köra 2-3 mil per dag tills den 27:e, när jag vänder åter. För ännu ett äventyr, kanske ett av de största. På Teneriffa!
 
Ja! Nackdelen att lyssna på poddar av och med framgångsrika människor är ju att man funderar på sig själv. Hur lite jag får gjort i livet. Både Dan och Rich gör ju så många saker av värde. Vi är alla tre i ungefär samma ålder. Så kom jag på, jag är den ende av oss som har småbarn som jag ser efter själv. Det är ju trots allt viktigast!
 
Nu skall sötpotatisen, broccolin och fettet mixas! Så skidor!

Postat 2022-12-17 20:24 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Det är 35 år mellan de här bilderna.

Det är 35 år mellan de här bilderna.
På den första svartvita bilden sitter jag och väntar på en kanot uthuggen ut en trädstam. Den skulle föra mig till en av min största drömmar, Auca folket i Amazondjungeln. Jag har mycket hår, en "fake" gul La Coste skjorta köpt i Thailand, avklippta militärbyxor och mina favorit Adidasskor. Jag är på väg från Chile till Alaska på cykel. Jag är självsäker, stark och älskar livet. Det mesta av livet ligger framför mig. Och jag har bestämt mig för att jag vill bli äventyrare, författare, fotograf och föreläsare. Den dagen jag nått fram till Alaska och återvänt till Sverige.
Det var den här tiden när jag åkte mellan postkontoren i hopp om att få brev hemifrån. Främst från mamma . Ibland köade jag upp för att ringa ett collectcall hem. I timmar satt jag och väntade med andra människor att komma genom telefonlinjevärlden. Jag hade haft min första förälskelse, men här i Sydamerika var jag kär nästan vart femtionde mil.
Jag trodde alla om gott. Färden fram till nu hade heller inte visat mig att världen inte skulle vara full av goda människor. Allt var spännande, intressant och nyfikenheten gränslös. Jag drack massor av Coca cola varje dag.
På andra bilden, med rödbetssaftdregel nedför hakan, den tog jag imorse. Ännu en 3 timmars hård tur med däcken i Sibbarp. Jag har blå gummihandskar på mig som fuktspärr. Plats på fötterna av samma orsak. Hela utflykten, klädseln och anledningen beror på att den grönländska inlandsisen väntar. Kläderna är top of the line inom min bransch. Utemänniskan. Träningsfanatikerns.
Jag är mindre självsäker än 35 år tidigare, men vet vad jag kan. Jag är int elika stark som förut, men bättre tränad och hälsosammare. Jag älskar fortfarande livet. Idag är jag nog mest en filmare som gillar att resa på krävande sätt. Människor är mest i fokus. Nu vill jag mest vara en bra pappa.
Idag får jag "brev" flera gånger per dag, från världen över. Inte lika intressant, som när man fick vänta i månader. Jag kan bara stanna till och ringa vem som helst i världen. Samtidigt som jag dricker min naturliga EPO, rödbetsjuice. Förälskelser är i avsaknad. Ja, det vill säga, den kärlek jag känner till mina döttrar 165 gånger per dag är mångfalt starkare än all annan kärlek jag upplevt. Så nu är jag mer nöjd att vara ensam med tjejerna. Så mycket enklare!
Jag tror fortfarande att människan är klart övervägande god, trots att jag sett massor av bevis på motsatsen. Jag vet att människan är klart övervägande god. Och jag känner mig oerhört priviligierad. Livet leker!

Postat 2022-12-14 04:29 | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera
Sida: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 ... 58 Nästa Sista 

Arkiv

Kategorier

Etiketter

Logga in


Glömt namn/lösenord? Logga in med Facebook

Tips!