explorermikaelstrandberg

Bloggar > Mikael Strandberg

Mikael Strandberg

Producent av dokumentärer, expeditioner, bloggar, foton, böcker och guidar turister då och då.

Att cykla med sina döttrar

Varför cyklar du med dina döttrar varje sommar? Gör du det för dig själv för att bekräfta din roll som förälder? Eller är det bara på grund av dina filmprojekt och att du behöver deras närvaro för dem?

Jag får dessa typer av frågor nästan varje gång jag träffar människor inom film och media. De är liksom tränade att alltid hitta en annan vinkel på vilken historia de än stöter på. Jag har funderat mycket på det på senare tid och jag är säker på att jag inte är den enda pappan som cyklar med sina barn som får dessa typer av frågor. Så här är mitt svar.

Mina döttrar, Dana och Eva, som är 10 och 12 år gamla, är mitt liv. Ja, det är den bästa tiden i mitt liv när vi är där tillsammans på vägen, sover i skogen, jobbar hårt tillsammans och ser att de gillar det här fria och privilegierade livet lika mycket som jag gör. Jag har spenderat 7,5 år med att cykla ungefär 90 000 km runt hela världen. Tillsammans har vi tre cyklat 4600 km under de senaste tre somrarna. Och ja, jag gör detta för min egen skull, för det finns inget bättre eller viktigare i livet än att spendera kvalitets tid med sina barn. Och det här är ett fantastiskt sätt att göra det på. Men jag tror verkligen att det är till deras fördel. De flesta människor vi möter, om inte alla, är gästvänliga, snälla, generösa och varma. Det gör att flickorna förstår att världen faktiskt är en fantastisk plats att leva på.

De klagar väldigt sällan, varken under cykelturerna eller hemma, eftersom de har blivit lite tuffare och har för sin ålder upplevt ganska mycket. De kommer bra överens under cykelturerna, mindre bra ibland hemma. Båda är på väg mot de kanske komplicerade tonåren. Man kan säga att Eva redan har kommit dit med alla emotionella berg-och-dalbanor som det innebär. Ibland blir hon irriterad på mig så snabbt som när jag öppnar ytterdörren när hon kommer hem från skolan. Cyklande, såklart. Ibland använder båda ett språk som många människor skulle anse vara kränkande och upprörande. Men livet som resenär har också lärt mig att när de flesta människor är upprörda, kan det bero på orsaker som inte har med mig att göra. Så om jag inte är riktigt, riktigt trött, gör jag absolut inget drama av det. Och livet på vägen handlar till stor del om att lyssna på varandra. Mycket mer än hemma. Av den här anledningen ser jag fram emot dessa somrar med cykling, för det ger oss tid att hjälpa varandra att förbereda sig för dessa potentiella stormiga år. Möjligtvis, vi får se. Hittills har det varit så enkelt. Men andra människor fortsätter att säga till mig hela tiden hur svårt det kommer att bli. Och på sistone, när jag träningscyklar, lyssnar jag på podcasts och det orsakar definitivt mer bekymmer än det hjälper mig.

Det handlar om tonåringars psykiska hälsa, mobbning och grupptryck. Trycket på hur man klär sig och hur ens kropp borde se ut. Missbruk, nätmobbning och annat mindre trevligt. En hel del. För 45 plus år sedan var jag där, samma plats med överflöd av dåligt självförtroende och bekymmer. Jag lider fortfarande av det, men livet har lärt mig, många av dem genom att resa på olika sätt, att en sak du lär dig när du är där ute är den stora livs lektionen att det är bättre att lyssna än att prata.

Och om det är en sak vi har när vi är ute och cyklar, särskilt när det är kuperat och vi måste knuffa våra cyklar, så har vi så mycket tid att kommunicera. Och jag har märkt att vi kommunicerar så mycket mer och bättre på våra cykelturer. Så, föräldrar, ge er ut och cykla med era barn! (Om ni kan övertala dem...)

Cykling har gett mig så mycket glädje och hjälp i livet, så se det här som en hyllning till cykling.

Foto upphovsrätt: Sofie Rördam, Kilwa

Postat 2023-06-04 06:50 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Leva längre?

Varje morgon sedan en vecka tillbaka så cyklar jag först med tjejerna till deras skola och fortsätter så till Ribergsborgs stranden. Jag väljer brygga 5, där klär jag av mig och hoppar i vattnet. Hoppa är att överdriva. Jag går sakta ned steg för steg i vattnet och samtidigt kör Wim Hofs andningsövningar. % minuter senare stiger jag upp och känner mig så perfekt bra det går!

Jag har fortfarande Nordpolen i skallen även om jag fortfarande inte återhämtat mig från hjärnskakningen på Grönlandsisen. Det tar sådan tid. Men det är som det är. Jag försöker anpassa mig till dessa "hinder" att köra på som vanligt. Så jag frågade AI vad denne ansåg var viktigast om jag vill bli så gammal som möjigt. helt lysande svar:

Att leva ett långt och hälsosamt liv är en önskan för många. Här är några principer och vanor som kan hjälpa dig att maximera dina chanser att leva ett långt och friskt liv:

Motionera regelbundet: Att vara fysiskt aktiv är en av de viktigaste faktorerna för att leva ett långt och hälsosamt liv. Sträva efter att inkludera regelbunden träning i din rutin, såsom aerob träning, styrketräning och flexibilitetsövningar. Det kan bidra till att förbättra din hjärt-kärlhälsa, stärka muskler och ben, och förbättra din rörlighet.

Ät en hälsosam kost: En balanserad och näringsrik kost är avgörande för att främja hälsa och livslängd. Inkludera en mångfald av färska frukter och grönsaker, fullkorn, magert protein (som fisk, kyckling, bönor och nötter), hälsosamma fetter (som olivolja och avokado) samt begränsa konsumtionen av processade livsmedel, socker och mättade fetter.

Hantera stress: Långvarig stress kan påverka hälsan negativt. Försök att hitta sätt att hantera stress i ditt liv, till exempel genom att utöva avslappningstekniker som meditation, djupandning eller yoga. Skapa även tid för rekreation och aktiviteter som du tycker om.

Sov tillräckligt: En god natts sömn är avgörande för att upprätthålla en optimal hälsa. Sträva efter att få 7-9 timmars sömn varje natt och skapa en avkopplande sovmiljö.

Undvik rökning och begränsa alkoholkonsumtionen: Rökning är en av de största faktorerna som påverkar livslängden negativt. Att sluta röka och undvika passiv rökning kan bidra till att förbättra din hälsa betydligt. Begränsa även alkoholkonsumtionen till måttliga mängder, då överdriven alkoholkonsumtion kan vara skadligt för kroppen.

Underhåll sociala relationer: Att ha ett starkt socialt nätverk och engagera sig i meningsfulla relationer har visat sig vara fördelaktigt för hälsan och livslängden. Sträva efter att umgås med vänner, familj och delta i sociala aktiviteter regelbundet.

Regelbundna hälsokontroller: Besök din läkare regelbundet för att få hälsoundersökningar och förebyggande vård. Detta kan hjälpa till att upptäcka eventuella hälsoproblem tidigt och vidta åtgärder för att förhindra att de blir allvarliga.

Ha en positiv attityd: En positiv attityd och en optimistisk syn på livet kan ha en positiv skillnad.

Postat 2023-05-26 09:55 | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Åter meditation

Första gången jag försökte mig på meditation var i Indien år 1981.

Bilden här är tagen av min gode vän Lars Wanfors. På ett billigt hotell i norra Thailand. Ett sådant där hotell där det fanns hål i väggarna och man kunde kika in i grann rummen där det stönades mycket. Jag vägde strax över 45 kg.

Ett av huvudmålen med den resan var att eventuellt bli munk. Jag var inte den ende resenären i Indien som var intresserad av detta. Det var högvis av mer eller mindre förvirrade västerlänningar med lite pengar, höga förhoppningar av ett mer spirituellt liv och för flertalet blev det mest en spännande resa. Som för mig. Jag var redan såld på resandet, men under det här året bestämde jag mig för att mitt liv skulle bli att skriva och berätta. Men jag var på det klara att det inte räckte med att vara en "vanlig" resenär för att få folk att läsa det jag skrev. Men vad?

Jag gav upp min munk idéer, med det alla tankar om 1 månads vattenfasta, meditation och ett enkelt liv utan ägodelar. Likväl fann jag livsriktning. I Katmandu träffade jag en irländare som hade cyklat dit från sin gröna ö. Där föddes min idé om att långfärdscykling var vägen för att nå "framgång".

Jag hade redan innan denna resa insett att det är viktigt att vara i fysisk form också. I Vansbro hade Medborgarhuset öppnat ett gym och det passade mig perfekt på alla sätt och vis. Som ni ser på fotot här har jag en T-shirt av en kroppsbyggare som hette Andreas Cahling och var för sin tid. Han var någonting så udda som en vegetarian.

Då, den tiden under början av 80-talet så var spiritualism, veganer, meditation och yoga sett med allra största misstänksamhet av det västerländska samhället.

Idag är förändring på gång. Helt enkelt för att det behövs. Livet är för inrutat, stressigt och alla skall vara perfekta. Här hemma. 40 år senare har jag börjat meditera igen. Mycket till följd av att jag inspireras av Hannah. En guldklimp i mitt liv. Jag försökte redan år 2015 återskapa mina munk idéer för att det var en tuff tid i livet och jag behövde riktning och lugn. Men den munken jag träffade, tyckte att det var bättre jag hittade en bra terapeut. Han hade rätt. Nu blev det inte så, livet rullade på och Grönland hände.

Nu mediterar jag igen. Det gör skillnad. Mer fokuserad, lugnare och mer nöjd med livet. Det är dessutom en del i min plan att leva maximalt och länge! Rätt diet, rätt träning, rätt sömn och meditation!

Postat 2023-03-03 07:35 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Dags igen då.....

80 kg står det på vågen.

Jag har just kört intervaller, bastat och doppat mig i det iskalla vattnet vid Ribersborgs badhus. Jag är i någon sorts chock. För det första för den handlingsförlamning jag upplever när jag stiger ned i det iskall vattnet. 5 grader. Detvär som jag fryser till is. Och min första tanke är, hur skall det då vara om jag hamnar i det iskalla Nordpolsvattnet redan iskall i kroppen på grund av den låga temperaturen? Med alla grejer?

För det andra så visar vågen att jag trots all aktivitet både i Lima och på Teneriffa, gått upp 2½ kg. Det är Hannahs goda mat! Det gör att jag inser att det är dags att på allvar justera vardagen återigen till ett enda tränande och rätt ätande. Start måndag. Ultralöparen och dietisten Marta Naczyk´s Nutrition plan 1. Jag kommer att vara hungrig en månad, men det är som det är. Jag måste ned till 73 kg. Min bästa vikt.

Mitt mål är fortfarande att skida till Nordpolen från Ward Island, Kanada. Men innan dess behöver jag en förberedelse tur. Endera Grönland. Eller kanske Baffin Island i Kanada till hösten? Något blir det. Problemet med Grönland är de enorma kostnaderna, de osannolika pappersarbetet och att man måste ha sällskap. Och att hitta rätt sällskap är inte lätt.

Varför Nordpolen? Allt har att göra med mitt stora intresse runt åldrande. Jag vill verkligen utmana åldrandet. Och det går. Visserligen spelar generna en betydande roll, men genom att äta rätt, sova och träna på rätt sätt så går det att skjuta fram döden. Forskandet runt åldrandet är oerhört intressant. Läs boken Evigt Ung av Peter Ottsjö. Spännande och mycket inspirerande.

"Hur orkar du hålla på så här?" frågade en bekant häromdagen: "Hur får du ihop vardagen?"

Rutiner, planering, ha kul, njuta av livet och disciplin, svarade jag. Jag har svårt att förstå folk som inte vill satsa fullt ut att leva, utan kasta bort livet när det är så kort. Om man är frisk. Och genom träning och äta rätt går det ju att hålla borta en massa onödiga sjukdomar.

Jag går ju upp 3 eller fyra varje morgon. Då hinner jag göra en halv arbetsdag innan tjejerna vaknar. Så ge dem all kärlek och stöd de behöver för ännu en skoldag. Så har jag en hel dag att jobba eller träna. Eller bägge. Jag lägger mig nio. Trött och nöjd.

Klart jag går in lite i väggen av och till. Men jag har fantastiska människor runt omkring mig. Och tjejerna är ju helt underbara. De långa dagarna är måndag och onsdag när de har träning på Malmö IP. Och så har jag ju Hannah nu, trots att hon återvänt till andra sidan jordklotet, till sina barn. Men nu går det ju att prata över nätet så att säga.

Nu kör vi fullt ut! Igen!

Postat 2023-01-15 09:42 | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

10 och en halv timmes sömn i tältet

10 och en halv timme.

Så länge sov jag första natten i tältet. Det har jag inte gjort på många, många år.

Så trött och utmattad var jag. -23 grader kallt. Sol. Inga människor. Ospårat. Förra året var det uppkört med skoter, folk här och där, men nu kändes det som jag kunde ha varit på inlandsisen på Grönland. Öppet, tomt, vinande snövind, sträv snö som gör allt mycket tuffare och lite sastrugi guppigt, men här var orsaken att det var för lite snö. Och snö vågorna var sten. Och tanken var att den här tiden i Grövelsjön och på Långfjället skulle ägnas åt att tänka efter om jag var redo att prova igen. Snart. Att skida över Grönlands inlandsis.

Första dagen är alltid obekväm. Pulkan kändes tung, även om jag kanske bara hade runt 40 kg. Jag valde att följa det kryssade spåret mot Hävlingestugorna, i hopp om att det var uppkörd skoterled så det gick lättare att klättra upp för backen från STFs Fjällstation. Jag hade hyrt en sele, men den varav enklare modell och kändes krånglig. Som vanligt hade jag glömt en del grejer, bland annat laddaren till mobiltelefonen. Samt att jag blandat ihop fjolårets pulka med årets och att skaklarna satt löst på pulkan. Men jag räknade med snabba lösningar. Och jag fixade det åtminstone för 3-4 dagars tur på fjället.

När det är kallt går det trögare. Ingenting är gratis. Men jag plonkade på i vitheten, njöt av den fantastiska utsikten på norska sidan och senare med Dalarnas högsta fjäll, Storvätteshågna. Mörkret kom snabbt, så jag stannade till vid Särsjöstugorna. Jag hade tagit med mig en oanvänd VE25:a, som jag köpte för 15 år sedan. Använd en gång vid en campning i Raftarp. Utlånad. Nu fanns hål här och där. Värst var att corden inne i tältstängerna var ruttnade och gick av direkt. Jag gjorde en nödlösning med att tejpa alla skarvar med eltejp, men då gick det ju inte att vika ihop dem förrän turen var över. Jag visste om detta problem innan, men ingen tältpinne cord fanns inte i hela norra Dalarna. Jag hade haft massor av tältcord från Hillebergs, med det liksom mycket annat förlorades på Grönland. Det förde också med sig att i det närmaste all utrustning jag hade med mig var gammal. Goretex jackan hade jag på Sibirienturen 2004. Se https://www.mikaelstrandberg.com/.../Explorers_journal...

Det var en testtur. Så jag hade också Soto köket med mig som jag förut haft lite krångel med. Denna gång inte. och jag börjar tro att jag tidigare haft fel bränsle. Det har krånglat när det varit under -20, men nu inte. Däremot försvann en halv liter snabbt. Jag hade mat från Real turmat. Men jag känner mig oerhört trött på denna typ av mat. Jag kröp in i säcken redan halv sju. Kändes obekvämt. Tänkt på förra årets katastrof tur, se https://www.mikaelstrandberg.com/2021/12/29/expeditionstest/ och så somnade jag. -19 utanför.

10 och en halv timme senare vaknade jag. Kramp i bägge övre låren. det har aldrig hänt tidigare, så jag körde igång köket direkt. Öppnad utsikts luckorna på tältet, fantastisk soluppgång. Jag drog i mig två liter vätska. Choklad, kaffe, varma koppen och njöt av lugnet och känslan av frihet. Mitt i allt kom tre meddelanden på min GPS. Batteriet på mobiltelefonen var slut. Ingen ladd kabel. Två av de tre power banksen var tomma. De har gjort sitt och är gamla. En julhälsning från Dana och Eva i Nordnorge hos mamma. Ett upplyftande kärleks meddelande från Hannah. Och så brorsan som sade att temperaturen i Lima var under -25 och han var orolig för att rören skulle frysa. Det var 14 grader inne när jag åkte, men jag insåg att jag måste återvända hem tidigare än jag tänkt.

-19 ute. Det är bara att konstatera, att ju kallare, desto krångligare är allt. Så jag tänkte att jag återvänder långsamt mot station, kör en natt till strax ovanför och så ned och hem till Limedsforsen till lunch på juldagen.

Jag hade känt av hjärnskakningen nästan hela dag ett. Var det kylan? Eller det hårda arbetet? Lite huvudvärk och en sorts odefinierbar obekvämhetskänsla i skallen.

Då kändes Grönland avlägset.