Jakten på de Gyllene Skyddsglasögonen, del 3

17 september Jakutsk, morgonen

En av de finaste och mest intressanta människor jag någonsin mött är min vän Slava, som jag träffade första gången i Kolymskaya, längs Kolymfolden år 2005. Han är unik på många sätt och vis, inte bara det faktum att han är jukagir, en grupp människor som befinner sig under hot att dö ut, ett jägar- och samlarfolk, och han är lärare på Universitet och mycket mera och det han inte vet om livet i norr och de bekymmer som finns nu, är inte värt att veta.

Jag skrev en artikel om honom 2013 som blivit mycket läst genom åren om problemen i norr, se här http://www.mikaelstrandberg.com/…/frozen-frontier-give-us-…/, och när jag nu var tillbaka i Jakutsk ville jag naturligtiv träffa honom! Och så fort han dök upp på restaurangen och hotellet jag bor på, tog samtalet vid där vi slutade sist. men först efter att han berättat en del roliga eprisoder från våra olika möten.

Problemen kvarstår självklart, att de förlorar land, jakt och fiskemöjligheter och den åtstrmning av ekonomin som blivit följden av Ukraina och Rysslands närvaro där, har bara gjort allting mycket svårare.

Slava växer också alltmer på bredden och i politiskt ansvar och han reser väldigt mycket. EN helt underbar man med mycket humor och kunskap. Ett höjdarmöte att leva på!

Så åt vi fryst rå fisk från Indigirka.

17 september, dagen

Det har inte varit många sekunder av tid för eftertanke på denna färd. Och det gillar jag!

Idag har jag besökt Egor och hans familj. Egor kämpar på som affärsman och har ju verkligen lyckats på alla nivåer, men det kräver sin man. Han får slåss mycket mot korrumptionen som råder i staden. Han har en fantastisk familj och de funderar på förlägga sitt liv utanför detta jätteland. Främst för att barnen skall få större möjligheter än som erbjuds i Jakutsk med omnejd.

Fyra intervjuer med lokalmedia. Det är få riktiga journalister med träning och främst folk som gillar att skriva. Därför blir också intervjuerna mer eller mindre rätt. Och någon chans att läsa genom dem för man ju inte. Här har 2 av dem http://www.yakutia.info/article/176487ochhttp://news.ykt.ru/mobile/article/46436 med en hel del felaktigheter, men det är som det är. Och google översättningarna gör det ju inte mer begripligt. Jag har en fantastisk tolk, Anya, som på kuppen blivit en mycket god vän.

Det finns många fantastiskt fina människor här!

17 september Jakutsk, kvällen

Imorgon skall vi då få veta vem som vinner.

När jag åkte hit kändes det helt ointressant, jag ville bara visa min film och göra de evenska renskötarna stolta och träffa mina vänner, men nu, med all hullaballu som är på gång, så känner jag mig nervös och inser att jag kommer att….ja, inte bli nöjd om vi inte vinner i alla fall ett av höjdarpriserna!

Men konkurrenterna är många och de filmer jag sett, är helt klart sevärda. Vi får se, vi får se.

Slava och Ludmilla kommer ju så klart. Toppriserna är för bästa film, bästa manus, bästa foto….ja, ungefär så.

Här en bild från slutmålet, Jura Stepanovitj och jag då tillsammans med Slava, Tolya, Sjenya, Jura Grogorovitj och kanske den mest fantastistka av oss all, Vike, Slavas fru och hemma med ett ny fött barn och en dotter som heter

Vi äter stekt renhjärna med ris.

Jakten På de Gyllene Skyddsglasögonen, del 2

14 september, Jakutsk, morgonen

Det här är som en enda lång dröm!

Jag hade nog trott att jag aldrig skulle återvända, eftersom barnen och skolor gör saker svårare, men att återigen få se mina sibiriska vänner, det är en sann höjdare i livet!

Egor Petrovitj är ju mer en global resenär som är en av traktens främsta affärsmän och har en egen film, förutom vår gemensamma i tävlan. Ingenting är omöjligt för honom. Underbart att se honom!

Jura Stepanovitj är förmodligen den tuffaste filmskaparen och fotografen i vår värld, som bäst kan hantera kyla. han filmade hela Frozen frontier. Dessutom en av de hyggligaste människor jag mött. Vi hade en fantastisk tid tillsammans på färden!

Det förutom har jag träffat massor av andra familjevänner, främst Nastya och Nadja!

I övermorgon visas filmen. Hoppas det blir fullsatt och att framförallt Slava gillar den! Han är ju filmens stjärna och skall anlända snart har jag hört eller om han är här.

 15 september, Jakutsk

De satt och väntade på mig receptionen, Slava och Ludmilla! Och de såg inledningsvis så malplacerade ut,mest för att de såg så fantastiskt oförstörda och äkta ut!

Slava är en av huvudrollsinnehavarna i filmen och att få honom att komma till premiären av filmen i Jakutsk var ett hårt rbete med många involverade som till slut fick sig en lösning i att de åkte från sin by Arkah, där Slavas fru Vika, en av de andra huvudrollsinnehavarna, var sin abarn, en nyfödd son och dottern...Eva. Jag tro för att hedra mig då, eftersom min första dotter heter Eva….Ludmilla är en äldre släkting. Och det märktes direkt att dessa jukagirer, en av Sibiriens ursprungsbefolkningar, var å ena sidan i storstaden för förta gången, åtminstone Slava, för hotellets meny var oerhört omfattande och han satt i en halvtimme och bläddrade i den (det slutade med att de beställde renkött, vilket var en dålig idé, med tanke på hur god deras renars kött är…), men det märktes att de var just de här oerhört fina och “riktiga” människorna som resten av oss mäåste göra allt för, att de skall kunna leva så nära naturen som möjligt, för oss att lära av deras annars försvinnande kunskaper. De är så oerhört mjuka och generösa med sig själva på ett sätt, till skillnad från oss vita exmepelvis, och jakkuterna som är lik oss, som gör att de ger utan att förvänta sig någonting i retur. Ingen baktanke.

Samtidigt med min enroma glädje, jag kramade dem, vilket de var ovana med, så blev jag nu riktigt orolig, för jag förstod ju att nu skall de få se filmen om deras unika liv och vad skall Slava tycka?????

Imorgon får vi se!

 15 september kvällen, Jakutsk

Emellan det att jag träffar mina vänner och blir intervjuad av lokaltidningar, så försöker jag ge mig ut i hettan för att återse lite ställen som jag bara sett under vintern. Hela familjen bodde ju här under tre vintermånader 2012. Dana var just född, men det var inga problem trots nära nog -50 grader kallt. Ja, familjen har varit där två vintrar, här är den första https://goo.gl/photos/yYFkkeAfesDhcvwf7 och här den andra https://goo.gl/photos/qNW79JkKFuQZr89t6

Jakutsk är ju placerat mitt i nordöstra Sibirien, här finns världens kallast bebodda ställen, så det är på många sätt en extrem plats. Å ena sidan här diamantgruvan gjort att det är mycket modernt, men å andra sidan, känns det gamla Sovjetunion ganska ofta. Johan Ivarsson och jag stannade här år 2005, samma hotell som jag bor i nu, men jag ser att det har blivit ett sorts gap. Många rika, och alltfler mindre rika. De har till och med en marina såg jag vid lenas strand.

Men jag gillar staden och dess folk oerhört mycket och kunde tänka mig bo här.

Jag börjar bli nervös nu för visningen imorrn. Ryktet säger att det kommer att bli fullsatt.

 16 september, Jakutsk

Filmtajm!

Så var det dags för visning. Fullsatt, mer stolar fick tas in, folk stod i högar vid dörren. Alla var där, t.o.m Bolot kom.Det gjorde mig extra glad.

Filmen började. Den skall ses på bio! Och helt plötsligt i allt det där, kom jag på med stor vånda:

“Vad skall Slava tycka om den?”

Det var för mig, det viktigaste, vad skulle han tycka? De hade varit en sådan kamp att få dit honom, jag och Nadia hade hållit på i månader att ordna detta och till slut fixade renägarorganisationen det hela! Och nu satt vi där under 75 minuter….

När det var klart tyckte jag då, lite för subjektiv, av de filmer jag sett under festivalen som var i tävlan, att denna var klart bäst i sin helhet. Jag tittade på Slava, han log.

Alla kallades vi upp på scen, vi som varit med på färden, Egor, Jura, Slava och vår tolk för kvällen, min gode vän Nadia. En visning i Jakutsk är som ingenting annat. Folk kom upp ställde sig och hade åsikter om filmen, rakt av. Flertalet mycket positiva och det som gladde mig främast var de forna renskötare som blivit stadsbor, att de tyckte filmen var så här:

“Äntligen en film, en positiv sådan, som visar hur livet är för evenska renskötare, ett unikt liv som håller på att försvinna. Och inte bara koncentrerar sig på problemen.”

Slava fick frågor, men var så blyg att han vägrade svara. men han såg lycklig ut. Jag kände mig helt utmattad efteråt. För mycket känslor i spel.

Slava och jag gick och såg filmen Embrace The Serpient efteråt. Jag vet ju att Slava är extremt smart och jag ville höra vad han tyckte. Det är en film, OScars nominerad, som tar plats i Amazonas, en av mina favoritfilmer, och följer i svartvit två olika upptäcktsresande och deras jakt på både olja och gummi och möte med indianstammar. Efteråt säger Slava:

“Det var som du och jag, fast du är snällare än de var!”

En helt osannolik dag…vem hade trott detta skulle hända….ja, att jag skulle få återse alla mina vänner och så se filmen med dem. Någonting har jag i alla fall gjort rätt i livet som får uppleva detta…

Det känns som om det finns en bra chans att vinna! (men nu tror jag ju det jämt…)

Jakten på De Gyllene Skyddsglasögonen, del 1

12 september, tidig morgon, Röda Torget

Känns underbart att vara tillbaka i Moskva igen. det är ett tag sedan sist och märkvärdiga ting har redan inträffat.

Den chaufför jag har, Rashad Tataren, säger helt plötsligt:

“Men var du inte här 7,8, ja, kanske tio år sedan och jag körde dig tillsammans med Dmitry Shparo?”

Dmitry är både en rysk och sovjetisk polar legend, en mycket god vän idag, som hjälpte Johan Ivarsson och mig under Kolyma turen. Faktiskt var det nästan tio år på dagen detta skedde!

Världen är liten, men inte Moskva. Eftersom jag bara har en dag här innan jag fortsätter österut, så ville jag se lite grejer jag inte förut, som exempelvis Lenin´s mausoleum. Något som inte intresserat mig förut, men efter att ha besökt Ho Shih Minhs i Hanoi för drygt ett år sedan, så har jag blivit faschinerad av detta sätt att försöka bevara historien. Så fick det bli och precis som i Hanoi fick jag skäll för att gå för sakta, har händerna i fickan och allmänt uppträdde för intresserad. Lenin var klädd i slips och kostym, vilket förvånande lite att bolsjeviken skulle vara klädd som en affärsman.

Nu har jag också sett lite annan sovjet kitsch och är på gång österut till än mer roligheter!

 12 september, kvällen, Tretyakovskaya galleriet

Yes!

Vilken dag!

Eftersom jag ägnar en hel del tid att läsa på om den sovjetiska tiden, så får man väl ändå säga att innan jag nu far österut, så har jag verkligen sett en hel del mycket intressant sovjetiskt kitsch. Främst var nog besöket på Tretyakovskaya Galleriet och den närliggande Statyparken eller vad den kallas. Här fanns massor av byster, statyer och kitsch som visade främst Lenin, Stalin och Chekans förste chef, Feliks Dzerzhinsky.

Galleriet i sig självt var gigantiskt, placerad i en gammal jättelik paradbyggnad från Soviettiden. Jag var främst här för att se målningar från samma röda era. Och hittade många intressanta sådana. Ett måste öfr den som tycker denna tid faschinerar.

Nu österut!

13 september, Jakutsk

Röda mattan!

Jag hade nog inte räknat att direkt hamna på den röda mattan och möta hundratals fotoblixtar här i Jakutsk. Helt osannolikt.

Hur som helst är jag här för att tävla med filmen Frozen Frontier, om första priset the Golden Goggles i guld och silver, och jag ser fram emot att träffa mina mycket goda vänner Egor och Jura, och jag har hört att Slava och Ludmilla kommit hela vägen från Arkah, få se om det verkligen kan vara sant!

Slava är ju huvudrolls innehavare i filmen.

Mer imorrn!

 13 september, på kvällen, Jakutsk

En kort hälsning från Jakutsk i nordöstra Sibirien!

Det är alltså den här filmen som är i tävlan att förhoppningsvis få något av topp prisen, Guld…ja, hur skall man översätta Goggles…Guld Ögonskydd, sådana urgamla skydd man hade och har än idag mot snöblindhet bland annat…..ja, här är trailern för filmen!

https://vimeo.com/141931711

Mer nyheter ikväll! Det känns ju helt, helt underbart att vara tillbaka igen!

 **Här två tidningsintervjuer om eventet, först i TASS och så en lokaltidning.