”Där borta!” ropade jag åt Johan, pekade mot en öppning i den täta sibiriska tajgan och tillade med panik i rösten: ”Klarar vi av att ta oss dit?”

"Du skriver ju bara om böcker skrivna av icke-svenskar om icke-svenska äventyr" , skrev någon och undrar om svenska äventyrare och äventyr inte räcker till.

"I november 1939, två månader efter det sovjetiska anfallet mot Polen, tillfångatogs den polske kavalleriofficeren Slavomir Rawicz av ryssarna i den polska staden Pinsk. Efter en summarisk rättegång och sedvanlig misshandel dömdes han till tjugofem års arbetsläger i Sibirien. Tillsammans med andra fångar transporterades Rawicz i boskapsvagnar till den eviga permafrostens land. Fastkedjade vid varandra tvingades fångarna vandra de sista milen till arbetsläger nummer 303 väster om Jakutsk. Fångarna fick själva bokstavligen stampa ut fånglägret ur den frusna jorden. Villkoren var outhärdliga. En snöig natt i april 1941 flydde sju Gulagfångar av olika nationalitet från lägret med Rawicz som ledare.