Den här bilden togs 1 mars 1986. Dagen efter det att statsminister Olof Palme avrättats av en ännu okänd mördare. Jag hade jobbat två år som segmentslipare och planslipare (Lumsden) på Westlings Sågbladsfabrik och samlat stålar för att kunna cykla från Chile till Alaska. Här har jag packat alla grejer, cykeln har jag skeppat med båt till Antofagasta i förväg och jag hade tillbringat mycket tid i Vansbro Simhalls gym för att vara stark nog och eventuellt locka någon tjej att förälska sig i mig där på den Sydamerikanska kontinenten. Jag hade dessutom läst spanska på distans och varit på kontinenten 4 år tidigare och kunde lite castellano, som spanskan kallades här. Jag står här hemma hos morsan med packningen på väg mot tåget till Arlanda, där jag bott billigt och får se morsan som första sponsorn följt av en tre växlad ballongcykel från Kroon/Monark!
Sedan denna dag har jag då levt på att leva ett liv fritt från vardagligheter får man väl säga. Eller kanske säga, sedan dess har jag varit min egen med ett mindre undantag. Jag hittade fotot hemma hos brorsan under julen, i sökan på kort för att visa döttrarna. Det här med att se bakåt, prata gamla tider eller vara nostalgisk har aldrig varit av intresse för mg, men jag vill ändock dela dessa foton. Första, från dagen för avfärd, andra en bild från Atacama ökenen Chile och sist då en bild från Piura i Peru där jag väntade en hel månad på en ny kamera.
Tjejerna och jag har varit hemma i Malmö i sex månader nu, men Grönland är fortfarande överlägset dominerande i hela familjens liv. Tjejerna placerar t.o.m den grönländska flaggan intill den svenska i skolan, när de håller på med projekt om sin bakgrund. Jag håller på med dokumentären och skriver rapporter, som exempelvis den här sammanfattningen på engelska om vår tid där. Pam hon bor kvar på Grönland, på en än mer isolerad plats än tidigare och satsar på explorer-branschen och håller på att dra däck och förbereda sig på alla vis för en korsning från väst till öst över inlandsisen. Samt jobbar med att skriva klar vår rapport som vi fick en flagga från Explorers Club (flagga 60). Läs gärna om idén här!
För min äldsta dotter Eva, som höll på att bli blind för alltid där på Grönland (druvhinneinflammation kombinerat med artritis), så är Grönland oerhört viktigt. Likaså detta med äventyr och exploration. Hon går i en toppenskola, liksom sin syster, och härom månaden hade de ett tema explorers och hon valde min vän Don Walsh, som utsåg Eva till sin talesperson...;-) Så fram till idag, har vårt val att ständigt resa, bo i nya länder och platser varit av goda. Framtiden får utvisa hur det blir.