GLICK och en korsning av Grönlandsisen på gång

Tjejerna och jag har varit hemma i Malmö i sex månader nu, men Grönland är fortfarande överlägset dominerande i hela familjens liv. Tjejerna placerar t.o.m den grönländska flaggan intill den svenska i skolan, när de håller på med projekt om sin bakgrund. Jag håller på med dokumentären och skriver rapporter, som exempelvis den här sammanfattningen på engelska om vår tid där. Pam hon bor kvar på Grönland, på en än mer isolerad plats än tidigare och satsar på explorer-branschen och håller på att dra däck och förbereda sig på alla vis för en korsning från väst till öst över inlandsisen. Samt jobbar med att skriva klar vår rapport som vi fick en flagga från Explorers Club (flagga 60). Läs gärna om idén här!

För min äldsta dotter Eva, som höll på att bli blind för alltid där på Grönland (druvhinneinflammation kombinerat med artritis), så är Grönland oerhört viktigt. Likaså detta med äventyr och exploration. Hon går i en toppenskola, liksom sin syster, och härom månaden hade de ett tema explorers och hon valde min vän Don Walsh, som utsåg Eva till sin talesperson...;-) Så fram till idag, har vårt val att ständigt resa, bo i nya länder och platser varit av goda. Framtiden får utvisa hur det blir.

Logga in för att kommentera

 Glömt namn/lösen?

   Registrera dig

2018-12-14 12:28   Sejrla

Härligt positiv känsla i det du skriver. Hoppas ni hinner landa i och ta in händelserna mitt i allt också. Själv tycker jag skrivande/filmande/fotande etc ofta förstärker och förlänger en upplevelse, men det är också lätt att hamna i ”inte hinna andas” när allt ska administreras och hanteras.
 

Svar 2018-12-14 15:09   explorermikaelstrandberg

Sant på allt du säger. Nu har det ju sett ut så här i över 30 år, så det börjar sätta sig för mig och tjejerna och Pam vet heller inget annat. Men, just nu är Malmö bästa platsen i världen! Tack Matilda!
 

2018-12-15 11:39   OBD

Trevlig läsning bortsett från vissa rader om din dotter Evas sjukdom. Jag hoppas verkligen att hon får behandling som lindrar hennes besvär. Hon har ju hela livet framför sig.
 

Svar 2018-12-15 12:45   explorermikaelstrandberg

Tyvärr är det en sådan här sjukdom som kallas sällsynt, så vi tar en dag i taget. Vi får den bästa vård i Lund och fick det bästa i Glostrup, men det går upp och ned. En dag i taget. Detta ger livet perspektiv och klarsynthet. Hon själv tar det med en klackspark och för det mesta glömmer vi av det, tills nästa spruta, varannan vecka...Vi får vara glada vi i detta fall är Skandinaver, annars hade det varit tufft att klara kostnaderna.