Producent av dokumentärer, expeditioner, bloggar, foton, böcker och guidar turister då och då.

Långfärdscyklisten, så började det

Den här bilden togs 1 mars 1986. Dagen efter det att statsminister Olof Palme avrättats av en ännu okänd mördare. Jag hade jobbat två år som segmentslipare och planslipare (Lumsden) på Westlings Sågbladsfabrik och samlat stålar för att kunna cykla från Chile till Alaska. Här har jag packat alla grejer, cykeln har jag skeppat med båt till Antofagasta i förväg och jag hade tillbringat mycket tid i Vansbro Simhalls gym för att vara stark nog och eventuellt locka någon tjej att förälska sig i mig där på den Sydamerikanska kontinenten. Jag hade dessutom läst spanska på distans och varit på kontinenten 4 år tidigare och kunde lite castellano, som spanskan kallades här. Jag står här hemma hos morsan med packningen på väg mot tåget till Arlanda, där jag bott billigt och får se morsan som första sponsorn följt av en tre växlad ballongcykel från Kroon/Monark!

Sedan denna dag har jag då levt på att leva ett liv fritt från vardagligheter får man väl säga. Eller kanske säga, sedan dess har jag varit min egen med ett mindre undantag. Jag hittade fotot hemma hos brorsan under julen, i sökan på kort för att visa döttrarna. Det här med att se bakåt, prata gamla tider eller vara nostalgisk har aldrig varit av intresse för mg, men jag vill ändock dela dessa foton. Första, från dagen för avfärd, andra en bild från Atacama ökenen Chile och sist då en bild från Piura i Peru där jag väntade en hel månad på en ny kamera.

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2018-12-27 04:23   Skogsstjärnan
Hej Mikael.
Det är alltid lika fantastiskt att läsa det du skriver. Från hjärtat och med all det otroliga liv du fått leva och lever.
Själv befinner jag mig i hjärtat av Sydamerika och tar just nu hand om min gamla svärmor. Kanske inte direkt ett ”äventyr” men inte desto mindre ett utslag av livet. Precis som du försöker delge. Själv är jag en gubbe från Norrland med erfarenhet från skogarna och även SA.
Det du skriver ger bensin för mig.
Salud!
 
Svar 2018-12-27 06:41   explorermikaelstrandberg
Gracias por esas palabras fantasticás! Det ger mig även bränsle att läsa din kommentar, tack!
 

Läs mer i bloggen

Jag vill inte hem

”Jag vill inte åka hem”, sa Dana till kameran. ”Det är något med Sverige som är svårt. Jag kan inte förklara det.”

Jag gjorde de sista intervjuerna med tjejerna—ögonblicket på varje resa när jag försöker fånga det vi kan ha missat längs vägen. Bakgrunden var den röda klippväggen ovanför Jeti-Ögüz, Sju tjurar, brinnande i solen. Dana var redan inne i den där post-expeditionsdippen, trots att vi hade en vecka kvar i Kirgizistan.

Möda och glädje i Karakol‑dalen i Kirgizistan - En utmanande fyradagarsvandring leder till ett ögonblick av ren föräldra

Tillbaka i lägret: utmattning och lättnad
Jag upplevde ett av de lyckligaste ögonblicken i mitt liv i Karakol‑dalen i Kirgizistan för två dagar sedan.

När reseångesten slår till – Två dagar före Bishkek

”Om du kan se hela ditt livsverk gå upp i rök och genast börja om från början – då är du en man, min son.”
—Rudyard Kipling


Två dagar före avfärd hände det. Ett sådant där ögonblick som vänder upp och ner på allt.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg

Lästips