Att tänka på innan man ger sig iväg på sin första Expedition!

Igår kom ett lång mejl från en förtvivlad ung man som planerat sin resa i ett år, cyklat iväg och, enligt honom, bara kommit en tiodel av vägen han önskat nå. Han ville cykla från England till Asien, men avslutat färden i Mellan Östern.

"Jag tröttnade på hela slitet! Jag hade velat cykla ett helt år! Vad gjorde jag för fel???"

Efter att ha cyklat 90 000 km under 7.5 år så förstår jag mycket väl vad han menar. Att cykla i tredje världen är den absolut tuffaste formen av Expedition. Det är så mycket svårare att ständigt bli utsatt för olika kulturskillnader, massor av människor, många fattiga och utsatta, och vara på väg under så lång tid. Min Afrika tur var mångfalt svårare än Kolyma Expeditionen. Mycket svårare! Men, eftersom jag fått frågan många gånger, en av de vanligaste jag får i epostform, så är mitt svar följande:

"Du hade inte förberett dig nog mycket och tappat motivationen varför du ville göra detta från början!"

Vis av att ha läst massor av liknande mejl, så ser jag att alla dessa mer eller mindre lyckade färder har tre saker gemensamt. De har som sagt, först av allt, tappat motivationen. De har inte sovit eller vilat nog. Och lika viktigt, de har inte klarat av att föda sig själv med god mat under den svåraste etapperna. 

Viktigast dock, är att när det har blivit mycket tufft, inte förstått varför de utsatt sig för allt slit, som de ser det. De har inte förstått varför utan så fort det blivit för krävande frågat sig själv:

"Varför gör jag det här? Jag ser ingen mening i att utsätta mig för allt detta. Jag vill hem."

Så basen för lyckosam Expedition är att veta varför man gör den!

Likaså är flertalet dåligt förberedda. De har helt enkelt inte tillbringat tillräckligt med tid i att sova ute i tält under svåra omständigheter och ej heller kunnat laga välnärande och smakrik mat under samma stunder. Det blir för jobbigt. Man känner sig trött, hungrig, lortig och obekväm. Det är så viktigt, dessa basegenskaper.

För vet man inte var man skall slå läger och hur man lagar marinerad älgfilé med klyftpotatis på ett spritkök i stormväder, då blir det jobbigt. Sömn, vila och bra mat är helt avgörande. På långa expeditioner. Minst ett halv år. Fram dit kan vem som helst lida, men därefter måste man veta vad man gör. Jag har sovit över 2500 nätter i tält, en hel del av dem innan en Expedition.

Så åk inte innan du vet hur och var man slår läger och hur man lagar gourmetmat på besninköket!

Men, ett stort MEN, viktigast är ändå att ge sig iväg och lära sig längs vägen!

Mina råd, se dem som en liten hjälp, ingenting annat!

Mount Everest; Vad håller på att hända?

Det har gått några år sedan jag närde en förhoppning att försöka bestiga världens högsta berg, Mount Everest. Än så länge har det inte kommit till det läget att det skulle vara intressant. Och jag måste erkänna att för varje dag som går, så blir det önskemålet mindre. Det beror på olika orsaker. Främst för jag inte har den tid det krävs för att förbereda sig, vilket innebär att man måste klättra en annan 8000 meters topp innan för att visa för sig själv att man klarar av det. Ja, inte har jag ekonomin heller för den delen. För det krävs en rejäl livsavgörande satsning om man vill ge sig i kast med denna utmaning som alltför vill göra. Fler än 3200 klättare har dags till dato nått toppen. Vilket i sig är fantastiskt! Men jag tror att för min egen del, då baserad på att jag lever ett ganska äventyrligt liv, att det som är helt avgörande just nu är att det har blivit alldeles för mycket kommers av det hela. Jag beundrar verkligen alla som klättrar och som vill bestiga och vill försöka ta sig upp Everest, men för min egen del lockar inte denna kommers. Med åren blir det ju andra saker än egenkärlek som blir viktig.

Att jag tar upp ämnet Everest har att göra med att jag får en hel del mejl från läsare som undrar hur man bestiger berget och så vidare. Dessutom följer jag de utländska nyheterna beträffande Everest, nu senast en artikel i Outside Magazine, som jag tycker påminner om gamla Outside, när tidningen gick att läsa, med långa, bra källforskade reportage. Av och till dyker de fortfarande lyckligtvis upp. Jag har publicerat tre artiklar med ämnet Mount Everest jag skulle vilja dela med mig för er läsare som när denna dröm. Kanske kan de både hjälpa och ge ett vettigt perspektiv.

• Britten Ben Thackwray berättar varför han valde att bestiga Everest i artikeln Why I Climbed Mount Everest.
• Alan Arnette delar med sig av sin gigantiska kunskap om berget i artikeln How Much Does It Cost To Climb Mount Everest.
• Och nu senast, ja, idag, delar han med sig av sin klokhet i artikeln What is Wrong With Mount Everest

Jag tror det också är viktigt att förstå för den som vill klättra Everest att det är verkligen en mycket svår utmaning som kräver oerhört mycket förberedelser trots att man kan tycka att det ter sig lätt när man hör hur mycket hjälp man kan få om man betalar för sig. Lika viktigt att veta är att den tiden är förbi när det väcker någon internationell uppmärksamhet att bestiga Everest.

Det är två saker jag fått klart för mig efter att ha pratat med många som bestigit det vackra berg. Hur som helst, hoppas dessa artiklar kan hjälpa till!

Photos Courtesy of Alan Arnette

Felix Baumgartner, Vad Gjorde Du När Han Hoppade?

Jag tror att i framtiden kommer folk att fråga dagens generationer;

Vad gjorde du när Felix Baumgartner hoppade?

Inledningsvis tyckte jag att allt var alldeles för hajpat. Det dök upp överallt, både när han sköt upp sina hopp tills timmarna han skulle hoppa på söndag. När han väl hoppade höll jag på att försöka få Eva att lugna ned sig och sova, eftersom dagis väntade på måndagsmorgon. Men jag sneglade med ett öga på utvecklingen på min Iphone. Strax efter det dottern somnat in, läste jag att han landat i säkerhet efter nytt rekord och folk var alldeles till sig. Jag tänkte, vad är de som är så märkvärdigt? Visst det är fantastiskt, men jag hade nyss publicerat en artikel som till viss del handlade om Joe Kittinger. När han satte världsrekordet 1960, fixade han sin fallskärm med silvertejp i sista stund och ingen hade varit i närheten av hans rekord, 31 300 meters höjd och 4 minuter och 36 sekunders fritt fall. MEN, när jag sedan tittade på fotona, där Baumgartner stod på vad som ser ut som en rymdsatellit, ja, det såg ju ut som han hoppade direkt från rymden! helt osannolikt tänkte jag och hämtade Eva och resten av familjen och så såg vi det här klippet nedan:

Min amerikanska fru skrek ut sin glädje på ett sätt som bara jänkare kan och jag måste medge, det var med största ödmjukhet jag såg denna upplevelse. Vilket mod, vilken människa och han överlevde! För mig bevisade detta hopp att livet är alltför kort och man måste leva fullt ut tills den dag man drar det sista andetaget. Livet är ack för kort för att kasta bort det med en massa illusorisk trygghet!

Dock visste jag alldeles för lite vad det hela handlade om och samtidigt med att jag satt och funderade så skrev James M Clash ihop en artikel som jag nyss publicerade om det hela, läs den här! Efter att ha läst den artikeln upplever jag hans falmskärmshopp som än mer fantastiskt!

Skulle jag själv vilja göra det? Absolut och jag önskar jag kommit på idén! Den enda svenska kommentar jag fick av alla på Facebook var en polare från Dala-Järna som skrev så här:

"Många tycker nog detta är ett onödigt spektakel.....men han är en sån människa som drar utvecklingen framåt. Utan sådana människor hade vi fortfarande jagat med träklubba."

Kan det verkligen vara någon som tycker detta är ett spektakel? Ja, jo, i Sverige, med all säkerhet i detta extremt förutsägbara land där allt är otäckt utanför de vanliga allfartsvägarna, men i övriga världen? Ja, jag vet inte....dock är min personliga åsikt den att sådana här saker, oavsett världens utseende, är ytterst upplyftande!

Inspirerande äventyrlig höstläsning

Jag läste min första E-bok igår natt. Boken hette The Right Stuff -Interviews with Icons of the 1960´s av James M Clash. Jag måste säga att det var en riktig höjdarbok som egentligen alla som vill bli inspirerade att gå utanför den vanliga allfartsvägarna bör läsa. Ja, även alla inom äventyrs- och expeditionsbranschen som skulle behöva perspektiv på vad de gör och sig själva. Det är en bok som jag tycker borde finns med i alla skolors kurslitteratur. Det är en serie intervjuer med ikoner från 1960 talet som Neil Armstrong, Chuck Yeager, Roger Bannister, Ed Hillary med flera och som verkligen är inspirerande och gör att man önskar att man i stället var född 20 år tidigare i stället för i denna tid när gps:er, reklambyråer, satellittelefoner helt utvattnat möjligheterna för någonting vettigt och riktigt. Den här inspirerande boken gjorde att jag vill hjälp till att inspirera er under det tilltagande höstmörkret!

Jag har sedan 1:a januari 2010 bjudit in inspirerande och kloka människor till en gäst blogg jag har och visserligen är den på engelska, men fylld av inspirerande läsning som skall ge läsaren råd, klokhet och inspirera till att våga bryta mönster för att liv utanför ramarna. Här finns alltifrån hur man bestiger Mount Everest till Köttätande Hästar på Sydpolen.

Gästbloggen.

Därutöver har jag en serie intervjuer med framförallt i Storbrittanien mycket kända så kallade explorers. Ett samarbete med The Long Riders Guild. Här finns namn som John Blasford-Schnell, George Pattersson och John Hare.

Voices of Exploration.

Däremot är det en annan sida som har flest läsare, nämligen The Long Walk-serien som har att göra med vad som i Sverige kallades för Flykten från Stalin´s Läger, om 4 gulag fångar som gick hela vägen från ett frysande läger i Jakutien till Indien. En film, The Way Back, gjordes förra året och läsarna är många liksom konspirationsteorierna.

The Long Walk Articles

God Höstläsning!

3 råd som hjälp att komma iväg på äventyret

En av de vanligaste mejlen jag får idag -ingen ringer nu för tiden- är en förfrågan hur man bär sig åt för att komma iväg på ett äventyr, en resa eller en Expedition. Likaså är en av de vanligaste kommenterarna efter en föreläsning: 

"Om omständigheterna varit annorlunda när jag var ung, så hade jag gjort samma sak." 

Nästan utan undantag alltid från en lätt överviktig gentleman. Saken är ju den att man måste bestämma sig vad man vill göra med livet! Jag vet, inte helt enkelt. Hur som helst har jag funderat noga på tre goda råd att ge. Jag kom fram till följande: 

1. Halva nöjet är förberedelserna och planeringen!  

Först av allt, gå till biblioteket och låna alla resehandböcker, kartor, referensböcker och all reselitteratur du kan hitta. För att få en liten idé vart, hur och när färden skall ske. När du senare gjort dig en bild av allt detta, så väntar en del svåra hinder att ta sig över. Främst att övertyga vänner, familj och sig själv att beslutet att ge sig iväg på äventyr är det rätta. Och för att hålla motivationen uppe, så gäller det att ta kontakt med människor som kan nära drömmen. Det vill säga andra äventyrare, resenärer och människor med samma drömmar. Jag tror det inte finns någon resenär som inte skulle hjälpa till. Själv hade jag aldrig överhuvudtaget kommit iväg, om omständigheterna fått styra, när jag första gången tog beslutet att leva detta liv. Starten för det var cykelturen från Chile till Alaska år 1986-88. Som ett exempel minns jag följande möte. 

Några dagar innan avfärd gick jag till biblioteket i Dala-Järna för att återlämna de sista referensböckerna. I dörren mötte jag min vän, Gösta Tysk, (tyvärr har han nu tagit sin mats ur skolan) den tiden en mycket känd naturfotograf, och hans hustru. Hans favoritplats på jorden var Alaska och vi hade tillbringat många timmar att prata om detta fantastiska vildmarksområde. När jag förklarade att snart var det dags för mig att ge mig iväg, sade hans fru plötsligt: 

"Men tror du att du klarar av det då? Jag tror det är omöjligt!" 

Hennes påstående blev en riktig kalldusch! Jag kände livet rämnade och jag förlorade allt självförtroende jag hade byggt upp under två pr, på bara några få sekunder. Jag blev röd av genans i ansiktet, försökte säga något, men blev i stället helt tyst och tittade stumt ned i marken. 

"Det är klart han klarar av det!" röt Gösta, förmodligen för första gången i sitt liv, åt sin hustru." 

Det var allt jag behövde höra! Två år senare nådde jag mitt mål. Med den berättelsen vill jag säga att det är viktigt att omge sig med positivt lagda människor! Inte bara inför planeringen av en färd, men i hela livet!  

2.......således, råd två, lyssna inte på någon med en negativ inställning! 

Det slutar aldrig att förvåna mig hur många människor det finns som ägnar all sin tid att försöka förstöra för andra som vill vidga livets ramar. Jag förstår bara inte en sådan inställning! Och de finns överallt. Familj, vänner, bekanta, arbetskamrater, i skolan, i media...ja, överallt! Även hos andra äventyrare, resenärer och upptäcktsresanden. Allra svårast är det i början tills folk begriper att inget hjälper och du kan fortsätta på den utstakade vägen! Så, rådet är, så fort du hör någonting negativt, stäng av hörseln, le och svara: 

"Jag skall verkligen ta mig en funderare på det du säger!" 

3. Köp biljetten och ge dig iväg! 

Så snart du har förklarat för de du älskar och som förstår, varför du behöver göra detta, köp biljetten ut ur Sverige! Ge dig iväg och njut av varje sekund, vare sig det är en veckas äventyr eller flera år. För när du väl kommer tillbaka, men en ny plan i skallen, så börjar allting från början igen!

Här finns många inspirerande artiklar att läsa i ämnet att bli inspirerad!