Inför årets vandringsvecka hade jag två vandringsförslag: Nordkalottleden genom Padjelanta eller oledat genom Börjefjälls nationalpark. Vädret skulle få bestämma vilken av de två jag valde. Det blev Padjelanta pga av något bättre väder men också för att där skulle jag kunna gå längs led och dessutom ha flera möjlighet att förkorta turen. Något som kändes bra med tanke på att jag senaste månaderna haft ont i en häl. Jag visste inte riktigt hur belastningen med en tung ryggsäck och flera dagars vandring skulle påverka hälen. 

Nordkalottleden har jag tänkt gå uppdelat på fyra tillfällen. Detta blev det första tillfälle då jag medvetet gått en del av leden. Delar av leden söder om Abisko har jag gått tidigare. https://sv.wikipedia.org/wiki/Nordkalottleden 

I efterhand förstod jag att jag under denna vecka gått mittdelen av norska leden Nordlandsruta. Jag har gått del 3 och 4 av ledens 8 delar. https://www.dnt.no/turtips/anbefalte-turer/nordlandsruta/nordlandsruta-fra-nord-til-sor/ Det inspiererarmig till att gå den norra och den södra delen vid senare tillfälle.

Här nedan är en lång karta över hur jag vandrade dessa dagar.

Nedan finns en del bilder på djur och växter. En del av artnamnen kan jag sedan tidigare men för många av dem använder jag appen iNaturalist för att få artnamnet. Det är både kul och lärorikt. Jag vill rekommendera den appen då ens fynd både blir kollade av AI och av en riktig expert. De kontrollerade fynden bidrar sedan till kunskapen om var arterna finns genom Artdatabanken.

3 augusti: Från Vaisaluokta till Kårsåjaure

Det varma vädret skulle bytas denna dag motiven mer ostadigt kyligare. Och skiftet skedde med dunder och hård vind när jag åkte båt över från Ritsem. Många jag mötte under turen berättade om för varmt vandringsväder. Jag gick nästan hela turen i lagom 12-15 grader med friska vindar och ibland regn. 

Min vandring började vid Vaisaluokta. Jag följde leden. Snart gick det uppför in i en stor dal. 

Uppe i dalen stod denna flagga för att visa var det finns en hållplats för helikopterskjuts. Man kunde ringa och bli hämtad. Lite provocerande tycker jag det är att man så lättvindigt kan få skjuts med helikopter i en nationalpark. Till Staloluokta är det annorlunda då dit har det gått regelbunden trafik väldigt länge.

Dalen jag gick var rätt stenig och det var blött på många ställen. 

Jag gick till rastskyddet i dalen söder om Vaisaluokta, vid Kårsåjaure. Satte upp tältet en bit därifrån.

4 augusti: Från Kårsåjaure till Låddejåhkå. 

Det var fint väder denna dag men rätt blåsigt. Jag mötte många andra vandrare under denna och nästa dag. Det känns som att norra delen av Padjelanta är den mest välbesökta.

Innan Kutjaurestugan gick jag över två broar.

Jag tältade nära stugan Låddåjåhka. En bro går över forsen på bilden nedan. Mäktiga vattenmassor som störtar fram.

5 augusti: Från Låddejåhkå till Staloluokta.

Prognosen var att vädret denna dag skulle vara väldigt blåsigt. Jag kände mig lite osäker på hur jobbigt det skulle vara att gå över det höga pass som nu väntade mig. 

När jag gick upp mot passet kollade jag återkommande om jag kunde se bra platser med lä i fall jag skulle behöva söka skydd. För blåsigt var det verkligen. Om jag inte hade gått med två vandringsstavar hade jag blåst omkull flera gånger. När jag lyfte ett ben föste vinden ofta det åt sidan så att jag fick arbeta extra för att sätta ner foten på rätt ställen. Och en stor ryggsäck hade jag som fångade vind. 

Efter ett tag kom jag över passet och det började gå nerför. Jag hade passerat passet på 2,5 timmar. 

Regn kom och gick denna dag. Några riktigt fina regnbågar dök upp.

Vid Arasluokta satt jag i lä bakom en stuga och åt lunch. Pratade med en som gick Gröna bandet. Alltid intressant att höra hur de har det, deras utmaningar längs vandringen och om deras genomtänkta packning. Denna kille hade packningsvikt på 15 kg. Min var på ca 25 kg. Jag skulle vilja komma ner till något liknande.

Efter Arasluokta skulle jag passera ett fjäll på väg till Staloluokta. Så det gick lite uppför på led. 

Jättefina vyer över den stora sjön Virihaure, med dess turkosa vatten.

Det hade kommit mindre skurar lite då och då hela dagen. När jag kom till Staloluokta hann jag precis få upp mitt tält innan en rejäl regnskur kom. Tältplatsen var precis vid denna fina strand.

Då det i tältavgiften ingick tillgång till kök och bastu hängde jag en del där och pratade med andra vandrare. Det var skönt att basta och bada och kul att få dela erfarenheter med de andra. Temperaturen i luften och i vattnet var ungefär densamma. Så inte så varmt i luften. 

6 augusti: Från Staloluokta till Konsul Perssons stuga.  

Jag hade spanat in mig det lilla fjället precis norr om Staloluokta. Där har det under tidigare år, och tidigare på somrarna, hittats flera fjärilsarter. Arter som jag gärna ville se. Så på förmiddagen denna dag ville jag leta fjärilar.

Jag åt frukost i turiststationens matsal. Fantastisk utsikt därifrån.

Kyrkkåtan gick jag förbi på väg upp mot fjället. Och jag tittade in i den.

Vädret denna morgon var inte så fjärilsvänligt: blåsigt och kallt. Så jag såg inga fjärilar, men då hade jag i alla fall försökt. Efter två timmars promenad kors och tvärs på fjället hittade jag inga fjärilar. Men det blev ändå en fin promenad.

Jag gick ner till tältet och packade ihop det. Och började gå mot stugorna vid Stáddájåhkå. 

Fjällmosaikslänga. Jag tror att det är hanen som är blå och honan som är mer brun.

Jag stannade för att vila och prata lite vid Stáddájåhka. Som alltid kul att höra om andras vandringsprojekt. Bl a från en kille som här nästan gått klart Nordkalottleden, norrifrån. 

Jag hade haft i åtanke att gå upp på fjället Jiegnáffo dagen efter. Men efter att ha kollat upp om vädret och hört från stugvärden om förhållandena där uppe så bestämde jag mig att för att gå vidare och spara det fjället till en annan gång. Då vädret skulle vara bättre.

Jag gick vidare mot Konsul Perssons stuga. När jag gick över bron vid Staddajåhka och gick på leden mot stugan och norska gränsen så försvann också nästan all ledmarkering och det fanns knappt några spänger. Så det blev en mer krävande led på det sätt. 

Leden går längs Sårjåsjåhkå. Förbi en kanjon och över två små fjäll.

Vid sjön Sårjåsjávrres utlopp ligger Konsul Perssons stuga. En liten obemannad STF-stuga.

Jag ville så gärna testa sova i denna lilla stuga så det gjorde jag. I stugan träffade jag tre andra vandrare och vi hade en fin kväll tillsammans. 

7 augusti: Från Konsul Perssons stuga till Ny-Sulitjelma. 

Jag var inställd på att detta skulle bli en tuff dag. Vädret var inte det bästa med motvind och regn och under denna dag skulle jag passera många vadställen och flera snöfält. Men jag skulle också passera ställen där jag tältat och skidat under årets påsktur. Så det skulle bli intressant att återse dem.

När jag lämnade sjön på bilden ovan gick jag uppför en brant snödriva. Det var den mest obehagliga delen av denna vandring. Man skulle upp kanske 5 höjdmeter, så inte så mycket, men snön var väldigt hård, nästan isig, och jag behövde sparka in steg för att inte kasa ner. Snödrivan blev brantare ju högre upp man kom. Tårna fick grepp och med stavar tog jag mig upp men det var nog inte långt ifrån att jag tappade greppet och skulle kasat ner. Så här i efterhand hade det varit värt att gå en omväg på några hundra meter för att helt undvika snödrivan. Det var också det jag tipsade alla jag mötte framöver.

Bilden ovan och under visar ett vad som leden passerade. Uppdelat på fyra delar. Lite småkyligt vatten men det gick bra.

Jag ov denna natt i Ny-Sulitjelma hytta som en fjällstuga som ligger ca 450 höjdmeter ovanför Sulitjelma samhälle. Till stugan går det sommartid att köra bil. I stugan finns det varmvatten och el, så det känns lyxigt. och mobiltäckning finns. 

Jag spenderade kvällen med att ringa familjen och fundera på hur jag skulle spendera de kommande dagarna. jag valde framförallt mellan att gå in i Sverige och sedan gå söderut till Silvervägen eller att fortsätta söderut i Norge till tågstationen Lönsdal. Jag valde det senare alternativet, pga tidsnöd och ostadigt väder. Jag kände mig under de kommande dagarna nöjd med vägvalet.

Som alltid i stugor hade jag också tillfälle att prata med andra vandrare och dela erfarenheter. En som har hand om stugan kom också förbi i bil och berättade massa intressanta saker om Sulitjelma och dess historia. En fin berättarkväll.

8 augusti: Från Ny-Sulitjelma till Tjoarvihytta.

Jag började med att gå mot den lilla hyttan Lomihytta, vilket jag passerade på påskturen, men inte lyckades komma fram till, och som j hört från flera vandrare ligger fint och är lite och söt. 

Landskapet jag passerade känns väldigt annorlunda, med många små åsar och berg i dagen. Rätt stökigt geologiskt, på något sätt. Det förvånar mig inte att man letat och hittat mineraler här. I området finns väldigt mycket koppar i marken.

Den lilla Lomi-hyttan ligger uppe på en kulle vid Lomi-vattnet, som är en reglerad sjö. Precis vid stugan gick en liten flock renar förbi.

Efter hyttan gick jag på en grusväg i några km på leden, längs med Lomi-vattnet. När vägen tog slut drar den delen av leden jag skulle följa upp i en dal högt upp.

Att det är mycket koppar i marken antar jag att man ser på de två bilderna nedan. Det väldigt brunt mellan skifferlagren och i leran. 

När stigen gick ner i dalarna med skog blev det uppenbart att det inte är så många som vandrar denna stig. Det var övervuxet och bitvis svårt att finna stigen. Bra då att det finns tydliga markeringar regelbundet i form av röda T:n.

Mums med hjortron.

9 augusti: Från Tjoarvihytta till Argaladhytta. 

Det hade regnat lite på natten, men det hade slutat när jag gick upp. Fint väder denna dag. Jag hade en skön frukost utanför tältet. 

Jag följde idag leden som gick runt den stora sjön Ballvattnet och fortsatte sedan in i en fin trång dal. 

Nu lämnade jag sjön och gick in i dalen Skiejdevágge söderut.

10 augusti: Från Argaladhytta till Flatviskis.

Prognosen denna dag var regn. Jag fortsatte ner längs dalen förbi stugan Trygvebu. 

Leden gick förbi stugan och sedan på en väg i några km. Över jokken på en vägbro och sedan uppför ganska mycket på väg. Sedan vek leden av upp mot ett litet flackt fjäll. Där tog jag bilden nedan.

Leden går över Silvervägen (heter den så även i Norge?) och ner mot en bäck. 

Strax efter bron kom jag till en lite insomnad camping: Graddis. När jag var där kom det väntade ösregnet och jag hittade ett tak att stå under. Stående lunch blev det.

Efter Graddis gick leden upp på ett fjäll: Litlfjellet. En fin stig ledde mig upp dit.

Tältplatsen denna dag blev vid en liten tjärn med en bäck, där jag hade lite vind så att mygg försvann och med finfin utsikt mot bl a Solvågtinden.

Solvågtinden. Där var jag uppe en förmiddag innan en jobbmöte på Nationalparkscenter Nordland, vilket ligger precis nedanför.

11 augusti: Från Flatviskis till Lønsdal.

Denna dag tränade jag på att gå långsamt. Jag var nu relativt nära tågstationen och mitt tåg gick inte förrän vid 14. Och jag ville inte hänga för länge vid tågstationen. Så på denna korta sträcka, mest nerförsbacke, blev det många stopp.

Jag hann med tåget och fick sedan en jättefin tågresa ner mot Trondheim. En fantastisk tågsträcka som jag kan rekommendera.

Jag klev av tåget på flygplatsen och gick i skymningen till det lilla samhället Hell. Letade reda på en ok tältplats nära den lilla tågstationen i Hell. Tyvärr passerade motorväg och järnväg nära, så blev inte jättemycket sömn. Men jag hann med morgontåget mot Storlien och kom hem som planerat.

FÖR ATT TA DEL AV ANDRA VANDRINGSTURER JAG GJORT PÅ CA EN VECKA KLICKA PÅ "Veckosommarvandring" I DEN GRÅ RUTAN NEDAN.