Ett stenkast från den italienska gränsen ligger den lilla rivieran. Palmer radar upp sig längs med den stenklädda kajkanten vackra, utsmyckade hotell och restauranger markerar starten på de trånga gamla gränderna. De putsade och färgglada fasaderna med inslag av barock och klassicism blickar ut över Maggioresjön. De små fönstrena med träluckor i kontrastfärg ihop med balkongerna med smidesjärnsräcken skapar en romantisk atmosfär som är svår att slå. Många byggnader dateras mellan 1600–1800-talet, och är ömsint restaurerade än nybyggda, vilket ger hela Ascona en välbevarad charm.
Branta grönklädda bergssidor störtar ner i sjön och ett stenkast norrut ligger alperna på över 2000 m.ö.h. Kantonen Ticino packar en svårslagen mix av Alpernas berg och tropisk riviera, paketerat på 10 mil från norr till söder.
En alpinsk romans med Medelhavet
Vi har passerat Gotthardpasset på 2106 m.ö.h och i och med det passerat gränsen in till kantonen, Ticino. Innan dess snirklade vi oss, det vill säga jag, min fästmö Malin och vår son Anton, sex månader, genom bergspassen över de klassiska skidorterna Disentis och Andermatt. Orter som jag besökt många gånger vintertid som skidfotograf. Men nu är vi här för en av världens vackraste naturupplevelser som vi ska uppleva till fots (och i bärstol). Varenda nerv i min kropp skriker lycka när jag får en chans att blickar ut över de magnifika dalarna.
Att kantonen enbart är tio mil på längden och knappa sex mil på bredden gör Ticino till en sällsynt och kanske okänd diamant för oss svenskar. För att vara så liten till ytan så fyller Ticino in enormt stora variationer i klimat. I norr, snöiga bergspass på över 2000 m.ö.h, och i söder, medelhavsklimat med palmer, tropiska växter och riviera. Här hittar du också en handfull riddarborgar från 1100-talet som blickar ut från sluttningarna. Från de karga bergen i norr till de mer grönbeklädda i söder, finns här mer vandringsleder, pittoreska stenbyar och bergssjöar att besöka än vad du kan räkna myggor i Norrland. I Ticino kan jag starkt rekommendera att bo i Locarno, eller i Ascona som är den mer turistiga delen av området och ligger på den västra delen av halvön som huserar dem båda. Locarno och Ascona avgränsas av floden Maggia som startar längre upp i bergspassen vid dalen och byn med samma namn. I Ascona är du inte bara i mitten av Ticino, dess riviera längs sjön erbjuder även möjligheten för en middag vid stranden med magisk utsikt.
Det lokala är en intressant del av Ticino, eller snare frågan, vad är lokalt? Beläget i ett normalt tysktalande Schweiz, men omges av fransktalande kantoner, och i själva Ticino pratas det italienska. Solklart, eller hur? Men det är just denna mix av olika nationaliteter som gör området så intressant. Varför fortsätta i minst 100 mil till genom Italien för Medelhavet, när du kan få samma behagliga upplevelse här tillsammans med de magnifika Schweiziska alperna väl inom någon timme. Att Italien har ett stort inflytande på området är inte så konstigt. Genom sin geografiska position så har Ticino tillhört Italien i olika omgångar, men även Frankrike satte sitt fotavtryck här via Napoleon. Redan år 49 före vår tidsräkning fick invånarna romerskt medborgarskap och bland annat Gotthardpasset som vi körde in i Ticino på byggdes. Andra historiska avtryck är den handfull riddarborgar som finns i Bellinzona, som även är UNESCO-klassade och väl värda ett besök.
Som du hör när man talar om Ticino så är det kanske mer de färgglada husen, sjön med de små båtarna, italiensk rödvin och ett och annat vattenfall med tillhörande stenby som lockar. Men Alperna är alltid Alperna. Här finns det vandring att hämta för den som vill och vågar gå (pun intended) utanför de mer klassiska destinationerna i Schweiz. Det finns leder som tar en hel dag att nå toppen, men för oss med ett nytt (och första) tillskott i familjen väljer de mer lättvandrade ställena, där utsikt och upplevelse går före vertikal stigning. Övernattning i hytter ovanpå bergspass och 3000 m.ö.h får vänta till hans ettårsdag i alla fall.
Efter att vi anlänt till hotellet i Ascona, parkerat vår eldrivna ID. Buzz med millimetersmarginal i det lilla parkeringshuset och avnjutit en middag i solnedgången på strandkanten, är det nästa dag dags för den första vandringen. Vårt mål ligger på sjöns västra sida en bit upp längs serpentinvägarna. Il Bosco Sacro di Mergugno, som så poetiskt översätts till Mergugnos heliga skogar.
Leden börjar vid en liten parkeringsplats med stor utsikt efter att vi långsamt tagit oss genom byn Brissago, och fortsatt upp längs bergssidan. Schweiz har utmärkta tågförbindelser, men valet att ta elbilen gör sig verkligen rätta på dessa vägar. Steglös acceleration och behaglig inbromsning i nedförsbackarna som även laddar batteriet är inget annat än win-win. Leden som utgår vid Il Bosco Sacro di Mergugno är bred och fin, även om den har sina brantare partier med stenar och rötter. Vill du ha en riktig utmaning så kan du starta nere i Brissago och gå hela vägen upp. Serpentinvägen korsar den smala och krävande stigen som leder upp för berget. För oss småbarnsföräldrar är denna led en bra start att värma upp på.
Den lummiga skogen är relativt lätt att gå och bjuder på en nästan regnskogsliknande atmosfär med soldiset som ligger mellan de gröna löven. Fåglarna kvittrar fridfullt som i en Disneyfilm och med jämna mellanrum ser vi den blå sjön skymta mellan träden. Efter att vi vandrat genom träden når vi gläntan med det vackra namnet, Goldregenwald Laburnum. Den ligger precis innan den branta stigningen mot toppen, Monte Limidario. I gläntan full med Gullregn (varav namnet) är det lunchpaus för alla tre i familjen. Det lilla picknickbordet får bli kamerastativ, skötbord och lunchbuffé. Kvällen spenderas med kanske den bästa pizzan utanför Italiens gränser på Da Gina. Förutom en gudomlig pizza är detta restaurangen för dig om du är en sann kött-connoisseur. Var dock beredd på att vrida ur plånboken rejält, kranvatten kostar 9 euro och extra oregano på pizzan 2 euro.
Bosco/Gurin och vattenfallet
Det är tidig morgon och Anton sover som en sten i bilstolen. Genom framrutan på bilen så spelas naturens skådespel upp, ett efter ett. De gröna bergssidorna blir brantare och antalet små stenbyar multipliceras. Vägen som följer Maggiafloden upp i bergen är vacker som en enslig fjällbäck i morgonljus. Vi svänger tvärt av västerut i Cevio för att ta oss upp till Ticinos äldsta och mest rustika by, om man får tro lokalborna själva. Bosco/Gurin är kanske urbilden av Schweiz.
Gamla hus byggda i sten och trä, böljande gröna ängar, bergstoppar i fjärran och alpkor på grönbete med sina klockor runt halsen. Byn huserar även en pärla till restaurang, en liten matbutik och ett museum. Vi bestämmer oss för att utforska det omkringliggande området längs med gröna ängar och fjällbäckar. Det känns som ett vykort med det blomstrande underlaget och vidunderliga utsikten. Ett perfekt tillfälle att sätta sig ned under ett träd, känna lugnet och hur alpvinden far genom trädkronorna. Det är även ett perfekt tillfälle för Anton att vakna upp ur sin koma i bärstolen och unna sig lite amning, med utsikt.
Den kringelkrokiga vägen ned från Bosco/Gurin är än mer magisk med utsikten i framrutan. I Cevio gör vi än en gång en skarp sväng och fortsätter rakt norrut tills vi når Cascata di Foroglio, Foroglio vattenfallet. Detta är också en unik plats måste jag säga.
Det dånande vattenfallet visar upp sin bästa sida i en liten avstickare i dalgången. Den gröna ängen med sina lummiga träd leder bort till vattnet, från restaurangen inhyst i de vackra små stenhusen. Sätt dig på en picknickfilt och upplev naturens skådespel, bada i den lilla lagunen vid fallets fot eller ta en kort promenad upp till dess topp. Foroglio är det perfekta resmålet för en vilodag då du kan köra bil hela vägen upp och unna dig god mat på plats med vattenfallet som utsikt. För oss småbarnsföräldrar ger det oss möjligheten att uppleva ett vattenfall utan att behöva vandra en längre sträcka för nöjet.
Lucomagno och Sankta Maria
Vår sista dag i Ticino med Ascona som bas spenderas på två vitt skilda ändar av kantonen. Vi börjar med en tidig kabinbana upp till Cardada och sedan en sittlift upp till toppen. Här äter vi medhavd frukost i skuggan och diskuterar de omkringliggande topparna medan Anton sover gott i bärselen. Det är fascinerande att han alltid sover när utsikten är som bäst. Förutom diverse vandringsleder så går här även en mountainbike led för den som vill unna sig lite adrenalin på en vardag. Vi gungar i gungan med Ticinos bästa utsikt, läser på om topparna vi ser på utsiktsplatsen med informationstavla, bara njuter av vyerna och det vackra soldiset nere i dalen.
Istället för att ta sittliften ned och återigen vinka till fjällkorna på grönbete så följer vi den breda stigen nedåt. Efter ett tag når vi Capanna Lo Stallone, Hingstens Stuga som det så testosteronfyllt översätts till. Här unnar vi oss en lunch till utsikten i dalen och den lilla vattenreservoar som finns, allt till tonerna av alpkornas klockor. Här samlas guidade turer och skolklasser på besök i området. Att titta på folk, om än på en bergssida i Schweiz, är alltid ett intressant tidsfördriv.
Efter vi avnjutit färden ned, i en gondol sprängfylld med pensionärer, är det dags för ett nordligare mål i Ticino, Lucomagnopasset och Sankta Maria-sjön. På vägen upp till passet så rullar vi på en fantastisk väg för folk på cykel, med eller utan motor. Den kurviga och åter kurviga vägen tar oss sakta uppåt, förbi naturcampingar och skyltar som visar om vandringsleder. Här kommer vi återigen upp på högre höjder, 1908 m.ö.h för att vara exakt. Tekniskt sett så lämnar vi Ticino och rullar in över gränsen till Graubünden när vi parkerar vid hotellet och restaurangen Hospezi Santa Maria.
Sjön är konstgjord och är en reservoar för dammen som ligger i dess norra ände. Området här bjuder på små låga toppar att ta en liten utflykt till för picknick och bara uppleva den nära naturen. Om man önskar en mer avancerad stigning beger man sig mot toppen, Scópi, 3190 m.ö.h. Att bara parkera bilen och vandra runt i detta kuperade område en hel dag är magiskt. De små gröna kullarna med de vita blommorna är en vacker kontrast mot de mörka bergen och den grå blå himlen som ligger ovanför oss. Även om solen ligger bakom ett stundande regn så exploderar färgpaletten i ljuset. Ihop med den dramatiska himlen skapar kombinationen den vackraste upplevelsen hittills i Ticino.
Efter att vi utforskat området så beger vi oss tillbaka till parkeringen. Här kan du köpa lokala råvaror, ostar och kött från den glada herren i det lilla trähuset. Vi väljer dock Hospezi Santa Maria, en rejäl Schnitzel för oss och mammas milkshake för Anton. Genom fönstrena ser vi de små regndropparna komma samtidigt som vi beskådar de lokala murmeldjuren.
Nu bär det av till Schweiziska nationalparken för mer regelrätt vandring. (Kommer i del 2 snart!).
Information
- Bo: Jazz Hotel
- Res: Glöm allt vad surpupparna på internet säger. Elbil är inga problem alls! Skaffa abonnemang hos Ionity och du laddar billigt på deras stationer. Elbil är även mycket skönare på dessa alpvägar.
- Se: Lucomagnopasset och Forogliofallet.
- Gör: Promenera längs rivieran i solnedgången, besök Bosco/Gurin och Isole di Brissago.
- Ät: Da Gina om du gillar kött eller bra pizza.
- Tänk på: Du behöver ett klistermärke för att få köra på motorväg. De pratar mest italienska eller tyska, Schweiz är dyrt som attans.
- Läs mer på Ticinos hemsida som har det mesta man vill veta!
