Producent av dokumentärer, expeditioner, bloggar, foton, böcker och guidar turister då och då.

Expedition Frozen Frontier; En kort rapport från Jakutsk

Hej på Er!

Jag har fått massor av mejl från svenskar som vill ha rapporter på svenska. Tyvärr hinner jag inte riktigt med och beklagar detta, men så fort jag kommer hem, så skall detta åtgärdas till fullo.

Jag befinner mig fortfarande i Jakutsk och håller på att försöka få ihop de sista delarna i denna kommande dokumentär härifrån. Och häromdagen mötte jag en shaman, som riktigt, riktigt störde mig kan man säga. En artikel finns här på engelska för den som inte kan vänta! Alla möten tar en oerhört kraft eftersom de ger en djup inblick i denna värld av spännande urbefolkningar. Så jag är oerhört sliten och trött, men vilket äventyr, vilken upplevelse!

Nästan så jag saknar ord! Men bilder kan berätta en hel del, se denna portfolio av bilder.

Det har varit en av mina mest magiska, men också svåraste färder. Kylan var inledningsvis tuff, men mest minns jag människorna. Att leva med fyra evenska renskötare 24 timmar om dygnet i 50 dagar var fantastiskt, men vi var 8 i gruppen, allt gick inte smidigt och sådant här tar kraft. Nog om det, så är det ju oftast med en Expedition!

Så se det här som ytterligare en blänkare. Mest information finns här!

Varmt idag, -15 grader bara. Det är en annan värld, frysboxen är borta!

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?

Läs mer i bloggen

Tvärs över det frusna gränslandet

”Äsch, det är normalt!” sa Jura Grigorovitj till mig när jag påpekade att köldsprickorna på båda hans kinder blödde.

Men det var inte normalt ens för Jura och hans eveniska renskötarkollegor—Tolja; Slava, gruppens ledare; och Slavas hustru Vika. De skulle föra mig och mina tre Sakha-baserade teammedlemmar—Egor, Jura och Bolot—sexhundra kilometer söderut från byn Uchugaj i Jakutien till Ochotska havet. Vi hade 35 renar och 16 träslädar till vårt förfogande för att frakta nästan ett ton mat, bränsle och utrustning. Färden gick längs en sekelgammal handelsled genom jordens kallaste bebodda område och skulle ta 50 dagar.

Jag vill inte hem

”Jag vill inte åka hem”, sa Dana till kameran. ”Det är något med Sverige som är svårt. Jag kan inte förklara det.”

Jag gjorde de sista intervjuerna med tjejerna—ögonblicket på varje resa när jag försöker fånga det vi kan ha missat längs vägen. Bakgrunden var den röda klippväggen ovanför Jeti-Ögüz, Sju tjurar, brinnande i solen. Dana var redan inne i den där post-expeditionsdippen, trots att vi hade en vecka kvar i Kirgizistan.

Möda och glädje i Karakol‑dalen i Kirgizistan - En utmanande fyradagarsvandring leder till ett ögonblick av ren föräldra

Tillbaka i lägret: utmattning och lättnad
Jag upplevde ett av de lyckligaste ögonblicken i mitt liv i Karakol‑dalen i Kirgizistan för två dagar sedan.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg

Lästips