Den här tiden varje år så finns det en plats jag längtar till kanske mer än till andra;
Sarek på vintern! Det är är förmodligen den mest omskrivna svenska Nationalparken i svensk friluftsmedia. Vilket är lätt att förstå med dess högalpina omgivning och storslagna platåer. Tveklöst min stora favorit här i vårt avlånga land också. Jag känner den bara på vintern. Jag har aldrig varit där sommartid. Nu när höstlöven börjar falla av ekarna här i Malmö, och när lite kyligare luft då och då dyker upp, så längtar jag oerhört mycket upp till trakterna i norr. I synnerhet Grövelsjön och Sarek. Mina två svenska favoriter. Jag saknar snö, kyla och att skida fram mellan berg och genom dalar.
Jag gjorde min första vintertur i Sarek redan 1989. Jag minns att det var halvkallt, en 20 minusgrader, jag var ovan att skida och vi gick in i Ritsem min vän Johan Benstorp och jag, och ut vid Saltolouktas Fjällstation. Vi såg inte en själ på hela tiden. Fel, vi mötte en finne som ville köpa rödsprit av oss, för han hade tagit med sig vindrutstorkarvätska. Det var så kallt att han kört slut på 2 liter rödsprit på 4 dagar och han hade 6 dagar kvar. Likväl såg han starkare ut än oss. Det var egentligen min första riktiga vintertur. Det var en kamp.
Likväl var det starten till min stora kärlek för vinterturer och sedan dess har jag gjort ytterligare en tio färder. Jag har gått in och ut från olika ställen, men enklast är Ritsem i och med att man snabbt kommer upp på slätterna och bjuds på den storslagna utsikten. Och ut i Salto för matens skull. Efter tio dagar är man hungrig. Om det är öppet vill säga.
Jag har haft allsköns väder här uppe. Från en veckas storm, till slask och öppet vatten. Jag gör alltid en tur upp på Mikka glaciären och/eller Sarek Alekjegna, till Stortoppen tror jag den heter, för utsiktens skull. Bara en gång har jag bestigit Sarektjåkko. Jag verkligen älskar alla vagges, i synnerhet Sarvesvagge.
De senaste två gångerna, som jag gjort i slutet av mars, vilket jag ångrar, bättre i början på februari när allt är stängt, tomt och mörkt, har det varit mycket folk ute. Många utan någon större erfarenhet och det oroar mig. Säkert beroende på att media skriver så mycket fantastiskt om platsen. Men Sarek om vintern är ingen plats för de ovana. Vid ett tillfälle gjorde jag en tur med en mycket erfaren friluftsfrämjare, som hade gjort det mesta, men aldrig i stormväder och det kunde ha gått riktigt, riktigt illa. Vädret svängde på en sekund och hade han varit själv hade det inte slutat bra. Man bör vara mycket erfaren med uselt väder innan man ger sig in i Sarek tycker jag.
Annars förstår jag alla hyllningar. Det är helt klart en av världens vackraste platser, mycket beroende på dess otillgänglighet.
Jag bär alltid med mig Claes Grunstens bok om Sarek, men den viktigaste boken att ta med och läsa, är Axel Hambergs klassiker! Underbar att läsa när man sitter fast 2-3 dagar i en snöstorm.
Min favorit vintertur på runt tio dagar, inklusive 2-3 dagar endera att vänta ut vädret eller klättra en topp, ser ut på följande vis:
In Ritsem-över Akkajaure-Hambergglaciären mellan Akkas toppar-ned på Kukkesvagge-Alep Sarekjegna-Mikka glaciären-ned i Routesvagge-söderöver så man kan gå genom Pastavagge och ut på Sitojaure fram till Salto. Men stora favorit är Äpar!
Oj, hur jag längtar till Sarek!
