I slutet av augusti vandrade jag längs Kungsleden från Ammarnäs till Hemavan.
De första dagarna reflekterade jag ofta över att allt var så lugnt och stilla. Ingen vind, inte mycket folk, inte så många fåglar och djur i rörelse. Ja, bortsett från alla tusentals lämlar, förstås!
Plupps Lämmel?
Växtligheten började anta höstfärger, men det kändes ändå mer som sommar än höst. Spegelblanka sjöar där stillheten bröts bara av fiskar som slog i vattnet.
Servvejávrrie
Vandringens höjdpunkt, i dubbel bemärkelse, blev strövtågen runt Norra Storfjället. Det är det som på kartan ser mest intressant ut längs färdvägen och här ville jag göra två saker: Se på den östra glaciären under N Sytertoppen på nära håll och gå topptur.
Glaciären är inte så stor, den för tyvärr en tynande tillvaro. Men en glaciär är ändå en glaciär, fascinerande och vacker. Uråldrig och evig och ändå så sårbar av klimatförändringar.
Östra glaciären
Det var kväll när jag kom dit. Fortfarande ett märkligt lugn i luften, en slamgrumlig glaciärsjö, det bubblade och smältvatten droppade ner från iskanten mitt emot. Lite moln runt högsta topparna och isen, blåskimrande på ett nästan självlysande ljus.
Fuktigt, kyligt, ensam, en känsla av litenhet inför naturens storhet..
Tittade bort mot Skijrátjåhkka på andra sidan dalen där kvällssolen lyste.Fortsatte ytterligare ett stycke längs issjön, nästa gång jag vände mej om fanns ingen utsikt alls, allt var insvept i moln! Jag vände ner igen, lite orolig över att inte hitta vägen tillbaks nerför sluttningen där alla stenar såg lika dana ut. Sikten blev snart bättre, men jag fick en påminnelse om hur snabbt fjällväder kan växla.
Under den sena kvällen bröts stillhetens förtrollning, det blev en natt med regn och blåst som dröjde sig kvar, inget väder att gå upp på N Sytertoppen toppen från öster som tänkt. Istället en lat dag i Syterstugan, med sällskap av en trevlig stugvärd och några andra gäster.
Sedan kunde jag vandra iväg i vackert väder, genom Syterskalet, en närmast perfekt formad U-dal med tvärbranta, svarta bergssidor och stora gröna ytor i dalbotten som påminner om Alkavagge i Sarek.
Syterskalet, mot öster
Så kom dagen med topptursväder! Från min lägerplats i en bit upp i Viterskalet var det nära till västra leden upp på Norra Sytertoppen. När jag försäkrat mej om att ingen lämmel smitit in i tältet gav jag mej av. Det var bara att kliva på, upp, upp, upp, brant och stenigt. Solen sken, vinden svalkade svettvarm kropp.
Utsikt mot nordväst
Så vackert där uppe! Fantastisk utsikt åt alla håll. En tanke kom farande, det här är ju nästan bättre än på Kebnekaise! Ensam på toppen, skrev i toppboken. Kikade försiktigt ner över kanten och såg glaciären och sjön, där jag varit ett par dagar tidigare, uppifrån. I solskenet såg det inte alls spöklikt ut, den lustigt formade sjön skimrade smaragdgrön.
Östra glaciären från N Sytertoppen
Vid toppröset 1768 m ö h
Tillbaks en helt annan väg, började längs leden ner mot Syterstugan men vek av och gick utmed glaciären nordväst om toppen.
Norra glaciären
Stenigt här också men inte lika brant. Glaciärbäcken vadades lätt och vandringen fortsatte problemfritt runt Måskoestjåhke, ut i Viterskalet och tillbaks till mitt tält. Det är nästan alltid roligare att gå en rundtur än fram och tillbaks.
Finvädret höll i sej, dagen ut och det blev en av få kvällar det var skönt att sitta ute och greja med mat och dagboksanteckningar. Detta var en ovanligt lämmelrik plats men efter att ha jagat en med min stav fick jag vara ifred och kunde njuta av en lyckad topptursdag.
Fin berättelse om "mina hemmafjäll"! Av bilderna att dömma så var vädrets makter på din sida.
När du kommer till dessa trakter nästa gång, vill jag gärna tipsa om att besöka Måskonåiveglaciären med omgivning.
Just den här topptursdagen var vädret också på topp! Annars var det lite väl mycket regn, satt nog inte ute mer än tre av nio kvällar.
Måskonåiveglaciären såg jag bara på avstånd men den borde vara ganska enkel att nå från Viterskalet.
Mycket lockande beskrivning av ett område jag ännu inte besökt. På andra sida vattnet har jag varit några gånger - i Artfjället - men kartbilden lockar.
Ja, kartbilden håller vad den lovar! Riktigt högalpin miljö här! Artfjället har jag kvar, det var första gången jag vandrade i Vindelfjällen, men kanske inte sista.
Låter som en väldigt fin vandring. Tänkte på det här med dimman och det förändliga vädret. Har du någon gång funderat på att ta med GPS och märka ut tältet för att på så sätt lätt hitta tillbaka till tältet? Kan vara livsavgörande vissa gånger.
Vi märker ut bilen när vi är ute och vandrar i vanlig lågterräng. Då hittar man alltid tillbaka!
Bara ett tips för att slippa bli orolig. :)
/H
Finns så klart fördelar med GPS, men det är en pryl till att bära på, som dessutom drar ström. Men kanske blir det en till sommaren då vi har tänkt att bli med kajaker!
Vilken fin bild ned till glaciärsjön.
Fint område.
Lämlar;ser enstaka även här nere ännu (jokkmokk m omnejd)
Först var jag förtjust över att se lämlar, tappade räkningen på dem redan första dagen. Vid sista tältplatsen tog de gärna skydd under tältduken vilket jag inte gillade.
Härliga bilder! Nu blir jag ännu mera sugen att återvända dit. Var upp på toppen i början av juli men hade inte din tur med vädret. Ett lock låg över toppen men jag slogs av att hit måste jag fler gånger och ströva runt.
Synd att du inte hade lika bra topptursväder som jag och där finns ju mer att se som gör det värt att återvända.
Oj vad trevligt.
Roligast är nästan din beskrivning..."När jag försäkrat mej om att ingen lämmel smitit in i tältet gav jag mej av" eller kanske är det denna..."Detta var en ovanligt lämmelrik plats men efter att ha jagat en med min stav fick jag vara ifred och kunde njuta av en lyckad topptursdag"
Jag hållar med på frågan om GPS (har inte själva vandrat med sådan en) som Traneving ställar, men även om ditt kymmer om strömmen räcker o.dyl. Det är viktikt att känna till sin GPS's gränser och svagheter - t ex hur precis är den. Det finns mycket att testa hemma.
TACK för text och många fina bilder
Tack så mycket för kommentaren! Trevligt att kunna roa lite grand!
Kanske borde jag skrivit "extra lämmelrik plats" för ovanligt rikt på lämlar var det ju över allt. Under alla mina tidigare fjällvandringar har jag inte ens sammanlagt sett så många lämlar som nu!
Fin berättelse från ett härligt område. Ammarnäsfjällen har jag besökt ett antal gånger, men Syterskalet har jag bara "sniffat" på, en dagstur från Hemavan. Fina bilder som lockar till besök. Hur ska jag hinna besöka alla platser som så lockande beskrivs på Utsidan? :-)
Syterskalet med omgivning är värt ett djupt andetag! Ett angenämt "problem" dock att få mycket inspiration på Utsidan. Min lust att vandra här beror delvis på detta!
trevlig läsning som vanligt. Uppmärksammad på GetOuts FB numera.
Tack, Lars!
Blev ganska överraskad när jag upptäckte GetOuts knuff, både i FB- och Twitterflödet!
Har inte läst förrän nu. Det ser väldigt skönt ut på bilderna men jag förstår av texten att det inte bara var finväder. Hur länge var du ute? I texten verkar det inte vara mer än 2-3 dagar men i kommentaren skriver du något om nio kvällar.
Beskrivningen av kvällen vid östra glaciären är stämningsfull och bilden "Systerskalet mot öster" ser ut som ett paradis för vandring.
Jag var ute på fjället nio nätter men valde att berätta mest om det som blev turens höjdpunkt!