Längtar alltid till fjällen.Läser hellre fjällkartor än ser på teve.Vandrar ibland med sällskap, ibland ensam i både fjäll och skog. Tycker alldeles förmycket om att vandra för att avstå om medvandrare saknas.
Tillhör Hillebergfalangen.
På senare åt har jag rest till Australien och Nya Zeeland några gånger

Användarnamn: BrittMarie

Intressen: Klättring, Friluftsmat, Expeditioner, Vandring, Långfärdscykling, Turskidåkning, Litteratur, Navigering, Mountainbike, Multisport, Bär & svamp, Orientering, Paddling

Mer på profilsidan


Skidvandring i Vålådalen

Att gå på skidtur i fjällen har inte så stor likhet med skidåkningen hemmavid där man mest flänger runt, runt på korta spårslingor för att samla träningstimmar.

Solsken i Vålådalen

Att gå på skidtur i fjällen är mer som att vandra, fast på vintern, ta sig  fram lite hasande på skidorna, utan nämnvärd tanke på tyngdöverföring, frånskjut och stavisättning. Det kan rent av vara bättre att ta skidorna i näven och gå till fots emellanåt.

Vinterfjällvandring

Tankeverksamheten kan istället ägnas åt den fantastiska miljö man befinner sig i. Låta blicken följa svepande fjällformationer, vita och mjukt rundade som vore de formade av marängsmet.

Härjångsfjällen

Eller kika efter spår i snön, gott om ripor, deras spillning och skräp efter mumsandet på knoppar i björkskogen.

Njuta av den grafiska skönheten av röda ledkryss som radar upp sej i färgstark kontrast mot snö och gråsvarta trädstammar.

I Lill-Stensdalen

Känna känslorna nästan svämma över brädden inför åsynen av snö och fjäll, av det underbara att få vara ute i fjällvärlden. Lyssna på tystnaden och naturens ljud.

Känna solen värma ansiktet.

Känna vinden kyla svettig rygg.

Känna snökorn sticka som nålar i kinderna.

Streta i uppförsbacke och motvind.

Besluta att vända om för att luften är så tjock av snö att ledkryssen inte syns.

Stanna och pusta, ta en titt på kartan, vad är det där för en topp? Hur långt är det kvar till stugan? Glida lätt i utförslöporna där pulkan som nyss kändes hopplöst tung, ger skön extra skjuts.

Den där toppen heter Lill-Stensdalsfjället

Framme vid stugplatsen finns vila och brasvärme. Mat och prat i stearinljussken med stugvärd och andra skidvandrare.

I Lunndörrsstugan

Ångande bastu i skön kontrast till den rykande snöstorm som fick bastustugan att vibrera. Undra hur det gick för de där som fjällräddningen letade efter...

Snöyra kring stugvärden i Lunndörrsstugan

Plötsligt är turen och fjälldagarna slut. Precis när stormen båst färdigt och solen återvänt måste vi åka hem. Precis när mannen började tycka att det nog var riktigt roligt att skida på fjället...

Lika mycket som känslorna jublade när turen började, lika mycket protesterar de mot att behöva lämna fjällvärlden. Kroppen som kliver på bussen känns tom. Själen har blivit kvar nån stans, hänger på ett ledkryss och dinglar i den svaga vinden.

Nästa dag twittras det om ösregn i Jämtlandsfjällen. Vi åkte nog hem i rätt tid.

När det var som allra bäst.

Det här var första gången vi gick på fjälltur på det här sättet, med turskidor och stugövernattningar. Vi startade i Vålådalen, skidade till Stensdalen. Gick mot Gåsen men vände om för det blev sånt snödrev att vi inte såg. Så en natt i Vålåstugan och två i Lunndörrsstugan. Där fick det bli en vilodag istället för tur upp i Lunndörren innan vi återvände till Vålådalen. Det var inte mycket folk i stugorna första veckan i mars. Ett par nätter var vi de enda gästerna.

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2012-03-15 22:40   Thomas Traneving
Längtar efter en vintertur! Ni verkar haft det jätte fint trots blåst. Avis! /H
 
Svar 2012-03-16 21:05   BrittMarie
Ja, det var fint! Och värsta blåsdagen höll vi oss inomhus, myste och pysslade om skavsår...
 
2012-03-15 22:40   fowwe
Härlig beskrivning av din/er skidtur! Upplevelsen av fjällnaturen är som du skriver både vacker och innehållsrik. Det där om att skida med pulka är mer som vandring är väldigt träffande. Jag som i princip aldrig drar fram i något motionsspår har svårt att förstå att folk kan åka så fort i dem. För min del är det just ett långsamt hasande. Men då har man tid att ta in alla intryck från naturen runt omkring!
 
Svar 2012-03-16 21:07   BrittMarie
Längdskidor är jättebra och rolig träningsform hemmavid men på fjället är det bättre att "tanthasa" på skidorna!
 
2012-03-15 22:51   OBD
Fint skrivet! Jag har ingen erfarenhet av vinterturer i fjällen, men din berättelse får mig att längta efter min sommartur. :-)
 
Svar 2012-03-16 21:08   BrittMarie
Tack! Känns roligt att kunna få även en inbiten fjällräv som du att längta efter nästa tur!
 
2012-03-16 08:30   äventyrssugen
Verkligen finstämt beskrivet. Njutbart att läsa och skön omväxling till detaljerade och dramatiserade turbeskrivningar som vi andra ibland hemfaller åt. Bra med ett framhållande av stämningar, det behövs variation. Du får fem röda ledkryss XXXXX ;-)
 
Svar 2012-03-16 21:09   BrittMarie
Den här gången hade jag inte lust att skriva dagbok... Tack för det fina betyget!
 
2012-03-16 08:55   brigas
Fin tur,visst behövs det att få vara inblåst i en stuga också,tänka på hur det skulle varit i ett tält eller snöbivack när man sitter i bastun.
med din känsla för fjällvärlden;borde du inte bo i den eller åtminstone nära?
 
Svar 2012-03-16 21:11   BrittMarie
Blåsväder är mysigt när man är i varm och trygg säkerhet!
Visst skulle jag vilja bo närmare fjällen...tänk om Södra Vätterbygden låg vid Storsjön i stället!
 
2012-03-16 11:52   ulindh
Härliga bilder och fint beskrivet!
 
Svar 2012-03-16 21:12   BrittMarie
Tack så mycket!
 
2012-03-16 21:11   dHANScan
Sublima bilder och perfekt anpassning til en bra text
 
Svar 2012-03-16 21:14   BrittMarie
Tack, tack! Roligt att du uppskattar mina amatörmässiga bilder! Jag använder kameran mest för att få bilder som stöd för minnet.
 
2012-03-17 14:26   L.A.
Fint skrivet! Du har fångat känslan bra. Visst längtar man tillbaka.
 
Svar 2012-03-17 16:24   BrittMarie
Tack! Fjällängtan finns alltid...
 
2012-03-18 10:06   Håkan Friberg
Underbar läsning!
Fast... starta i Vålådalen? Blir inte det en hel del uppförsbackar i granskog (senare björkskog) innan man får några fjällvyer?
 
Svar 2012-03-18 11:36   BrittMarie
Tack så mycket!
Det är inte alls dumt att starta i Vålådalen! Vi gick först mot Stensdalen, dit är det inte alls mycket uppför och man får rätt så snart Lill-Stensdalsfjället i blickfånget. Björkskogen är ju mera genomskinlig på vintern och helt myggfri! Om man istället väljer att gå mot Lunndörren först blir det mera stretande i motlut. Eftersom vi hyrde en del utrustning behövde vi ha start och mål på samma ställe. Sen tycker jag att anläggningen i Vålådalen är mysigare än Storulvån, om det var det du tänkte på som startpunkt. Och så går det fortare att ta sej dit...
 
2012-03-30 13:21   Annicas fjällängtan
En underbar beskrivning, skulle gärna varit med.
 

Läs mer i bloggen

Trehundra mil - del två

För ett par månader sen skrev jag om min dotter Helga och hennes kompis Sabina som är i Nya Zeeland och vandrar Te Araroa, 300 mil från norr till söder. Jag nämnde också att jag var sugen på att vandra med dem en bit...

Jag vet inte exakt hur långt de har gått nu men senast jag hörde från Helga, för ett par dagar sen, var de klara med en sexton mil lång paddling på Whanganui River. Enligt kartorna är ca 135 mil avklarade vid ankomsten till Whanganui. Snart halvvägs, alltså!

Trehundra mil

Trehundra mil. Så lång är Te Araroa, vandringsleden som går genom hela Nya Zeeland, från Cape Reinga i norr längs stränder och i skogar, genom byar och städer, på stigar, vägar och vatten till Bluff längst ner på sydön!

Kåtornas folk - ett lästips!

"Det piskar som tusen vassa nålar i ansiktet, vita moln kommer yrande och sveper sig om oss där vi vandrar - några små människor och djur i vanmäktig kamp mot en rasande fiende, virvlar, biter, tränger sig in genom skinnkläderna som vore det spindelväv man bar, tar andan ur en, tvingar en att spänna varje muskel för att orka ta ut det steg man påbörjat... Hur länge! tänker jag. Nu är det nio timmar vi krupit fram mot stormen..."

Vädret är förfärligt när samerna i Saarivouma flyttar till sitt sommarviset i slutet av april år 1915. Den som berättar är Ester Blenda Nordström, en tjugofyraårig journalist från Stockholms som under några sommarmånader ska vara lärare åt samebyns barn.


Glöm allt du lärt dig om vandringsskor

Sneakers och löparskor kan vara bekväma för enklare promenader, men de är inte designade för de utmaningar som vandring kan erbjuda. Ojämn terräng, ...