Längtar alltid till fjällen.Läser hellre fjällkartor än ser på teve.Vandrar ibland med sällskap, ibland ensam i både fjäll och skog. Tycker alldeles förmycket om att vandra för att avstå om medvandrare saknas.
Tillhör Hillebergfalangen.
På senare åt har jag rest till Australien och Nya Zeeland några gånger

Användarnamn: BrittMarie

Intressen: Klättring, Friluftsmat, Expeditioner, Vandring, Långfärdscykling, Turskidåkning, Litteratur, Navigering, Mountainbike, Multisport, Bär & svamp, Orientering, Paddling

Mer på profilsidan


Att närma sig fjällen II

Över Sareks narionalpark får man inte flyga.

Men om man flyger rätt högt är det tillåtet...

Över Padjelanta nationalpark får man gärna flyga, landa också!

Det verkar vara rätt många som tar sej till och från fjället så. Flera gånger om dagen kommer helikoptern fram och tillbaks far den. FlappFlappFlappFlapp låter det innan motorljudet når öronen. 

River sönder stillheten.

Jag vill bara höra naturens ljud, mänskligt framkallade oljud har jag nog av till vardags. 

Kostar mycket pengar gör det också.

Tillbaks till Tore Abrahamssons "Okända Fjäll", här citerar han Dag Hammarskjöld

"Den långsamma förflyttningen när man närmar sig fjällen

är en förutsättning för den djupare upplevelse av ödemarken.

Helt upplever vi fjällen blott under egen möda" 

Måste det  vara mödosamt att vistas i fjällen? 

Jag kanske bara är en snål smålänning? 

Det kanske är jättehäftigt att flyga över där man sen ska vandra i sakta mak?

Jag är inte säker på att jag ska ta reda på den saken. 

 

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2007-08-13 20:29   töörn
Betyg: 5
Så rätt, kunde inte formulera det bättre !
 
2007-08-14 16:20   janstj
Betyg: 4
Håller med Dig. Umgänge med fjällen ska ske med värdighet.
Det är inte ett dugg häftigt att flyga över det man sen ska vandra.
 
2007-08-14 17:17   Ludde1
Betyg: 5
Så rätt! Jag var i Staloluokta för två somrar sedanLite mulet, fuktig luft, nästan vindstilla, en lätt vind från Virihávrre kunde anas. Efter femton minuter kommer första helikoptern efter ytterligare fem den andra, landningen går fort nere vid sjöstranden, men sen kommer en fotogenlukt/odör som dröjde sig kvar. Jag blev så sur att jag jag gick vidare efter att ha tittat in i kapellkåtan. På den 1½ timmes tid jag var där kom sammanlagt fyra helikoptrar, jag kan inte rekommendera stället!
 
2007-08-22 12:16   Tarra
Betyg: 1
Någon som tänkt på att inte alla som flyger till Padjelanta är där på fjällvandriingssemester...?
 
2008-08-24 23:03   vaisa
Håller med Tarra!
Många samer verkar och bor i fjällvärlden och är väldigt beronde av helikopter!Plus att många turister använder också sig av den!!Att ta bort helikoptern från fjällvärlden är som om vi här uppe skulle vilja ta bort Stockholmarnas båttrafik för vi vill ha lugn å ro i skärgården.
 

Läs mer i bloggen

Trehundra mil - del två

För ett par månader sen skrev jag om min dotter Helga och hennes kompis Sabina som är i Nya Zeeland och vandrar Te Araroa, 300 mil från norr till söder. Jag nämnde också att jag var sugen på att vandra med dem en bit...

Jag vet inte exakt hur långt de har gått nu men senast jag hörde från Helga, för ett par dagar sen, var de klara med en sexton mil lång paddling på Whanganui River. Enligt kartorna är ca 135 mil avklarade vid ankomsten till Whanganui. Snart halvvägs, alltså!

Trehundra mil

Trehundra mil. Så lång är Te Araroa, vandringsleden som går genom hela Nya Zeeland, från Cape Reinga i norr längs stränder och i skogar, genom byar och städer, på stigar, vägar och vatten till Bluff längst ner på sydön!

Kåtornas folk - ett lästips!

"Det piskar som tusen vassa nålar i ansiktet, vita moln kommer yrande och sveper sig om oss där vi vandrar - några små människor och djur i vanmäktig kamp mot en rasande fiende, virvlar, biter, tränger sig in genom skinnkläderna som vore det spindelväv man bar, tar andan ur en, tvingar en att spänna varje muskel för att orka ta ut det steg man påbörjat... Hur länge! tänker jag. Nu är det nio timmar vi krupit fram mot stormen..."

Vädret är förfärligt när samerna i Saarivouma flyttar till sitt sommarviset i slutet av april år 1915. Den som berättar är Ester Blenda Nordström, en tjugofyraårig journalist från Stockholms som under några sommarmånader ska vara lärare åt samebyns barn.


Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.