Längtar alltid till fjällen.Läser hellre fjällkartor än ser på teve.Vandrar ibland med sällskap, ibland ensam i både fjäll och skog. Tycker alldeles förmycket om att vandra för att avstå om medvandrare saknas.
Tillhör Hillebergfalangen.
På senare åt har jag rest till Australien och Nya Zeeland några gånger

Användarnamn: BrittMarie

Intressen: Klättring, Friluftsmat, Expeditioner, Vandring, Långfärdscykling, Turskidåkning, Litteratur, Navigering, Mountainbike, Multisport, Bär & svamp, Orientering, Paddling

Mer på profilsidan


MTB i Kolmården

Att träna och tävla med mountainbike har plötsligt seglat upp som en stark konkurrent till friluftslivet. Om min vinterträning var ensidig med enbart längdskidåkning så är barmarksträningen bara något mer varierad. Det är terrängcykeln jag helst hänger på, missar ogärna en träningskväll med klubben och skulle gärna åka runt på varenda tävling som finns framöver.

När jag var i Kolmården den gångna helgen var det inte för att leva friluftsliv utan just för att cykla. Tävling och stugboende, inte riktigt likt mej, men skönt den här gången.

Kolmårdstrollet, granne med vår stuga

Kolmårdsbiken, som tävlingen kallas, sorterar in under långloppen, huvudklassen är 60 km men jag fegade lite och anmälde mej till 40 km-klassen som enligt min cykeldator var 44 km och det är en rätt väsentlig skillnad när det handlar om att cykla leriga och steniga stigar. Kallt och riktigt blåsigt var det också. Nåväl, jag kom i mål, inte allt för slutkörd och på en tid som jag är någorlunda nöjd med. Kära dottern som körde långa banan däremot var spänstig som en blöt disktrasa vid målgång... De sista två milen var de värsta hörde jag från flera åkare, även på elitnivå så hon gjorde ett bra jobb!

Mor och dotter efter Kolmårdsbiken

 

Morgonen efter tävlingen vaknade vi till en dag med blå himmel och strålande sol, fortfarande kallt i luften men skönt i lä. Tog en promenad ner mot Sörsjön och kom fram till en trevlig liten bäck som jag kom ihåg att jag cyklat över på tävlingen. Jag följde den en bit uppströms från sjön.

Bäckens utlopp i Sörsjön

För att inte vara större var den förvånansvärt djupt nergrävd i sin ravin, vackert slingrande, lagom brusande, tätt under en brant och med naturliga broar i form av granrötter över sig. Precis en sån bäck som jag har är så förtjust i att följa för att se vart den tar vägen eller var den kommer ifrån.

 

 

Men till nästkommande helg är tanken att cyklandet och friluftslivet ska kombineras. Den vanliga tältpackningen kompletteras med cyklar så gör vi basläger någonstans, troligen Hökensås där det finns gott om småvägar och stigar, cyklar på dagarna och har lägermys på kvällarna. Det tror jag kan bli bra!

 

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2010-05-07 04:56   peter1969
Vilket underbart och avlångt land vi har! Du cyklar ute i skogen och häruppe är det en halvmeter snö kvar i markerna....
Jag ska ut och pimpla till helgen, lite skillnad mot MTB.
 
Svar 2010-05-07 22:09   BrittMarie
Nu är det en hel månad sen jag ställde in mina skidor för säsongen. Men du, med vinterdäck går det bra att cykla MTB både på is och snö om den är åtpackad!
 
2010-05-07 08:52   brigas
En talande bild av dej och dottern;vad kul att ha en gemensam idrott att utöva.
Skogscyklandet och skogslöpandet lär vänta på sej ett tag i mina trakter,vi åker skidor på skaren och älvkanterna ännu denna vecka.
 
Svar 2010-05-07 22:12   BrittMarie
Ja, vi har kul när vi åker på tävling tillsammans!
 
2010-05-07 21:54   thomalin
Ja, tävla i mtb är riktigt kul, cyklandet får en helt annan dimension när man har fullt med cyklister runtomkring sig, och man inte hela tiden kan ta det bästa vägvalet...

Vi är ett gäng som ska ut i skogarna i morgon för en långtur med den obligatoriska fikan vid någon sjö...

Jag kan förresten rekommendera långloppet Lida Loop, som går i mina hemmaskogar... det är en mycket trevlig tävling!
 
Svar 2010-05-07 22:07   BrittMarie
Ja, jag är allt rätt sugen på Lida Loop, men det känns lite långt att åka. Får se hur det blir...
 
2010-05-11 22:11   Öhrnell
Vilka underbara bäckbilder! Ibland är faktiskt vatten vackrast när det är brunt.
 

Läs mer i bloggen

Trehundra mil - del två

För ett par månader sen skrev jag om min dotter Helga och hennes kompis Sabina som är i Nya Zeeland och vandrar Te Araroa, 300 mil från norr till söder. Jag nämnde också att jag var sugen på att vandra med dem en bit...

Jag vet inte exakt hur långt de har gått nu men senast jag hörde från Helga, för ett par dagar sen, var de klara med en sexton mil lång paddling på Whanganui River. Enligt kartorna är ca 135 mil avklarade vid ankomsten till Whanganui. Snart halvvägs, alltså!

Trehundra mil

Trehundra mil. Så lång är Te Araroa, vandringsleden som går genom hela Nya Zeeland, från Cape Reinga i norr längs stränder och i skogar, genom byar och städer, på stigar, vägar och vatten till Bluff längst ner på sydön!

Kåtornas folk - ett lästips!

"Det piskar som tusen vassa nålar i ansiktet, vita moln kommer yrande och sveper sig om oss där vi vandrar - några små människor och djur i vanmäktig kamp mot en rasande fiende, virvlar, biter, tränger sig in genom skinnkläderna som vore det spindelväv man bar, tar andan ur en, tvingar en att spänna varje muskel för att orka ta ut det steg man påbörjat... Hur länge! tänker jag. Nu är det nio timmar vi krupit fram mot stormen..."

Vädret är förfärligt när samerna i Saarivouma flyttar till sitt sommarviset i slutet av april år 1915. Den som berättar är Ester Blenda Nordström, en tjugofyraårig journalist från Stockholms som under några sommarmånader ska vara lärare åt samebyns barn.


Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.