Längtar alltid till fjällen.Läser hellre fjällkartor än ser på teve.Vandrar ibland med sällskap, ibland ensam i både fjäll och skog. Tycker alldeles förmycket om att vandra för att avstå om medvandrare saknas.
Tillhör Hillebergfalangen.
På senare åt har jag rest till Australien och Nya Zeeland några gånger

Användarnamn: BrittMarie

Intressen: Klättring, Friluftsmat, Expeditioner, Vandring, Långfärdscykling, Turskidåkning, Litteratur, Navigering, Mountainbike, Multisport, Bär & svamp, Orientering, Paddling

Mer på profilsidan


Guldkantad mässlördag

Friluftsmässan i Bodafors är alltid trevlig att besöka. En stor lokal fylld med friluftsprylar av olika slag, så mycket man vill ha men så lite man egentligen behöver köpa. Har man hållit på med friluftsliv ett antal år så finns ju redan det mesta.

Men ibland blir saker utslitna, går sönder eller så vill man kosta på sej något nytt bara för att det är så fint eller verkar mycket bättre än det som finns hemma i garderoben...

Så jag köpte en slags korvgrillningsgrej som förvandlar vilken träpinne som helst till en utmärkt grillgaffel. Vandringskamraten fick en sån av mej i julklapp, den var så bra så jag ville ha en egen.

Woolpowers sköna linerstrumpa, använder dem till vardags. Köp ett par, betala två, eller hur det nu var...

Så köpte jag en gaständare av märket Primus. Den väger  mer än de engångständare jag brukar använda, men den här verkar pålitligare, och så kan man tända lägerelden utan att brännskada tummetotten. Fast allra mest är den ju så röd och fin...en riktigt snygg liten pryl!

Kudde. Hemma vill jag ha två, i fält har jag haft en pytteliten IKEA-kudde. Nu har jag köpt en "Air Pillow", en uppblåsbar kudde. Röd och fin den också, och lätt, så där tar jag igen det jag förlorar på tändaren.

Några påsar frystorkat åkte ner i kassen, ett par bambuskjortor likaså och en vända bland alla tält som fanns uppsatta vid sjön.

Men det bästa med mässan var ändå att jag träffade Utsidankompisen Majjen/Håkan på riktigt!  Jag kände igen honom direkt och vi fick en trevlig pratstund.

Därefter var det dags att åka hem och se HV71 spela hem SM-guldet i ännu en fruktansvärt spännande match.

Se, det var en riktigt lyckad dag med guldkantad avslutning.

 

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2010-04-25 22:07   Håkan Friberg
Det gläder mig att vi är ense när det gäller mässans höjdpunkt :-)
 
Svar 2010-04-26 20:05   BrittMarie
Vi kan göra om det nån gång och ta en längre pratstund!
 
2010-04-26 07:25   brigas
Det verkar vara en riktigt kul mässa,men risken är väl att det gräver djupa hål i plånboken,om man inte bara håller sej til latt se och umgås.
 
Svar 2010-04-26 20:03   BrittMarie
Kom hit nästa gång så tältar vi vid sjön och går på outdoorpartyt på kvällen!
 
2010-04-27 11:55   brigas
Om jag skulle få för mej att dyka upp vid nästa mässa;ja det vore kul.
 
Svar 2010-04-27 21:48   BrittMarie
Det skulle vara väldigt kul om du fick för dej det!!!
 

Läs mer i bloggen

Trehundra mil - del två

För ett par månader sen skrev jag om min dotter Helga och hennes kompis Sabina som är i Nya Zeeland och vandrar Te Araroa, 300 mil från norr till söder. Jag nämnde också att jag var sugen på att vandra med dem en bit...

Jag vet inte exakt hur långt de har gått nu men senast jag hörde från Helga, för ett par dagar sen, var de klara med en sexton mil lång paddling på Whanganui River. Enligt kartorna är ca 135 mil avklarade vid ankomsten till Whanganui. Snart halvvägs, alltså!

Trehundra mil

Trehundra mil. Så lång är Te Araroa, vandringsleden som går genom hela Nya Zeeland, från Cape Reinga i norr längs stränder och i skogar, genom byar och städer, på stigar, vägar och vatten till Bluff längst ner på sydön!

Kåtornas folk - ett lästips!

"Det piskar som tusen vassa nålar i ansiktet, vita moln kommer yrande och sveper sig om oss där vi vandrar - några små människor och djur i vanmäktig kamp mot en rasande fiende, virvlar, biter, tränger sig in genom skinnkläderna som vore det spindelväv man bar, tar andan ur en, tvingar en att spänna varje muskel för att orka ta ut det steg man påbörjat... Hur länge! tänker jag. Nu är det nio timmar vi krupit fram mot stormen..."

Vädret är förfärligt när samerna i Saarivouma flyttar till sitt sommarviset i slutet av april år 1915. Den som berättar är Ester Blenda Nordström, en tjugofyraårig journalist från Stockholms som under några sommarmånader ska vara lärare åt samebyns barn.


Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.