Längtar alltid till fjällen.Läser hellre fjällkartor än ser på teve.Vandrar ibland med sällskap, ibland ensam i både fjäll och skog. Tycker alldeles förmycket om att vandra för att avstå om medvandrare saknas.
Tillhör Hillebergfalangen.
På senare åt har jag rest till Australien och Nya Zeeland några gånger

Användarnamn: BrittMarie

Intressen: Klättring, Friluftsmat, Expeditioner, Vandring, Långfärdscykling, Turskidåkning, Litteratur, Navigering, Mountainbike, Multisport, Bär & svamp, Orientering, Paddling

Mer på profilsidan


Hemma igen!

Nu är jag hemma igen efter en fantastisk fin fjälltur! Det gungar fortfarande konstigt i huvudet efter senaste dygnets buss- och tågåkande trots att jag varit på "fast mark" flera timmar nu.

Flera gånger under hemresan tittade jag igenom mina bilder i kameran, så fantastiska vyer, vilka fjällmassiv, ett sånt osannolikt vackert väder, badvänlig temperatur i sjöar och bäckar, alla vad gick bra. Jag höll mej väldigt nära min plan att gå runt nästan hela Sulitelmamassivet och avsluta turen i Kvikkjokk.

Och jag har sett fåglar jag inte brukar se, en kungsörn, tror jag, en ljust gråspräcklig, vacker uggla, ytterligare en rovfågel, men tyvärr är jag så dålig på att känna igen olika fågelarter. De har jämt så bråttom att flyga sin kos så jag hinner inte titta efter ordentligt.Tanken gick ett ögonblick till fågelskådare Friberg...

Annat är det med blommor, skogsfrun t.ex, hon står ju still tills jag har kollat i boken eller åtminstone tagit en bild för att kunna jämföra senare.

Skogsfrun

Avslutningsvis fick jag träffa och umgås med kompisen Britt! Det var jätteroligt! Vi pratade prylar och turer, tittade på bilder, promenerade hundar (det var då vi hittade skogsfrun) paddlade kajak och pratade ännu mer om allt möjligt. Dessutom fick jag även träffa Britts mamma och sambo. Alla tre visade sig vara  gästfria och lättsamma att umgås med så det blev verkligen en rolig och lyckad avslutning på turen!

När jag har fått ordning på balanssinnet igen (jag ÄR nykter!) ska jag berätta lite mer om min tur och visa en och annan bild.

Men nu MÅSTE jag faktiskt se till att förnya mitt silvermdlemsskap här på Utsidan nu med det samma, imorgon går det ut!

 

 

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2008-08-10 21:16   Thomas Traneving
Vad roligt att träffas i riktiga livet!
 
2008-08-10 21:20   brigas
Din skogsfrubild blev ju riktigt bra
 

Läs mer i bloggen

Trehundra mil - del två

För ett par månader sen skrev jag om min dotter Helga och hennes kompis Sabina som är i Nya Zeeland och vandrar Te Araroa, 300 mil från norr till söder. Jag nämnde också att jag var sugen på att vandra med dem en bit...

Jag vet inte exakt hur långt de har gått nu men senast jag hörde från Helga, för ett par dagar sen, var de klara med en sexton mil lång paddling på Whanganui River. Enligt kartorna är ca 135 mil avklarade vid ankomsten till Whanganui. Snart halvvägs, alltså!

Trehundra mil

Trehundra mil. Så lång är Te Araroa, vandringsleden som går genom hela Nya Zeeland, från Cape Reinga i norr längs stränder och i skogar, genom byar och städer, på stigar, vägar och vatten till Bluff längst ner på sydön!

Kåtornas folk - ett lästips!

"Det piskar som tusen vassa nålar i ansiktet, vita moln kommer yrande och sveper sig om oss där vi vandrar - några små människor och djur i vanmäktig kamp mot en rasande fiende, virvlar, biter, tränger sig in genom skinnkläderna som vore det spindelväv man bar, tar andan ur en, tvingar en att spänna varje muskel för att orka ta ut det steg man påbörjat... Hur länge! tänker jag. Nu är det nio timmar vi krupit fram mot stormen..."

Vädret är förfärligt när samerna i Saarivouma flyttar till sitt sommarviset i slutet av april år 1915. Den som berättar är Ester Blenda Nordström, en tjugofyraårig journalist från Stockholms som under några sommarmånader ska vara lärare åt samebyns barn.


Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.