Jag har dumpat kött från menyn för alltid. Skälen som ledde fram till detta beslut är främst två. Jag har ju provat vegetarisk kost tidigare och haft dessa funderingar, då allra främst till följd av den moraliska aspekten. Ingen som följer jordens utveckling kan ju ducka för detta faktum att köttkrävande industrier som exemplevis McDonalds, förstör oerhörda mängder av mark för att kunna producera exemplevis kött. Så tillkommer behandlingen av de kreatur som skall göra jobbet och hela den här kommersiella orättvisan av några få storbolag som kör över allt och alla på det mest diktatoriska och maffialiknande sätt och påverkar opinionen genom skumma påtryckningar, ja, det har jag varit medveten om i många år, men familjeliv och arbete har gjort att jag liksom inte hunnit med att ta rätt eslut. Förrän nu. Och som alltid ligger det egoistiska skäl bakom varför det ledde fram till detta beslut.

Hade det här hänt för tio år sedan hade jag gått på moln i dagar, nu blev det blott ett litet välkommet avbrott av glädje mellan det jag tog av nattblöjan på barnen och det att jag gick med dem till dagis. Väl hemma återvände jag till vardagen. Och såg i stället fram emot att gå och hämta barnen igen. Allt är så mycket roligare tillsammans med dem.

En gång i tiden var cykling mitt liv. Den tiden är ju för länge sedan förbi. Det var långfärdscykling som gällde och jag är än idag av den åsikten att det är den tuffaste av alla sätt att färdas på. Långa tider på färd, olika kulturer och ett evigt slitande. Men jordnära och rätt.

Jag har bott i stadsmiljö under många år nu och när jag för frågan om jag inte saknar vildmarken i norr, så svarar jag att det händer. Att bo i stad i Sverige är ganska enkelt, förutom Stockholm så är ju de andra tätorterna inte världens största, så det är aldrig långt till en plats som kan ge en kort vildmarkskänsla eller där det finns någon typ av skog och vatten. Ja, inte ens i Stockholm är det långt bort. Värre är det på kontinenten och bortom. Det jag saknar från norr är ytorna, den friska luften, fisket, jakten och den fridfullhet som följer i dessa spår. Jag saknar inte vardagen där, det är lätt att bli bortskämd med det multikulturella samhället som blir allt bättre på större orter. Och det kulturella utbud som finns och jag är helt säker på, bättre utbildningsmöjligheter för barnen. men, jag erkänner, ibland saknar jag att bara kunna starta en eld bredvid en prolande bäck där spåren efter bäver är tydliga och lukten av lite halvblöt ved. Mest den sprakande björken. Jag tror det är den mest välbefinnande upplevelse som finns, ja, att sitta framför en värmande sprakande eld.

"Vilka av alla dina resor tycker du har varit mest fantastisk?"