Livet handlar ju mycket om att lära sig nya saker i livet. En sådan ny lärdom för min egen del är det här med film festivaler. Ja, hela den internationella dokumentär branschen. Det är ingen lätt sak. Och det är egentligen ett ytterst fåtal svenskar som lyckats etablera sig inom denna konkurrens kraftiga bransch. En sådan är Nima Film som drivs av vad jag ser som en del av min familj, Nima Sarvestani och Maryam Ebrahimi. Deras film No Burqas Behind Bars är en av de bästa i världen just nu och en Oscar ligger nog inte alltför långt bort i framtiden. Helt fantastiskt, men inte alls oväntat. Så bra är de. Ja, framför allt är de oerhörd hyggliga människor. De har verkligen räddat mitt liv på mer än ett sätt!

En upptäcktsresande är någon som ofta gör en farlig, svår och unik färd till länder i Långtbortistan av den enkla anledningen att föra med sig information tillbaka i utbildningssyfte. Anledningen kan vara av personlig karaktär för att utmana sig själv, lika mycket som den kan vara helt vilseledandande, men drivkraften är i första hand nyfikenhet och en stark vilja att göra skillnad.

Jag gjorde min första safari 1988 och det förändrade på många sätt mitt liv. Jag har ju alltid älskat djur och natur, nu växte det till en djup kärlek och Afrika tog på allvar plats i mitt hjärta. Det var också på den första safarin, som jag första gången såg en äldre massaj traska över den oändliga slätt som utgör Serengeti, med en självklarhet och pondus som gjorde att jag en gång i tiden ville tillbringa en längre tid med dem. En möjlighet jag fick år 2000. Sedan dess har jag haft den stora lyckan att återvända till Östafrika ett anta gånger, nu senast för ett par veckor sedan när jag åter fick tillfälle att göra den klassiska turen från Nairobi till Masai Mara, vidare till Grometi, Serengeti, Ngorogongoro och tillbaka till Kenyas huvudstad. Jag gjorde det som guide för en grupp nordamerikaner som var så perfekta de kunde bli. Intresserade, kunniga, resvana och socialt perfekta.

Ända sedan den dag jag första gången såg filmen Gudarna måste vara tokiga så har jag funderat på om det fortfarande finns människor på jorden som är förhållandevis opåverkade av vår moderna tillvaro. Det har fått mig att tillbringa tid med massejerna i Östafrika, evenska renskötare i Sibirien och häromveckan så fick jag möjligheten, i människans vagga i Tanzania, att besöka Hadza folket.