Producent av dokumentärer, expeditioner, bloggar, foton, böcker och guidar turister då och då.

3 böcker om Arktis att läsa under jul- och nyårslovet

Rent historiskt så har Sverige varit en av huvudaktörerna när det gäller både den vetenskapliga sidan och den mer tävlingsmässiga. Ja, med det sistnämnda menar jag kampen om att nå först fram till Nordpolen! Av olika skäl har jag tillbringat en större del av tiden över jul- och nyår 2015-16 med att läsa litteratur angående den här delen av vår värld. Och jag har hittat tre riktigt fina skatter att läsa på svenska.

  1. Arktis -En gränslös värld Av Torgny Nordin.Den här boken är en riktig skatt, som sätter alltifrån Knud Rasmussen, Andrée och Oscar Dickson i perspektiv och läsaren får mycket od insikt framförallt i grönland och Svalbard, men även Ryssland och hela Beringa plus Kanada. Många oerhört intressanta berättelser samt en klokt ifrågasättande blott en skandinav kan göra och milslångt avstånd från överdrivande britter och jänkare. 
  2. Arktiska Drömmar Av Berry Lopez.En sann klassiker som måste läsas av alla som drömme rom denna del av världen och bätte vill förstå den.
  3. Nådelös Vildmark Av Lars Monsen.En riktigt hands-on bok så lång bortom den akademiska världen man kan komma, skriven av Skandinavien främsta vildmarksutövare. Inte oväntat norsk, med tanke på deras polarhistoria och historiska vinkel på Arktis. 

God underhållning!

*Läs mer på på https://www.facebook.com/explorermikaelstrandberg/ och under filken Vidoes finns alla inslag i SVT:s Gokväll från Sibirien Expedition 2004-5.

 

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2016-01-02 16:01   Glännman
Menar du Canada på tvers när du skriver Nådelös vildmark ? Vid sökning på Nådelös vildmark finns ingenting men Canada på tvers verkar ha en underrubrik som Nådelös vildmark.

Mvh / Johannes
 
Svar 2016-01-02 17:33   explorermikaelstrandberg
Helt rätt Johannes, tack! M
 

Läs mer i bloggen

Jag packar igen

Packar igen.
Det gör mig alltid glad.
Det betyder äventyr. Ett mer krävande liv, men på ett bra sätt. Bra människor, tydligt syfte och oftast bättre sömn än hemma.

Sedan jag kom tillbaka från Kirgizistan i början av augusti har livet varit allt annat än enkelt. Jag vet att jag är väldigt privilegierad på alla sätt, men tomheten efter en expedition bryr sig inte om sådant. Den kommer ändå. Och med åldern blir den inte mildare. Man ser saker klarare. Man ser vad som håller på att glida en ur händerna.

Tvärs över det frusna gränslandet

”Äsch, det är normalt!” sa Jura Grigorovitj till mig när jag påpekade att köldsprickorna på båda hans kinder blödde.

Men det var inte normalt ens för Jura och hans eveniska renskötarkollegor—Tolja; Slava, gruppens ledare; och Slavas hustru Vika. De skulle föra mig och mina tre Sakha-baserade teammedlemmar—Egor, Jura och Bolot—sexhundra kilometer söderut från byn Uchugaj i Jakutien till Ochotska havet. Vi hade 35 renar och 16 träslädar till vårt förfogande för att frakta nästan ett ton mat, bränsle och utrustning. Färden gick längs en sekelgammal handelsled genom jordens kallaste bebodda område och skulle ta 50 dagar.

Jag vill inte hem

”Jag vill inte åka hem”, sa Dana till kameran. ”Det är något med Sverige som är svårt. Jag kan inte förklara det.”

Jag gjorde de sista intervjuerna med tjejerna—ögonblicket på varje resa när jag försöker fånga det vi kan ha missat längs vägen. Bakgrunden var den röda klippväggen ovanför Jeti-Ögüz, Sju tjurar, brinnande i solen. Dana var redan inne i den där post-expeditionsdippen, trots att vi hade en vecka kvar i Kirgizistan.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg

Lästips