Producent av dokumentärer, expeditioner, bloggar, foton, böcker och guidar turister då och då.

Expedition - ylle eller konstmaterial?

Fråga:

"Jag ser du är sponsrad av Termo. Jag undrar, vad är bäst ylle eller konstfibrer?"

Egentligen är det en personlig sak. Endera verkar det som om man föredrar ylle. Eller konstmaterial som syntet. Jag kan i alla fall säga att jag under dessa 25 år av tufft uteliv provad de flesta. Några observationer:

  • Jag har märkt att underkläder som marknadsförs av märken som i första hand riktar in sig på extrem sport, typ tävlingsåkarepå skidor, inte alls är gjorde för vanligt folk i skogen, som är ute under längre tider. De är alldeles för kalla. För Expedition passar de inte alls, i alla fall om man inte kommer inomhus varje kväll.
  • Det beror också på hur plaggen tillverkas. Vilka maskiner. Vissa märken tllverkas på ett sätt som gör det svårt att göra alltför stora förändringar och förbättringar.
  • När det gäller ylle eller syntet, så är det till viss del en smaksak. Jag tycker ylle kliar av och till. 

För mig är underkläder med de allra viktigaste prylarna på all utflykter, Expeditioner i både varma och kalla områden. För min kommande ökenexpedition, när den nu blir av, så håller jag i samarbete med Termo att leta fram passande underkläder som passar i öknen. De är lika viktiga där. Och när det gäller underkläder så ser jag följande saker som helt avgörande:

  • Plaggen skall både isolera och hjälpa till att justera kroppsvärmen.
  • De skall knappast ha någon vikt
  • Det måste vara av bästa kvalité, så de billigaste på marknaden är bara för kortare utflykter. Inte att lita på när kvalité krävs.
  • Stinkfria och impregnerade på ett vis så man inte tvättar bort den bakteriedödande impregneringen.
  • De skall ju vara bekväma och sitta skönt.
  • Inga skavande sömmar!

Kom gärna med åsikter i detta intressanta ämne!

Vill ni ser mer bilder från Kongo-Kinshasa, kika här!

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2011-03-16 18:26   Håkan Friberg
Med en liten gnutta miljötänk borde väl den bakteriedödande impregneringen få stanna i den kemiska fabriken...?
 
2011-03-16 20:35   explorermikaelstrandberg
Point taken!
 
2011-03-16 21:28   Vandrare
Jag har använt många ställ som varit bra, men jag har 2 favortiter:
Devolds expeditionsställ i 95% ull. Tjockt, sitter slappt och skönt och håller (tillskilnad från ren ull som jag alltid får hål i.)
Patagonias mellantjocka. Stinkfritt i syntet, håller, ventilrear och är skönt. fast hur milövänligt det är vet jag inte.
 
2011-03-17 08:37   brigas
ull är alltid skönast närmast kroppen.
De superställ jag har vid träning verkar närmast ha en kyleffekt i sej,måste alltid byta om omgående även om jag inte blivit svettig.
Numera har jag helst aclimas kasslernät i ull som träningsställ,och olika icebreakertröjor,kalsonger annars.
Luktfaktorn avgör också mycket.
 
2011-03-17 09:09   seobserver
Kasslernät funkar men de prövade som höll luktade snabbt.
Av prövade ullställ har de tunna av kamelull varit behagligast på mig men upplevts som stickiga av många.
HHs superställ var inte enbart kylande men började snabbt lukta.
Rosens gamla tunna jägarställ i synt-ull var inte dumma men ullen krympte snabbt varvid storleken snabbt minskad.
Ull regerar men efter 3 v eller längre luktar allt.
Silverjodider borde väl stanna på silvret....
Superull med lite nylon över verkar däremot vara bra.
 
2011-03-18 11:25   Stefan70
Jag trivs bäst i underställ i blandmaterialet polyester/bomull med syntetfibern närmast kroppen. Tex Termo Swed och Fristads. Kliar aldrig och extremt slitstarka.
 

Läs mer i bloggen

Den tunna platsen Cayambe knäckte oss. Cotopaxi gav oss soluppgång. Den riktiga segern var laget.

Det kändes som om revbenen knäcktes inifrån.

Jag packar igen

Packar igen.
Det gör mig alltid glad.
Det betyder äventyr. Ett mer krävande liv, men på ett bra sätt. Bra människor, tydligt syfte och oftast bättre sömn än hemma.

Sedan jag kom tillbaka från Kirgizistan i början av augusti har livet varit allt annat än enkelt. Jag vet att jag är väldigt privilegierad på alla sätt, men tomheten efter en expedition bryr sig inte om sådant. Den kommer ändå. Och med åldern blir den inte mildare. Man ser saker klarare. Man ser vad som håller på att glida en ur händerna.

Tvärs över det frusna gränslandet

”Äsch, det är normalt!” sa Jura Grigorovitj till mig när jag påpekade att köldsprickorna på båda hans kinder blödde.

Men det var inte normalt ens för Jura och hans eveniska renskötarkollegor—Tolja; Slava, gruppens ledare; och Slavas hustru Vika. De skulle föra mig och mina tre Sakha-baserade teammedlemmar—Egor, Jura och Bolot—sexhundra kilometer söderut från byn Uchugaj i Jakutien till Ochotska havet. Vi hade 35 renar och 16 träslädar till vårt förfogande för att frakta nästan ett ton mat, bränsle och utrustning. Färden gick längs en sekelgammal handelsled genom jordens kallaste bebodda område och skulle ta 50 dagar.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg

Lästips