Producent av dokumentärer, expeditioner, bloggar, foton, böcker och guidar turister då och då.

Expedition - 9 essentiella saker för att njuta av uteliv

Livet är så präglat av olika prylar. Vad man behöver ha för att "överleva". I vardag såsom i utelivet. Härom kvällen fick jag några timmar över för att läsa, vilket får ses som unikt, som smårbarnsförälder och hemmapappa, och jag valde att läsa Karen Armstrongs underbara bok om en av historiens främsta människor, profeten Muhammed. Hela hans vidunderliga liv präglades som för så många andra stora människor i vår historia, av ett självvalt liv i frugalitet. Och det förde in mig på tankarna, det är egentligen inte mycket man behöver som människa för att njuta av tillvaron. I synnerhet som utemänniska i Sverige. Egentligen bara 9 saker.

1. Eldstål. För att starta elden.

2. Kniv. För att rensa fisk, tillverka startved för att få fart på fnösket.

3. En yxa för att göra upp en eld.

4. En eld som inte röker för mycket.

5. En kaffepetter samt kok kaffe.

6.  Fläsk att steka.

7. Mjöl att göra bröd.

8. Fiskespö med drag. För den där lilla måltiden innan man somnar under en gran.

9. Stekpanna.

Kom gärna med tillägg, åsikter och egna listor!

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2011-03-23 08:53   seobserver
Eftersom vi bor i ett grönt land krävs för att göra friluftslivet njutbart även en trap så att det regnar utanför där man ligger, på sitt liggunderlag och njuter av ljudet från elden, skogen och stekpannas dofter samt kaffepannas ljuva doft.
Goa bilder du bidrar med. Sjön suger och stora lampan är uppe, det är VÅR!
 
2011-03-23 13:59   äventyrssugen
Jag skulle nog ha bytt fläsket mot ett myggstift.
 
2011-03-24 13:38   Minnatur
Jag måste säga att jag gillar tältet som en punkt, med dess trygghet vid längre turer...

Annars har jag inget att invända emot.
 

Läs mer i bloggen

Tvärs över det frusna gränslandet

”Äsch, det är normalt!” sa Jura Grigorovitj till mig när jag påpekade att köldsprickorna på båda hans kinder blödde.

Men det var inte normalt ens för Jura och hans eveniska renskötarkollegor—Tolja; Slava, gruppens ledare; och Slavas hustru Vika. De skulle föra mig och mina tre Sakha-baserade teammedlemmar—Egor, Jura och Bolot—sexhundra kilometer söderut från byn Uchugaj i Jakutien till Ochotska havet. Vi hade 35 renar och 16 träslädar till vårt förfogande för att frakta nästan ett ton mat, bränsle och utrustning. Färden gick längs en sekelgammal handelsled genom jordens kallaste bebodda område och skulle ta 50 dagar.

Jag vill inte hem

”Jag vill inte åka hem”, sa Dana till kameran. ”Det är något med Sverige som är svårt. Jag kan inte förklara det.”

Jag gjorde de sista intervjuerna med tjejerna—ögonblicket på varje resa när jag försöker fånga det vi kan ha missat längs vägen. Bakgrunden var den röda klippväggen ovanför Jeti-Ögüz, Sju tjurar, brinnande i solen. Dana var redan inne i den där post-expeditionsdippen, trots att vi hade en vecka kvar i Kirgizistan.

Möda och glädje i Karakol‑dalen i Kirgizistan - En utmanande fyradagarsvandring leder till ett ögonblick av ren föräldra

Tillbaka i lägret: utmattning och lättnad
Jag upplevde ett av de lyckligaste ögonblicken i mitt liv i Karakol‑dalen i Kirgizistan för två dagar sedan.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg

Lästips