Producent av dokumentärer, expeditioner, bloggar, foton, böcker och guidar turister då och då.

Användarnamn: explorermikaelstrandberg

Intressen:

Kategorier:

Etiketter:

Expedition - och hur man fotar äventyret

"Hur viktigt är det att lägga ned tid på att dokumentera sin färder och äventyr? På mina Expeditioner, så orkar jag inte att göra allt fysiskt jobb och dessutom koncentrera mig på att ta bra foton. Kan du ge några råd."

Frågan kom från en inte alltför okänd brittisk äventyrare. Som säkert skulle få mycket mer uppmärksamhet om hon lade ned mer tid på att lära sig fotografera. Tveklöst är det så att bra foton gör en avgörande insats gällande hur uppmärksammad en färd blir, så det är en oerhört viktig del. Nu är det ju dock så att endera har man ögat för bra foton eller inte, ändock kan vem som helst lära sig grunderna och en utbildning är av godo. Och det är inte kameran som avgör hur bra ett foto blir, utan fotografen. Många äventyrare som har det gott ställt och inte kan fotografera, hyr in professionella sådana för att dokumentera sina färder. De har förstått värdet.

Jag är på gott och ont, sjävlärd på allting utom arabiska. Men i allt har jag hittat eller haft turen att träffa någon som hjälp mig. Och gällande foto så träffade jag tidigt i mina äventyrliga drömmar vildmarksfotografen Gösta tysk, med Alaska och Kanada som specialitet och han sade direkt:

Tänk bara att du behöver en förgrund, ett talande mellansnitt och en bakgrund, då har du kommit en bit på väg.

Och det är ett bra råd. Idag finns det ju så fantastiskt många bra fotografer världen över, inklusive Sverige där vi har ikoner som Claes Grundsten, Mattias Klum och Staffan Widstrand som väl till viss del täcker ämnet äventyr, så det krävs det där lilla extra för att verkligen få uppmärksamhet. Vilket man kan få genom träning och genom att välja ett unikt ställe. Jag har aldrig lagt ned någon större kraft på fotograferingen eller filmningen utan klarat mig på att berättelsen som sådan passat och bilder/film kunnat illustrera detta.

Så en sorts sammanfattning och mina råd till denne mycket speciella dam är de dessa:

Gå en grundkurs för elementärt fotograferande och bildseende
Välj en kamera inledningsvis under förberedelserna, om det går idag, där det inte går att bearbeta bilderna i Photoshop.
Välj en unik plats att berätta om.
Välj ett kärnämne, exemplevis människor eller natur, eller kanske bägge.
Gå på biblioteket och låna böcker av mästarna på området och studera deras bilder.
Och framförallt, fota och fota och fota och spara inte på "film".
Be något proffs kolla och kommentera.

Kommentera gärna. Och om ni vill döda lite tid kan ju kika på detta galleri av mina egna bilder.

Föregående Nästa Startsida

Avexplorermikaelstrandberg Publicerat 2011-03-30 Läst 17911 ggr

Logga in för att kommentera

2011-03-31 16:25 Bulingen: Jag var väldigt noga med komposition, skärpa, och sådant tidigare i livet.
Nu tycker jag att det är viktigare att verkligen fota/dokumentera, än att det måste vara tekniskt fulländat!

Läs mer i bloggen

Beyond the Icecap – ett 20‑minuters reportage från Grönland, kommer snart

Förra hösten skidade vi 650 km över inlandsisen med 90 kg i varje pulka och en enda iPhone som kamera.

Läs inlägget

Morsdags läxa

Mors dag. Ju mer åren går som förälder, desto mer ser jag hur man har tagit med sig en hel del nyttiga och onyttiga grejer från morsan. Idag har jag funderat en del på det, i synnerhet på eftermiddagen när jag fick ett meddelande från min egen bil att ett fönster var uppe och jag fick springa en kilometer till garaget och stänga det. Tack Dana klåfinger. Farsan hade jag tyvärr lite kontakt med, han dog när jag var elva och bodde större delen i Stockholm, där han hade sitt liv. Jag köper det. Så det var morsan som var alltet. (Och brorsan och Siv) Det jag fört med mig som förälder förutom en massa kramar, trygghet (hoppas jag), skämt och skratt och kärlek, är egenheter som följande:
1. Morsan skulle alltid sova lunch. Och huset skulle vara tyst. Samma här hemma.
2. Man får läsa och titta på grejs när man äter, det behöves inte ältas och pratas om hur dagen har varit, eftersom den är ganska lika varje dag ändå. Samma här hemma.
3. Ha en varm mössa på skallen för att inte dra på sig besvärliga sjukdomar, drag från öppet fönster i bil allra farligast. Jag har alltid mössa på mig, varmt eller kallt ute.
4. Lita på att barnen vet vad de vill och stöd detta. Hon ifrågasatte inte att jag som 17-åring åkte ett år ensam till Indien för att bli mahayana munk. (Något jag aldrig blev, men däremot väldigt tunn och lätt)
5. Egen tid varje dag för djuplodande eller lättsinniga tankar. Samma i mitt hus här i Malmö.
6. Ungar behöver inte föräldrar som skall engagera sig i alla lekar och vara lekledare. Jag leker nästan aldrig med tjejerna, men tar med dem överallt så får de ta egna initiativ.
7. Motionera varje dag. Jag kan avslöja det nu, det var morsan som gick sönder skidspåren i Grötholen och blev omnämnd i Järna Nytt som förstörare av skidspår. Som tur är finns inga skidspår här i Malmö, men jag och vi går mer eller mindre samma 8 km varje dag, ja, skoldag.
Jomän. Glad Mors dag Morsan var du nu än är. Gå nu inte sönder molnen.

Läs inlägget

Post Expedition Blues

Det är länge sedan jag hade en riktigt svår omgång av post-expeditionsblues. Jag tror att den senaste gången jag led av det var efter en resa genom Jemen med en kamel och min dåvarande äventyrspartner, Tanja Holm. Det var 2013, för 12 år sedan. I alla fall fram tills nu, efter Kilimanjarobestigningen.

Min värsta upplevelse av detta var när jag kom tillbaka till Sverige efter ett av de bästa åren i mitt liv, Sibirien, 2004–05. Jag minns att jag satt lutad mot en vägg en vårvarm dag i norra Sverige, med solen i ansiktet. Fåglarna sjöng, men luften var fortfarande frisk, och på ytan såg det ut som om livet inte kunde vara bättre. Men jag kände mig helt tom inuti, som om jag hade genomgått en enorm förlust i livet och allt kändes meningslöst. Det var så illa att jag tänkte: Om jag dör nu, så är det okej. Jag har upplevt allt vad livet handlar om – vad nu? Det var så svårt, post-expeditionstraumat, att mitt liv föll samman helt.

Läs inlägget