Producent av dokumentärer, expeditioner, bloggar, foton, böcker och guidar turister då och då.

Expedition - världens 5 bästa öar för friluftsliv

Jag håller på att packa för en veckas besök på Irland. En filmfestival där jag skall visa Sibirienfilmen samt föreläsa tillsammans med bland annat Ewan McGregor och Charlie Boorman. Jag ser verkligen fram emot det. Jag har alltid gillat irländare och den gröna ön har lockat under många år. Och det fick mig att fundera på vår världs öar. Och funderade vilka som är bäst när det gäller naturupplevelse och att vara unika. Tyvärr har jag inte besökt vare sig Svalbard, Borneo eller Grönland. Än. Min lista ser därför ut så här:

1. Nya Guinea. Hur många platser finns kvar på jorden där man kan möta människor helt opåverkade av civilisationen? och djur som ännu inte hittas? Kanske därför också den allra svåraste av jordens öar att ge sig i kast med. Men den mest fantastiska. Längst ned i artikeln en liten snutt från Packat och Klart som jag en gång i tiden gjorde från Irian Jaya, den indonesiska delen.

2. Nya Zeeland. Har egentligen allt för den friluftsälskande svensken. Allt.

3. Island. En sådan överraskning det blev. Så många möjligheter till fantastiska upplevelser, så få turister. Hit kommer jag att återvända snarast. Och flygbiljetterna är inte alltför dyra. Vinterfärd måste vara fantastisk här!

4. Galapagos. I och för sig inte världens bästa när det gäller att fritt kunna vandra och campa, men vars djurliv är så unikt att det måste ses!

5. Påskön. Ja, denna underliga ö, slår faktiskt i mina ögon Australien och det beror på att den när det gäller turism är ganska oförstörd och helt unik. Här finns inga långa vandringar, knappt några träd, men här finns en mycket stark förnimmelse av någonting alldeles speciellt.

Och, ja, förmodligen är det så hos mig, att det är mina senaste upplevelser som är starkast. Australien på cykel, ja, det känns ju som 160 år sedan. 

Som alltid, kom gärna med åsikter.

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2011-04-05 09:45   Minnatur
Kul och bra information MEN Friluftsliv är väl ett "understatement"... :-)
 

Läs mer i bloggen

Den tunna platsen Cayambe knäckte oss. Cotopaxi gav oss soluppgång. Den riktiga segern var laget.

Det kändes som om revbenen knäcktes inifrån.

Jag packar igen

Packar igen.
Det gör mig alltid glad.
Det betyder äventyr. Ett mer krävande liv, men på ett bra sätt. Bra människor, tydligt syfte och oftast bättre sömn än hemma.

Sedan jag kom tillbaka från Kirgizistan i början av augusti har livet varit allt annat än enkelt. Jag vet att jag är väldigt privilegierad på alla sätt, men tomheten efter en expedition bryr sig inte om sådant. Den kommer ändå. Och med åldern blir den inte mildare. Man ser saker klarare. Man ser vad som håller på att glida en ur händerna.

Tvärs över det frusna gränslandet

”Äsch, det är normalt!” sa Jura Grigorovitj till mig när jag påpekade att köldsprickorna på båda hans kinder blödde.

Men det var inte normalt ens för Jura och hans eveniska renskötarkollegor—Tolja; Slava, gruppens ledare; och Slavas hustru Vika. De skulle föra mig och mina tre Sakha-baserade teammedlemmar—Egor, Jura och Bolot—sexhundra kilometer söderut från byn Uchugaj i Jakutien till Ochotska havet. Vi hade 35 renar och 16 träslädar till vårt förfogande för att frakta nästan ett ton mat, bränsle och utrustning. Färden gick längs en sekelgammal handelsled genom jordens kallaste bebodda område och skulle ta 50 dagar.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg

Lästips