Längtar alltid till fjällen.Läser hellre fjällkartor än ser på teve.Vandrar ibland med sällskap, ibland ensam i både fjäll och skog. Tycker alldeles förmycket om att vandra för att avstå om medvandrare saknas.
Tillhör Hillebergfalangen.
På senare åt har jag rest till Australien och Nya Zeeland några gånger
Snabbpackning pågår, tält sovsäck, mat, rafsset som vännen Britt brukar säja...
Solen skiner, det ska bli fint väder hela helgen. Egentligen massor att gör hemma, ett bröllop håller på att förberedas, min klubb ska arrangera inte mindre än två MTB-tävlingar, allt inom en månad. Egentligen skulle jag vara med och dra bana för nybörjarna idag men jag sa att jag är bortrest...
Suget efter friluftsliv är stort, det blev för lite under semestern trots fjällvandring så nu sticker jag...
Mot Skogen!
För ett par månader sen skrev jag om min dotter Helga och hennes kompis Sabina som är i Nya Zeeland och vandrar Te Araroa, 300 mil från norr till söder. Jag nämnde också att jag var sugen på att vandra med dem en bit...
Jag vet inte exakt hur långt de har gått nu men senast jag hörde från Helga, för ett par dagar sen, var de klara med en sexton mil lång paddling på Whanganui River. Enligt kartorna är ca 135 mil avklarade vid ankomsten till Whanganui. Snart halvvägs, alltså!
Trehundra mil. Så lång är Te Araroa, vandringsleden som går genom hela Nya Zeeland, från Cape Reinga i norr längs stränder och i skogar, genom byar och städer, på stigar, vägar och vatten till Bluff längst ner på sydön!
"Det piskar som tusen vassa nålar i ansiktet, vita moln kommer yrande och sveper sig om oss där vi vandrar - några små människor och djur i vanmäktig kamp mot en rasande fiende, virvlar, biter, tränger sig in genom skinnkläderna som vore det spindelväv man bar, tar andan ur en, tvingar en att spänna varje muskel för att orka ta ut det steg man påbörjat... Hur länge! tänker jag. Nu är det nio timmar vi krupit fram mot stormen..."
Vädret är förfärligt när samerna i Saarivouma flyttar till sitt sommarviset i slutet av april år 1915. Den som berättar är Ester Blenda Nordström, en tjugofyraårig journalist från Stockholms som under några sommarmånader ska vara lärare åt samebyns barn.
Samma här! Ryggan är packad.
Mot Sherwoodskogen!
Jag får lov att vänta till nästa helg då det är SKAHO i Laggträsket.....
Då har du gott om tid att packa!
Rafs-setet kommer nog fram imorgon
Finns det något att rafsa? Min granne påstod att det inte finns några "Norrlandslingon" i år, men Norrland är ju stort...
Här är det gott om dom,de räcker nog väl till mitt behov.