Stor-Stensdalen - favorit i Jämtlandsfjällen

Under fjolåret blev det tre turer i Jämtlandsfjällen, vinter, sommar och höst. Alla tre gångerna var jag i Stor-Stensdalen som seglade upp som årets nykomling på listan över pärlor där t ex Härjångsdalen och Ekorrdörren redan fanns.

Den ligger där, så nära Stensdalsstugan, men verkar sällan besökt för här finns inga upptrampade stigar. Man behöver bara trassla sej igenom en kort bit med björkskog så öppnar sej en vacker dalgång, väl värd att upptäcka.

Högsommar i Stor-Stensdalen

Stensån rinner genom dalen, vid stugplatsen forsar den ganska muntert men bara ett litet stycke upp brer den ut sej och slingrar lugnt genom den flacka dalen. På ett par ställen höjer det sig i lite brantare men inte särskilt långa stigningar. Här tränger även Stensån i hop sej och bildar fina vattenfall.

Norr om Stensån står Stor-Stensdalsfjällets och Östra Bunnerstötens tvära branter och på södra sidan ligger Tobbege och Stäntja med lite beskedligare sluttningar.

I februari blev jag och mitt sällskap, av olika anledningar, kvar i Stensdalsstugan flera nätter och gjorde bara kortare dagsturer där ifrån. Då kändes det självklart att leta sig upp i Stor-Stensdalen. Den stillsamma topografin i dalbotten gör att det är lätt och trevligt att skida här. Inga markerade leder men knappast någon risk att komma vilse.

Paus på väg mot Stensdalsstugan

Under sommarturen valde jag Stor-Stensdalen för att ta mej in i Bunnerfjällen för där Stor-Stensdalen tar slut tar Östra Bunnerskalet vid. Även den turen var jag i Stensdalsstugan en natt, för jag hade fått uppdraget att skriva om den i Svenska Fjällklubbens tidning Fjället. Hur det var kan läsas här: http://www.fjallklubben.se/sfk/fjet-hiddenmenu-322/723-fjaellet-nr-3-2014-artikel-1.html

Sommartid syns att det som gör skidåkningen enkel är ganska stora våtmarker utmed ån. Här kan vara intressant för fågelskådare, men när jag vandrade genom dalen var fågellivet ganska stillsamt men så är det ju ofta under senare delen av sommaren.

Det är inte särskilt besvärligt att vandra här heller, men som alltid när man vandrar fritt kan man tycka att det är bra att gå långt ner i dalen för att strax få för sej att det nog är lättare lite högre upp... Stora stenblock det finns gott om, konstigt vore väl annars, med det namnet! Jag har mest gått på norra sidan om Stensån men det går att hitta ställen att korsa ån om man får lust att byta sida.

I september så kom den tredje turen och då fick jag uppleva dalgången i både ösregn och snöfall. Och för all del, lite sol också! Helt normalt fjällväder alltså och helt enligt väderprognosen! Tyvärr uppstod ett lite hälsoproblem så återigen tog vi tillflykten till Stensdalsstugan.

I det nyköpta tältet var himlen alltid blå...

Planderade sex tältnätter blev tre men det räckte för att konstatera att det nya Fjällräventältet fungerar jättebra! Och trots ändrade planer var det en lyckad tur.

Höstfärger och utsikt mot Östra Bunnerstöten

Höst med vinterkänsla

Blåbär vid foten av en storsten i Stor-Stensdalen

Skridskotur på Nömmen

För ett par år sen började jag åka långfärddskridskor och gick då med i ett nätverk som håller koll på åkbara isar och ordnar gemensamma utfärder. I måndags var vi ute på en alldeles fantastiskt härlig skridskotur på Nömmen. Det är milslång sjö med många öar belägen strax söder om Nässjö, jättefin för både skridskoåkning och paddling.

Klockan tio var vi på isen, solen strålade över frostigt landskap och is så spegelblank så att Evert Taube kunde ha menat Nömmens istäckt yta när han diktade om fjärden som ligger blank som ett nybonat golv...

Fjorton personer gled iväg med solen i ansiktet, det gick så lätt, en anings medvind och man ville bara åka och åka och önskade att det aldrig skulle ta slut!

Här och där fick vi hejda oss och pika så vi hela tiden befann oss på säker is. Det som är så bra med det här nätverket är att man alltid har sällskap med personer som har åkt mycket och är vana att bedöma isar. Som nybörjare lär man sej mycket då.

Lite dramatik fick vi ändå uppleva, ingen plurrning dessbättre, men ett rådjur hade kommit ut på isen och hade stora svårigheter att ta sig i land. Så fort det kommit upp på benen halkade det omkull igen. Så småningom tog det sej dock i land.

En stund svävade en havsörn över våra huvuden, kanske hade den hoppats på rådjur till middag... Roligt att få se denna imponerande fågel!

Fikapaus förstås, skönt i solen och behövligt att fylla på med ny energi.

Efter några timmar var vi tillbaks vid utgångspunkten, mycket nöjda och belåtna, för mej var det en mycket väl använd semesterdag!