Producent av dokumentärer, expeditioner, bloggar, foton, böcker och guidar turister då och då.

Stackars Jemen

Den senaste tiden har jag fått en hel del förfrågningar från media, vad jag har för åsikter om oroligheterna i Jemen. Flertalet, i synnerhet de amerikanska, har redan en ganska klar åsikt vad de vill ha för svar.  Jag svarar att jag inte är expert, har inte varit till Jemen sedan 2012 och eftersom jag inte är på plats, så kan jag inte ha en åsikt. Tyvärr är det så att i nio fall av tio, de s.k Jemen experter vi ser i TV-soffor idag, s.k terrorist experter, har aldrig varit i Jemen, ändå är de experter. För är det någonting jag har lärt mig sedan jag först blev förälskad i Jemen 2009, så är det att den främsta bilden som framförs i framförallt västerländsk media sällan överensstämmer med verkligen. Ta en sådan märkvärdig sak som att det i stort aldrig visas några intervjuer med ledaren av de i västmedia kallade rebellerna, Houthis, Abdel Malik Al-Houthi ? I stora drag ingenting.  Så jag har lärt mig vad och vilka man skall följa för att förstå en mycket komplicerad situation.

I den anglo-saxiska median som styr det mesta av vad vi får veta i den här delen av världen, försöker få till situationen att den är sekteristisk mellan shia och sunni.  Det är det inte. Jemen har egentligen aldrig i modern tid störts av en sådan konflikt. Jag har under min tid där aldrig en enda gång hört någon från endera sunni eller shia uttala någonting negativt om den andre. Så jag var förvånad när jag första gången hörde talas om det. Lika förvånad som att jag aldrig stötte på AQAP under mina resor där, trots att media sade att de fanns överallt. Idag ritas det kartor över landet för att visa vilka som styr vilka delar. Och de mesta i anglosaxisk media visar där att AQAP kontrollerar mycket stora områden, vilket heller inte har någonting med sanningen att göra.

Expedition Yemen - 126 degrees In The Shade (OFFICIAL TRAILER) from Mikael Strandberg on Vimeo.

I början av min Jemen film försökte jag förklara att allting har att göra med stammen och klanen, i Jemen mer än något annat arabland. Samma denna gång. Detta är i stora drag ett nytt stamkrig. När jag första gången kom till Sanaa och Jemen 2009 så hörde den dåvarande presidenten Abdullah Ali Salehs bombplan varje natt på väg mot hans sjätte krig mot Al Houthis i norr. Den här gången verkar de samarbeta. Helt klart är att den gamle härskaren Saleh är involverad och vill tillbaka i maktposition. Frågan är var är hans klassiska motståndare och släkting, Ali Mohsen? Det finns de experter som tror att det här kan vara en ny omgång maktkamp de emellan.

Idag läser jag att de egyptiska nötterna i koalition med de lika dåligt stridstränade Saudi Arabien funderar på att sätta marktrupper på plats. Förmodligen genom hamnstaden Aden, dit den av den internationella utplockade presidenten Hadi flydde innan han krävde att de bombade hans land. I början av 1960-talet gjorde de samma sak och ångrade det djupt. Saudis har fått stryk rejält flera gånger i gränsslagsmål med al houthis och deras Irak erfarenheter lämnar en hel del att önska. Och att ge sig in i Jemen, ett Afghanistan liknande land, är ingen bra idé.

Vad handlar det om då? I stora drag om att Saudi Arabien är oroliga för vad som händer om det som de ser det kaotiska och vilda Jemen sprider sig in i kungadömet och då med självklarhet blir ett hot mot den styrande kungafamiljen al saud. De har jänkarnas stöd på grund av oljebehovet och landets extremt stora vapeninköp. Inget nytt där.

Det tragiska i det hela är som vanligt civilbefolkningen. Redan innan denna nya katastrof så var nästan hälften av landets 25 miljoner invånare under fattigdomens grepp. Nu är det än värre. Så hemskt att jemeniter börjar fly till Somalia. Jag pratar nästan dagligen med någon av mina vänner i Sanaa och den här bombningen håller på att driva dem till vansinnets brand. Jag fick ju uppleva bomber under mitt besök 2011, läs här, och jag kan bara av den lilla upplevelsen, till viss del förstå den skräck de upplever av den här dygnet runt bombningen. Jag har svårt att sova här hemma.

Vil ni förstå vad som händer, så idag får man gå utanför traditionell media till viss del.  Bloggare som Afrah Nasser, Atiaf Al Wazir och internationellt kända journalister och polare som Adam Baron och Tom Finn.

Jag skriver av och till om mina tankar om Jemen här på facebook https://www.facebook.com/explorermikaelstrandberg

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?

Läs mer i bloggen

Morsdags läxa

Mors dag. Ju mer åren går som förälder, desto mer ser jag hur man har tagit med sig en hel del nyttiga och onyttiga grejer från morsan. Idag har jag funderat en del på det, i synnerhet på eftermiddagen när jag fick ett meddelande från min egen bil att ett fönster var uppe och jag fick springa en kilometer till garaget och stänga det. Tack Dana klåfinger. Farsan hade jag tyvärr lite kontakt med, han dog när jag var elva och bodde större delen i Stockholm, där han hade sitt liv. Jag köper det. Så det var morsan som var alltet. (Och brorsan och Siv) Det jag fört med mig som förälder förutom en massa kramar, trygghet (hoppas jag), skämt och skratt och kärlek, är egenheter som följande:
1. Morsan skulle alltid sova lunch. Och huset skulle vara tyst. Samma här hemma.
2. Man får läsa och titta på grejs när man äter, det behöves inte ältas och pratas om hur dagen har varit, eftersom den är ganska lika varje dag ändå. Samma här hemma.
3. Ha en varm mössa på skallen för att inte dra på sig besvärliga sjukdomar, drag från öppet fönster i bil allra farligast. Jag har alltid mössa på mig, varmt eller kallt ute.
4. Lita på att barnen vet vad de vill och stöd detta. Hon ifrågasatte inte att jag som 17-åring åkte ett år ensam till Indien för att bli mahayana munk. (Något jag aldrig blev, men däremot väldigt tunn och lätt)
5. Egen tid varje dag för djuplodande eller lättsinniga tankar. Samma i mitt hus här i Malmö.
6. Ungar behöver inte föräldrar som skall engagera sig i alla lekar och vara lekledare. Jag leker nästan aldrig med tjejerna, men tar med dem överallt så får de ta egna initiativ.
7. Motionera varje dag. Jag kan avslöja det nu, det var morsan som gick sönder skidspåren i Grötholen och blev omnämnd i Järna Nytt som förstörare av skidspår. Som tur är finns inga skidspår här i Malmö, men jag och vi går mer eller mindre samma 8 km varje dag, ja, skoldag.
Jomän. Glad Mors dag Morsan var du nu än är. Gå nu inte sönder molnen.

Post Expedition Blues

Det är länge sedan jag hade en riktigt svår omgång av post-expeditionsblues. Jag tror att den senaste gången jag led av det var efter en resa genom Jemen med en kamel och min dåvarande äventyrspartner, Tanja Holm. Det var 2013, för 12 år sedan. I alla fall fram tills nu, efter Kilimanjarobestigningen.

Min värsta upplevelse av detta var när jag kom tillbaka till Sverige efter ett av de bästa åren i mitt liv, Sibirien, 2004–05. Jag minns att jag satt lutad mot en vägg en vårvarm dag i norra Sverige, med solen i ansiktet. Fåglarna sjöng, men luften var fortfarande frisk, och på ytan såg det ut som om livet inte kunde vara bättre. Men jag kände mig helt tom inuti, som om jag hade genomgått en enorm förlust i livet och allt kändes meningslöst. Det var så illa att jag tänkte: Om jag dör nu, så är det okej. Jag har upplevt allt vad livet handlar om – vad nu? Det var så svårt, post-expeditionstraumat, att mitt liv föll samman helt.

Bestigning av Kilimanjaro, del 3, slutet

Kilimanjaro-dagboken, del 3


”Jag mår lite bättre idag”, sa Richard när vi alla samlades i mattältet för frukost. ”Jag tog en paracetamol och tro mig, de där tabletterna är magiska. Ingen huvudvärk, ingen feber, inga problem. De är så bra att jag vill bli försäljningsagent för dem i Kanada!”


Vandra i stad och natur: Upptäck Merrell SpeedARC Matis för urban hiking

Vandring i staden – en ny livsstil Urban hiking handlar om att utforska staden till fots och upptäcka dess dolda pärlor. Det är en aktivitet som ...

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg