Längtar alltid till fjällen.Läser hellre fjällkartor än ser på teve.Vandrar ibland med sällskap, ibland ensam i både fjäll och skog. Tycker alldeles förmycket om att vandra för att avstå om medvandrare saknas.
Tillhör Hillebergfalangen.
På senare åt har jag rest till Australien och Nya Zeeland några gånger

Användarnamn: BrittMarie

Intressen: Klättring, Friluftsmat, Expeditioner, Vandring, Långfärdscykling, Turskidåkning, Litteratur, Navigering, Mountainbike, Multisport, Bär & svamp, Orientering, Paddling

Mer på profilsidan


Strövtåg längs Gáinájjågåsj - Sarekvandring 2009

Strax bakom Alkavare kapell kommer Gáinájjågåsj forsande, nedskuren i en klyfta. Här bröts silver- och blyhaltig malm i slutet av 1600-talet. Arbetskraften bestod av straffångar som frigivits mot att de skulle arbeta med gruvbrytningen. Undras om det kan ha varit bättre än fängelse? Brytningen skedde på vintern, man eldade för att spränga sönder berget. Här växer inga träd, alltså måste bränslet först forslas hit, malmen brytas och sedan transportera den ner till Kvikkjokk. Det måste varit ett slit utan like. Det är lätt att se spår av  slitet, högar med sprängsten ligger staplade, hål in i bergväggen. Denna mycket vackra plats bär på mycket mörka minnen.

Gáinájjågåsj och minnen från gruvdriften

 

På kartan ser det ut som Gáinájjågåsj rinner upp rakt ur Lánjektjåhkkås steniga sluttning men i själva verket har den sitt ursprung i Lánjajiegna. Vi följde bäcken uppströms, vadade över på nordvästra sidan när den breder ut sej, för att gå över passet söder om Násastjåhkkå och sedan ut mot kanten och se ner i Násasvágge. Det var lättgånget och fint nästan hela vägen. Vegetationskartan berättar om blockterräng, men det är en "snäll" sort, mest ligger stenarna platt och fint och är inte alls jobbig att gå i!

Lánjekjiegna

 

Násasjávrre ligger djupt nere i sin smala dalgång, lustigt bananformad. Först  hade jag tänkt gå ända ner i dalen men kände mej helt nöjd med att stå ovanför branten och titta ut över sjön och dalen.

Násasjávrre

 

Vandringen tillbaks till tältet som lämnats kvar för en extra natt i närheten av kapellet, följde Miellädno fast en bra bit upp i sluttningen. Med kikaren såg vi att bron över älven mycket riktigt fanns precis som rapporterats här på Utsidan. Som avslutning på denna trevliga dagstur åkte kängorna av för att ännu en gång vada Gáijnájjågåsj.

Dagstur med utgångspunkt från Alkavare kapell

 

 

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2009-10-02 07:35   Håkan Friberg
Tack för mycket intressant information. Jag har ju varit precis i närheten, men inte känt till detta. Nästa gång!
 
2009-10-02 08:57   Annicas fjällängtan
Det låter som en trevlig tur jag gärna följt med på!!!
 
2009-10-02 10:57   peter1969
Det finns ju en del mörka kapitel i Sveriges historia som har med gruvbrytning att göra. Nasafjäll är en annan del där det inte heller kan ha varit något nöje att delta.
 
2009-10-02 19:55   fowwe
Trevlig läsning om detta område! Kulturhistoriska insikter gör det ännu mer intressant. Jag vill minnas att allt detta slit bara inbringade några tiotals kilo utvunnet silver.
 
2009-10-02 20:24   BrittMarie
Jag har hört någon nämna att bara fem kg silver utvanns. När jag besökte fjäll- och samemuseet Ájjte efter vandringen tänkte jag att de silverföremål som finns utställda där måste väga mycket mera än fem kg
 
2009-10-04 16:28   Anders_sthlm
Det här var väldigt fint detta. Mycket bra och kort å koncist skildrat. Jag uppskattar verkligen att nån på nått vis ger sig tid att visa ett område i Sarek genom sin egen vandring och samtidigt är så pass känslig och observant på de lämningar som finns.
Det finns ingen anledning tycker jag att lägga ut gigantiska jättevandringar i machostil ifrån Sarek här Det finns det tillräckligt utav här, utan då mer personligt berätta nåt utifrån ett litet område man uppmärksammar och stannar kvar i.
Just dessa gruvplatser i fjällen utstrålar något alldeles extra. Man blir verkligen varse vad ordet kroppsarbete är vid dessa gudsförgätna övergivna gruvhål i fjällen.
Fina bilder. Och därtill en ovanlig vy ner mot sjön Nasajuere. Har aldrig sett den där ifrån.
mvh.Anders
 
2009-10-06 20:55   avslutad121010
Mycket bra!
Var själv där i september och snubblade över gruvorna när jag gick från kapellet och skulle kolla om bron existerade...och det gör den ;)
 
2009-10-10 15:44   kaggen
Tack för intressant information om gruvdrift. Måste jag lägga på minnet.
 

Läs mer i bloggen

Trehundra mil - del två

För ett par månader sen skrev jag om min dotter Helga och hennes kompis Sabina som är i Nya Zeeland och vandrar Te Araroa, 300 mil från norr till söder. Jag nämnde också att jag var sugen på att vandra med dem en bit...

Jag vet inte exakt hur långt de har gått nu men senast jag hörde från Helga, för ett par dagar sen, var de klara med en sexton mil lång paddling på Whanganui River. Enligt kartorna är ca 135 mil avklarade vid ankomsten till Whanganui. Snart halvvägs, alltså!

Trehundra mil

Trehundra mil. Så lång är Te Araroa, vandringsleden som går genom hela Nya Zeeland, från Cape Reinga i norr längs stränder och i skogar, genom byar och städer, på stigar, vägar och vatten till Bluff längst ner på sydön!

Kåtornas folk - ett lästips!

"Det piskar som tusen vassa nålar i ansiktet, vita moln kommer yrande och sveper sig om oss där vi vandrar - några små människor och djur i vanmäktig kamp mot en rasande fiende, virvlar, biter, tränger sig in genom skinnkläderna som vore det spindelväv man bar, tar andan ur en, tvingar en att spänna varje muskel för att orka ta ut det steg man påbörjat... Hur länge! tänker jag. Nu är det nio timmar vi krupit fram mot stormen..."

Vädret är förfärligt när samerna i Saarivouma flyttar till sitt sommarviset i slutet av april år 1915. Den som berättar är Ester Blenda Nordström, en tjugofyraårig journalist från Stockholms som under några sommarmånader ska vara lärare åt samebyns barn.


Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.