Höstvandring i Jämtland 2009

Septemberfjäll.

Vackra färger. Klar luft. Sol som värmer. Inga myggor.

Sådana dagar var det på vandringen i Jämtlandsfjällen förra veckan. Dagar med högsommarvärme och färgsprakande fjällsluttningar. Mängder av nyanser i rött, gult, brunt, grönt, det var som att stå och titta på ett korstygnsbroderi från Clara Waever (om nu någon vet vad det är).

Men det var också dagar med regn, fint, fint regn, sånt som man blir så blöt av, ösregn som hänsynslöst vräkte ner mot tältduken samtidigt som vinden tog i, snöblandat regn...

Blå linje är årets vandring, start i nordvästra hörnet

I  lätt regn startade vandringen från Storulvån men det var skönt att komma ut på tur igen. Bara man kommer förbi Tjallingen blir vandringen riktigt trevlig, lättgången stig i bara mycket lätt motlut, gles björkskog och gott om tänkbara tältplatser. Strax före Gåsåns vindskydd kände vi oss nöjda  första dagen, men den planerade korvgrillningen sköts på framtiden till förmån för tältmys.

Nästa morgon  hade regnmolnen bytts ut mot dimmoln som snart lättade och det blev en underbart skön och vacker dag!

Dimmoln runt Stora Härjångsstöten

Nu är det slut på ledmarkeringar, men det går en tydlig stig längs Gåsån. Snart upphör björkskogen, det är många små bäckar att övertvära, men inget man behöver ta av sej kängorna för. Sakta stiger Holkendurrie upp mot passet, det är lättsam och mycket trevlig vandring.

Stora Härjångsstöten från Holkendurrie

Lunchklippa i Holkendurrie

Efter högsta punkten ändrar dalen karaktär. De ganska jämna fjällsidorna byts ut mot grusåsar och terrasser med flera små sjöar. Vi slog läger ganska tidigt på eftermiddagen för att få stanna kvar i denna vackra dal.

Holkendurrie

Efter min kvällsspaning längs en fin bäck bestämde vi att gå upp i samma sluttning, Härjångsfjällens sydsida, nästa dag, över ett pass och ner till Härjångsdalen. Och denna kvällen var som gjord för att sitta ute och njuta vid brasan och grilla korv medan skymningen kom smygande.

Ännu en dag med sommarvärme! Frukost i solskenet utan extratröja, godispaus med bar överkropp. Vi siktade mot passet väster om toppen 1442, stannade ofta för att njuta av utsikten över landskapet som bredde ut sig under oss. På ena sidan Härjångsåsen syntes Sylarna och på andra sidan Helags. Vi konstaterade lite missmodigt att Helagsglaciären för en tynande tillvaro. Den verkade mindre  nu är för tre år sen då vi såg den senast. Hur länge till kommer den att vara Sveriges sydligaste glaciär?

Helagsglaciären - Sveriges sydligaste glaciär

Efter passet mötte en stenig sluttning men med ett vackert ringlande vattendrag i botten på dalen, vi kallar den Tvärhammardalen, en sidodal till Härjångsdalen  mellan Tvärhammaren och Gaarenesåaija.

Tvärhammardalen

Vandring på skrå längs den sistnämnda höjden, över en liten rygg och ner mot sjön 980. Härjångsdalen är stenig och karg. Men den är också mycket vacker med sitt pärlband av små sjöar, särskilt när man får uppleva dalen i vackert väder. Och inte behöver man trängas med andra vandrare heller. Tre gånger har jag gått här men bara träffat på två personer vid ett av tillfällena.

Härjångsdalen

Denna kväll åts middagen på Kleavetjes sluttning, i kvällssolen sista strålar. Det hade börjat blåsa lite, några molnformationer dök upp i väster samtidigt som solen försvann. Vinden ökade. Det blev  regn. Och snö... Efter en natt med orolig sömn kunde jag konstatera att det låg blötsnö på tältet och fjälltopparna var vita! Från sommar till vinter på bara några timmar.

Samma tält, samma plats men en inte samma väder

Dagen fortsatte med blåst och regn, ibland snöblandat och vi valde att följa leden mot Stensdalsstugorna och Vålådalen. Busvädret gjorde att vi tacksamt räddade oss in i rastskyddet vid Stjäntja för en tidig lunch. Här var det minsann inte folktomt, en vandrare satt redan där  och många fler kom efter oss.

Kort godispaus

En sista kväll och natt på fjället med regn och blåst. Det var inte aktuellt för något annat än att ha det så skönt som möjligt i tältet. Mat i magen, något varmt att dricka, kex att knapra på. Gaslyktan kom väl till pass denna ruggiga kväll. Är man försiktig går den att ha i innertältet och det blir så varmt och skönt...vad gör det då att regnet smattrar, vinden viner och temperaturen faller utanför? Jag ville inte byta med någon stugvandrare.

Tältmys

Så avslutades vandringen i Vålådalen med skön dusch och god lunch i restaurangen. I  Vålådalens  Naturum  fick  vi en trevlig pratstund med värden innan vi skulle kliva på bussen för att nöjda med turen och  våra upplevelser, resa hemåt igen.

Hej då, fjället...

Dagens gäst

Idag fick jag fint besök i min trädgård - en igelkott kom och hälsade på! Han satt en stund i murgrönsplantan, verkade lite blyg men gick änå med på att vara med på bild! Sen lufsade han in i häcken för att göra en ny sväng ut på gräsmattan efter en stund. Roligt att se livs en levande igelkott som oväxling till de platta,döda man oftast ser.

Dagens gäst

Det var inte första gången den här sommaren jag har haft närgångna besök av vilda djur i mitt hem. På semestern satt jag ute och läste när en koltrast landade på staketet och lät konstigt och verkade orolig. Så hörde jag att Helga grejade i köket (trodde jag) och gick in för att prata med henne. Då upptäckte jag att det var en fågelunge som rumsterade om i mitt kök! Det var förstås därför som koltrasten betedde sej konstigt. Jag fick tag i ungen och lyfte ut den till mamman.

Ett par dagar senare betedde sej katten konstigt. Han hade upptäckt en padda inne i hallen! Paddan tyckte nog inte om kattens uppmärksamhet utan gömde sej under byrån en sväng innan vi fick ut den. Häromdagen såg jag den när jag rensade i landet, så den kanske bor här.

Sånt kan livet i sta´n vara!

Jämtland nästa!

Sitter här och väntar på att klockan ska bli så mycket att det är dags att gå till bussen som ska ta oss till tåget som ska ta oss till Jämtlandsfjällen för att börja ett nytt, lättare fjälliv.

Ryggsäcken är packad, den NYA, LÄTTA ryggsäcken från GoLite, inhandlad i Bodafors i söndags. Den väger inte ens hälften av min gamla säck men verkar rymma nästan lika mycket.

Nästa steg i bantningsprocessen blir en lättare sovsäck, vet vad jag vill ha, men den kostar, som allt  det står "Western Mountaineering" på.

Nya kartor finns också med, har köpt 50 000-delskartor i stället för den gamla, sönderlästa 100 000-delen.

Så, nu sticker jag, åter i cyberrymden nästa helg!

Kyrkhelg i Alkavare kapell - Sarekvandring 2009

En gång om året är det kyrkhelg i Alkavare kapell. Jag visste att det skulle vara just den här helgen redan innan vi for hemifrån. Någon här på Utsidan skrev om det  (tror det  var "Jokkmokk") men trodde inte att vi skulle kunna vara där tills dess. En snabb omplanering av rutten gjorde det möjligt och efter att ha kämpat genom videsnåren i Álggavágge satte vi ner ryggsäckarna på kyrkbacken tio minuter innan gudstjänsten skulle börja.

Alkavare kapell  med klockstapel och besökare

Lite kort historik: Kapellet stod klart 1787 och användes fram till ca 1860 då det övergavs. Det förföll förstås men restaurerades efter originalritningar som fanns bevarade och återinvigdes 1961. Kapellet  byggdes för att sprida kristendomen bland samer och har alltså ingenting att göra med den silverbrytning som pågått här.

Jag har gått förbi här en gång tidigare och tittat in i kapellet som alltid är öppet. Då kändes det mörkt och dystert, inte alls inbjudande. Nu, med öppna fönsterluckor, dukat altare, många levande ljus och blommor gav kapellet ett helt annat intryck.

Kyrkhelgen började redan på lördagen och på söndagen kom närmare trettiotalet personer  för att delta i gudstjänsten. Ett par flöjtspelande vandrare stod för musiken men psalmerna sjöngs á capella. Aldrig förr har jag sjungit psalmen "Morgon mellan fjällen" på en mera passande plats. Prästen Gotthard från Jokkmokk, iklädd prästkrage, skinnväst och flera knivar, predikade och sedan bjöds alla besökare på kyrkkaffe.

Kyrkkaffe utanför kapellet

Fjällvandrande kykrbesökare hade en trevlig stund med nykokt kaffe och mycket prat om vandring, utrustning och vägval. Dagen var solig och skön och ingen verkade ha bråttom att komma iväg. Så småningom tunnades skaran ut och prästen och några medhjälpare fick tid att tjära kapellets tak.

Kapelltaket tjäras

Vi bestämde oss för att stanna en extra dag här i kapellets närhet för att gå en dagstur med bara lätt packning.