Producent av dokumentärer, expeditioner, bloggar, foton, böcker och guidar turister då och då.

Användarnamn: explorermikaelstrandberg

Intressen:

Kategorier:

Etiketter:

Missa inte SVT:s dokumentär; Expedition Jemen - 52 grader i skuggan 29 augusti 20.00

Jag hoppas ni har tillfälle att kika på Jemen dokumentäran som visas imorrn, torsdagen den 29 augusti, prime time, på SVT2.

Expedition Jemen - 52 grader i skuggan

Svensk dokumentär från 2013. Upptäcktsresanden Mikael Strandberg, Tanya Holm från Rågsved och kamelen Kensington ger sig ut på en äventyrlig vandring genom stekheta öknar för att hitta det riktiga Arabien i Jemen.

Även i SVT2 30/8, SVT2 1/9 och SVT24 4/9

Intervju om filmen i SVT:s Gokväll igår http://www.svt.se/gokvall/se-program/27-8-18-15?autostart=true

Ett litet officiellt klipp http://www.svt.se/dokumentarfilm/expedition-jemen-52-grader-i-skuggan

Föregående Nästa Startsida

Avexplorermikaelstrandberg Publicerat 2013-08-28 Läst 16979 ggr

Logga in för att kommentera

2013-08-28 17:01 Johan Stadling

Den ska jag se!!! :-)
Kanske frozen frontier också kommer att visas?

Svar 2013-08-28 20:23 explorermikaelstrandberg: Svårt att sia om nu, den är inte klar än och de som äger den skall se vad det blir för sorts film, bio eller TV. Jag hoppas SVT!
Svar 2013-08-28 20:37 explorermikaelstrandberg: Inte är du släkt med Jonas Stadling som gjorde en sådan färd i Sibirien? http://sv.wikipedia.org/wiki/Jonas_Stadling ?

2013-08-29 21:05 på tunn is

Vilken fantastisk fin film!. Men starkast intryck gjorde nog din dialekt. blir dalmålet grövre i hetta?

Svar 2013-08-29 21:21 explorermikaelstrandberg: Vi låter så i Västerdalarna...;-)

2013-08-29 22:00 Johan Stadling

Hehe, nää... det är ingen jag är släkt med. Men det verkar vara en berest man.
Sibirien lär man väl aldrig komma till även fast det lär vara himmelriket för en naturfotograf... :)
Såg landskapsbilderna samt kölddimmorna från sibirienresan på din hemsida... Oj oj oj, där svävade man bort ett tag!! :)

Mye trevlig dokumentär, du verkar ha haft ett trevligt sällskap också.

Svar 2013-08-29 22:20 explorermikaelstrandberg: Bästa möjliga sällskap, en av de bästa medkamrater jag haft. På nivå med Ivarsson!

2013-08-29 22:33 fowwe

Filmen gjorde starkt intryck, väldigt intressant. En iakttagelse jag gjorde var att tonvikten låg på er resa, era möten med människor och hur ni löste svårigheter på vägen. Det var inte en film som analyserade allt om hur människor lever, tänker och tror, det kom mer som glimtar här och där. Men den inledande "rättegången" i filmen var helt enkelt lysande att ni fick med. Ett oerhört tungt inslag som starkt belyste hur samhället och klanerna fungerar. Det kan väl inte höra till vanligheterna att en västerlänning får vara med om sådant?

Svar 2013-08-29 23:06 explorermikaelstrandberg: Ytterst ovanligt att det händer. Tack för dina ord. Det var en sorts roadmovie, inte en politisk analys, bara en bild av den verklighet vi tyckte vi fann. Ett perspektiv. Det var id+en i alla fall.

2013-08-29 23:22 explorermikaelstrandberg

den går i repris imorrn och går en månad på SVT Play, http://www.svt.se/dokumentarfilm/expedition-jemen-52-grader-i-skuggan.

2013-08-29 23:30 Ringnes

Otrolig upplevelse som är få förunnade...fick en tankeställare om hur bra vi egentligen har det/lever i vårt moderna samhälle...människor har olika värden på standard, man tar saker för givet...vi på vårt sätt, dom på sitt. Lysande kontraster..o det syntes verkligen hur varm det var ;)

Svar 2013-08-30 00:35 explorermikaelstrandberg: Hej Johan! Vad glad jag blir för en sådan kommentar! Det är ju själva ande meningen med att göra en dokumentär, nämligen att skapa tankeställare som för livet framåt. Tack!

2013-08-30 09:05 pal2

Jag missade tyvärr början. Det var väldigt skönt att få se en sådan lättsam rese- och naturskildring utan en massa pekpinnar och information. Alla videoupptagning med sura och arga resenärer som bara skulle blivit bortklippta i storstilade jätteprojekt till skildringar gjorde verkligen sitt till att ge en känsla för er, problemen och umbäranden. Härliga, okonstlade in-på-skinnet skildringar av resa, miljö och människor.

Det var roligt att se att människor i en helt annan värld ändå tycks skratta och le åt ungefär samma saker som vi. Unga grabbar med bilar verkar gilla att sladda runt både i öken och på övergivna konsumparkeringar.

Toppklass!

Svar 2013-08-30 09:09 explorermikaelstrandberg: Hej Peter! Det var en av de finaste resencionerna hittintills, tack! Den visas i repris 15.02 på SVT 2 idag eller kan du se början här på SVt Play http://www.svtplay.se/video/1424799/expedition-jemen-52-grader-i-skuggan

2013-08-30 12:48 andersmossing

Sällar mig till hyllningskören! Mycket trevlig reseberättelse!

En fråga, har du övergett berättandet i böcker till förmån för film?

//Anders - bokmal

Svar 2013-08-30 13:50 explorermikaelstrandberg: jag har helt enkelt inte hunnit med detta de senaste åren vilket jag beklagar. Just nu har jag helle ringet bokförlag.

2013-09-01 21:38 niklaz

Jag såg att du ändrade uppfattning men jag höll på att skratta ihjäl mig när du sa "då tar vi den här jäveln men vi behandlar honom som en jävla sopa hela tiden" :) (vid 39 minuter in i programmet)

Svar 2013-09-08 22:01 explorermikaelstrandberg: ;-) Jag var knockad och trött....och oroad att Tanya var orolig....

2013-09-02 16:09 Janne Lundgren

Oerhört bra film som jag sett med välbehag. Eftersom den är kommersiell så vågar jag mig dock på lite kritik. Jemen befinner sig på ungefär samma samhällsutveckling som Sverige gjorde på tidig medeltid. Det finns inget pittoreskt med kvinnors rätt eller demokratiska rättigheter i samhällen som Jemen. Lite reflektion över detta borde funnits med.

Svar 2013-09-08 22:03 explorermikaelstrandberg: Jag noterar detta inför nästa färd. Tack för dina fina ord, mycket uppskattade!

Läs mer i bloggen

Beyond the Icecap – ett 20‑minuters reportage från Grönland, kommer snart

Förra hösten skidade vi 650 km över inlandsisen med 90 kg i varje pulka och en enda iPhone som kamera.

Läs inlägget

Morsdags läxa

Mors dag. Ju mer åren går som förälder, desto mer ser jag hur man har tagit med sig en hel del nyttiga och onyttiga grejer från morsan. Idag har jag funderat en del på det, i synnerhet på eftermiddagen när jag fick ett meddelande från min egen bil att ett fönster var uppe och jag fick springa en kilometer till garaget och stänga det. Tack Dana klåfinger. Farsan hade jag tyvärr lite kontakt med, han dog när jag var elva och bodde större delen i Stockholm, där han hade sitt liv. Jag köper det. Så det var morsan som var alltet. (Och brorsan och Siv) Det jag fört med mig som förälder förutom en massa kramar, trygghet (hoppas jag), skämt och skratt och kärlek, är egenheter som följande:
1. Morsan skulle alltid sova lunch. Och huset skulle vara tyst. Samma här hemma.
2. Man får läsa och titta på grejs när man äter, det behöves inte ältas och pratas om hur dagen har varit, eftersom den är ganska lika varje dag ändå. Samma här hemma.
3. Ha en varm mössa på skallen för att inte dra på sig besvärliga sjukdomar, drag från öppet fönster i bil allra farligast. Jag har alltid mössa på mig, varmt eller kallt ute.
4. Lita på att barnen vet vad de vill och stöd detta. Hon ifrågasatte inte att jag som 17-åring åkte ett år ensam till Indien för att bli mahayana munk. (Något jag aldrig blev, men däremot väldigt tunn och lätt)
5. Egen tid varje dag för djuplodande eller lättsinniga tankar. Samma i mitt hus här i Malmö.
6. Ungar behöver inte föräldrar som skall engagera sig i alla lekar och vara lekledare. Jag leker nästan aldrig med tjejerna, men tar med dem överallt så får de ta egna initiativ.
7. Motionera varje dag. Jag kan avslöja det nu, det var morsan som gick sönder skidspåren i Grötholen och blev omnämnd i Järna Nytt som förstörare av skidspår. Som tur är finns inga skidspår här i Malmö, men jag och vi går mer eller mindre samma 8 km varje dag, ja, skoldag.
Jomän. Glad Mors dag Morsan var du nu än är. Gå nu inte sönder molnen.

Läs inlägget

Post Expedition Blues

Det är länge sedan jag hade en riktigt svår omgång av post-expeditionsblues. Jag tror att den senaste gången jag led av det var efter en resa genom Jemen med en kamel och min dåvarande äventyrspartner, Tanja Holm. Det var 2013, för 12 år sedan. I alla fall fram tills nu, efter Kilimanjarobestigningen.

Min värsta upplevelse av detta var när jag kom tillbaka till Sverige efter ett av de bästa åren i mitt liv, Sibirien, 2004–05. Jag minns att jag satt lutad mot en vägg en vårvarm dag i norra Sverige, med solen i ansiktet. Fåglarna sjöng, men luften var fortfarande frisk, och på ytan såg det ut som om livet inte kunde vara bättre. Men jag kände mig helt tom inuti, som om jag hade genomgått en enorm förlust i livet och allt kändes meningslöst. Det var så illa att jag tänkte: Om jag dör nu, så är det okej. Jag har upplevt allt vad livet handlar om – vad nu? Det var så svårt, post-expeditionstraumat, att mitt liv föll samman helt.

Läs inlägget