Klockan är halv tio och jag sitter nu i tältet med min dotter snusande vid min sida, det tog sin tid idag, liksom igår att få Dana att sova. Hon vill bara inte och värmen, mellan 23-26 grader, gör att hon slumrar till mer i barnvagnen, så det är inte så att hon är världens tröttaste heller när det är dags att sova. Hon får vara med om mycket min dotter, mycket. Sedan jag skrev sist har vi traskat ned till Oxford, där vi träffade kanske en av landets mest kända försvars advokter och människorättskämpar, min vän Helena. Hon är också chef för ett av stadens universitet, så vi fick bo i hennes stora rektorsvåning på skolområdet. 12-13 rum. En stor kontrast till de flesta dagar som vi sover på någon åker längs vägen. Jag gillar bägge, men mest åkern. Och jag är glad att se detta gäller även min dotter. Så mycket mer lugn och harmonisk ute än inne. Det är lite, ja, faktiskt ganska mycket Emil i Lönneberga över henne och jag skriker nog åt henne nästan lika mycket som Emils pappa gör åt Emil...men Dana bryr sig inte så mycket! Hon är en underbar levnadsglad liten 22 månadering som lär sig så mycket varje dag.

Vi har nu knallat och skjutit barnvagnen i 42 mil under 5 veckor. 9 punkteringar, 40 kg i skjutningsmotstånd inklusive Dana och det har för det mesta varit som en sorts aktiv semester. England är ju ett ganska enkelt land att färdas i. Vädret inte för extremt åt något håll, ja, vi har i stora drag haft sol hela tiden, vilket i sig är ganska unikt, trafiken ganska van udda fordon som vårt och vi hittar något att äta överallt. Allting ganska medel utan alltför mycket drama.  

Jag kom just tillbaka till ett slitet rum från ett besök på en av Leicesters många gurdwaror, sikh tempel, och Dana vill inte sova i sängen. Hon håller nu på att blåsa upp en thermarest, hon har tagit ut sovsäckarna och håller på att bygga bo på golvet. Att ta med Dana på färden har varit en hit! Tveklöst är det så att hon älskar det här livet, även om hon ibland får sitta många timmar i barnvagnen. Jag märker redan nu hur mycket hon lärt sig. Hon vet i stort sett alltifrån vilka kablar jag kopplar in på dator för att överföra filer till hur jag sätter upp tältet och gör iordning lägret. Så mycket att hon brände sig på gasköket häromdagen, för hon, 20 månaders bäbisen skulle laga maten. I Derby hittade hon ett sådant där business card på marken och gick till en kortautomat och lade det på den och försökte nå knapparna för att ta ut cash. Jag hoppas det dröjer tills den tiden blir aktuell!

Tillsammans kommer vi att bege oss in i alltifrån invandrarområden till rävjagande överklass för att ta tempen på det nutida England. Vi kommer att prata och bo med människor vi möter om överlevnad, klasser, invandring, fattiga och rika, samhället, deras vardag och liv och försöka ge en bild av nutidens engelsmän och kvinnor. Ja, vad är egentligen en typisk engelsman eller kvinna av idag?