Tveklöst är det så att man uppskattar Sverige mer när man har barn. Folk är också bättre generellt när de har barn. Då ser och möter man inte så många av den tyvärr tillväxande skalan av cyniska sursvenskar, ja, ni vet de där som kan och vet allt på ett arrogant sätt. Ungefär som han den där journalisten i thrillern Bron. Och hans chef.
Det är lätt att älska Sverige och allt vi står för, och de svenskar man möter, när man är utanför Sverige. Med tiden blir det svårare när man varit hemma längre. Då skall man bara göra en resa för att få perspektiv.
Ja, vi måste kämpa för att behålla det här unika och fantastiska samhället.
Nu går jag ned till den perfekta pedagogiska lekplatsen en sväng. Hostande efter att ha plockat upp ännu en förkylning från dagis.
Funderingar som hemma pappa.
Etiketter:
Januari, Februari, Mars, April, Maj
2024:
Februari, Mars, April, Maj, Juli, September, November, December
2023:
Januari, Mars, Maj, Juni, September, Oktober, November, December
2022:
April, Juni, Augusti, September, December
2021:
Januari, Mars, April, Juni, Juli, Augusti, Oktober, November, December
2020:
Januari, Februari, Mars, April, Maj, Juli, Augusti, Oktober, November, December
2019:
Januari, Mars, April, Juni, Juli, Augusti, September, Oktober, November, December
2018:
Mars, April, Maj, Juni, Juli, September, December
2017:
Januari, Februari, April, Maj, Juni, Juli, Augusti, September, Oktober, December
2016:
Januari, Februari, Mars, April, Maj, Juni, Juli, Augusti, Oktober, November, December
2015:
Januari, Februari, Mars, April, Maj, Juni, Augusti, September, Oktober, November, December
2014:
Januari, Februari, Mars, April, Maj, Juni, Juli, Augusti, September, Oktober, November, December
2013:
Januari, Mars, April, Maj, Juni, Juli, Augusti, September, Oktober, November, December
2012:
Januari, Februari, Mars, April, Maj, Juli, Augusti, September, Oktober, November, December
2011:
Januari, Februari, Mars, April, Maj, Juni, Juli, Augusti, September, Oktober, November, December
2010:
Juni, Juli, Augusti, September, Oktober, November, December
Ett litet inlägg om det fantastiska Sverige
Det har ju blivit så att jag tillbringat större delen av mitt liv på resande fot. Och jag har bott utomlands periodvis. Och nu när jag är hemma pappa med två underbara döttrar, så har jag funderat mycket på det privilegium det innebär att vara född svensk. För det är så.
Jag tror det allra mest värdefulla med att vara det, är att vi har ett samhälle -än- där i stort sett allihop har möjligheter att välja ett liv, de tror sig vilja ha. Det är unikt. Och det är ett paradis om man har barn. Superba dagis, bra mat och bra lärare. Så är det inte generellt exempelvis i USA och Storbrittanien. Även om man kan tro annat när man ser på TV.
Och så är det detta här med den friska luften och naturen. Det är en sådan variation i Sverige. Fjäll, hav, skog och ängsmark i massor.
Men, här finns också till följd av invandringen och det underbart tilltagande mångkulturella samhället, en annan värld, som vi kan som svenskar njuta och lära av. Egentligen finns det mesta för att leva ett värdigt liv. Ja, vi har det verkligen bra!
5 rekommenderade julklappar i bokform
1. Sten Bergman - På hundsläde genom Kamtjatka. På alla sätt och vis en oerhört läsvärd bok, som inspirerade mig en hel del inför Sibirien-turen. Av en ung Sten dessutom, som senare kom att i första hand berätta om Papua Nya Guinea.
2. Otto Nordenskiöld - Från Eldslandet. Hans bok om Patagonien är verkligen underbar. Den beskriver också den tidens forskaranda. Exempelvis hittade Otto en död tehuelche indian, vars ben han flådde för att kunna ta hem till Sverige och något av vårt lands museum.
Det Stora Äventyret; Hur Når Man Ända Fram?
Igår kom ett lång mejl från en förtvivlad ung man som planerat sin resa i ett år, cyklat iväg och, enligt honom, bara kommit en tiodel av vägen han önskat nå. Han ville cykla från England till Asien, men avslutat färden i Mellan Östern.
Sponsorer; 3 råd som kan vara avgörande
"Mikael, kan du berätta för mig hur jag får tag på sponsorer?"
Jag har bokstavligen fått den här frågan tusen gånger under mina 25 år som resenär. En tredje del av alla mejl som jag får, ett hundratal i månaden från världen över, rör den här frågan. Oftast är det från unga människor som står i begrepp med att ge sig ut på sitt första äventyr. Jag håller själv på med utmaningen att försöka få tag på passande samarbetspartners en stor del av mitt liv. Det är inte lätt.
Kan kvinnliga äventyrare rädda oss från undergång?
"…och då pratade berget med mig och sade: Lita bara på mig så når du din sista 8000 metrars topp, Ed! Och här ser ni mig på toppen!"
Ungefär så avslutade den i amerikansk media mycket kände klättraren Ed Viesturs sin bildföreläsning på Explorers Clubs 102:a årliga middag på Waldorf-Astoria i New York. Innan honom hade en ung kille, Andy Skurka, som utnämnts till Årets Man av Backpacker Magazine, berättat om sin färd när han traskat från väst till öst genom USA på rekordtid. Hans sammanfattning av det hela var:
