Bloggar > Fjällfunderingar...

Fjällfunderingar...

...och andra tankar

Med solen i ögonen!

I morse hände det, för första gången i år !

Första gången som solen klättrade över trädtopparna när jag cyklade till jobbet! Det kändes underbart! Jag vände ansiktet mot solen och njöt, den värmde inte men den fanns där och den sken på mej!

Så skönt att ljuset har kommit tillbaks, nu går det att cykla både till och från jobbet utan att tända cykellyset! Och jag hinner löpträna på vardagskvällar innan det blir helt mörkt utan att behöva flexa ut extra tidigt. 

 

 

 

Postat 2008-02-28 21:49 | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

En blåsig helg

Det blåste rejält redan i fredags morse, jag var tvungen att cykla sakta nerför backarna för att inte  blåsa av vägen. På väg hem på eftermiddagen hade vinden ökat rejält, dessutom ösregnade det.

Stormen utan namn sköt på så pass så det kändes som cykeln höll på att skena. I uppförsbacken!!!

Nästan hemma grep vinden tag i mej rejält, jag kunde inte hålla emot utan for över på andra väghalvan! Som tur kom ingen bil eller buss just då varken från ena eller andra hållet, så det gick bra.

Lördag morgon var forfarande rejält blåsig men sol och blå himmel så vi bestämde att göra turen ut till Hovslätt, strax söder om Jönköping som planerat. Där finns en vandringsled, rundslinga behändigt nog, på fyra-fem km. Området är rejält kuperat, en etapp av O-ringen 2005 gick här. Den kallades Åsakaetappen, en ordlek som syftar på byn Åsa där TC (betyder tävlingscentrum och inget annat...) var beläget och staden Osaka i Japan där VM gick samma år. Terrängtyperna anses likna varandra och var lämplig träning för landslagslöparna.

Leden som kallas Hassafallsleden startar vid Hovslätts hembygdsgård, behändigt nära busshållplats, och följer först Tabergsån medströms och sedan Sandserydsån motströms. Här går stigen alldeles i åkanten, det är spångat och byggt trappor för att underlätta för den bekväme låglandsvandraren... Två grillplatser , men ved, ligger fint i lite trolsk miljö nära åns vackra vattenfall. 

 

Men vi gick leden baklänges, ja alltså, vi gick naturligtvis framåt men leden var skyltad för att gå motsols men valde att gå medsols, baklänges, för att få grillplatsen i slutet på promenaden så aptiten skulle vara bättre.

En utsiktspunkt nås som en liten avstickare till leden, Varkullen, där har man fin utsikt över Jönskvarna och Vättern åt ena hållet och Taberg åt andra.

 




 

 

 

I en brant vägslänt, vänd mot söder,nedanför Varkullen såg jag årets första blåsippsknoppar. Stod och tittade på blåsippsbladen som ju är vintergröna, tänkte att än kan det väl inte ha kommit några blommor...krafsade lite bland löven och jo minsann, där fanns knoppar! Jag tror aldrig att jag har sett det i februari någon gång förut! 

 

 Vårens (?) första blåsippa

Trots blåsvädret hade inte så många träd blåst ner, några granar hade gått  av på mitten men när vi kom fram till platsen där vi stannade för att grilla korv och dricka kaffe låg en stor gran rakt över ån och stigen. 

 

 Spår efter stormen

Den sträcka där stigen följde ån var den bästa på turen. Mycket vatten, fina vattenfall och vacker omgivning. Ån är ganska djupt nedskuren så den ligger i skugga stora delar av dagen.

 

 Hassafall

Grillplatsen nedanför fallet

 

Ja, det blev en vandring med vårkänsla men med tanke på datumet borde det varit en skidtur i vårvintersol med varm choklad och ostmackor och apelsin. Men man vet aldrig vad som händer...jag passade nämligen på att elda lite granris, det ska ju kunna framkalla snöfall, åtminstonde om man går efter gamla samiska talesätt!

 

Blir det snö nu?

 

Postat 2008-02-24 21:34 | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Nära naturen-upplevelse hos Dag Hammarskjöld Placerad på karta

Fjällbäckens sorl avtog så sakteliga. I de mörka molnen hittade plötsligt solen en öppning och i slutet av dess strålar stod en livs levande björn! Bredvid honom ännu en bäck men denna lät sitt vatten stilla breda ut sig över mörka klipphällar medan solljuset glittrade. Plötsligt kom en häftig regnskur, tunga vattendroppar trummade mot  tältduken...

Tyvärr - jag har inte varit ute på äventyr, jag har varit på konsert!

Den första bäcken hörde jag när den förväntansfullt sorlande, mer än tusenhövdade publiken tystnade strax innan föreställningen skulle börja. Solen var förstås en strålkastare och den lyste på  en Björn som heter Skifs i efternamn och som hade premiär på sin nya show. Nästa bäck var ljuseffekter på scengolvet och smattret av regn var applåder.

Vad Dag Hammarskjöld har med mina ljudfantasier att göra? Jo, vi satt i Jönköpings konserthus stora sal, som heter Hammarskjöldsalen, och i foajé står han själv, som staty, iakttagande förväntansfulla konsertbesökare.

Om Hammaskjölds förhållande till musik vet jag inget, men att han tyckte om att vandra i fjällen vet jag, kanske skulle han "hört" samma ljud som jag gjorde...

Postat 2008-02-04 19:37 | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

 

Logga in