Ur led är tiden

Skulle gå en sväng och kolla ett par svampställen. Det hade inte kommit upp några nya sen jag var där sist men jag hittade en vitsippa!

Bilden är tagen idag, den 29 september 2007 på höjden öster om Huskvarna 

Dumma dator...

Varför blev det så konstigt???

Plötsligt  har varenda bild i PS fått en liten "sönderriven" ruta på sej!!! Varför blev det så??? Jag skulle ju bara säkerhetskopiera!!! Kan inte datorn fatta vad jag vill göra även om jag råkar be den göra något annat?

Dumma dator!!! 

Inte kommer jag nån vart med redigeringen heller. Vill ju få lite ordning på mina fjällbilder. Sen digitalkameran klev in i mitt liv har det blivit så lätt att knäppa bilder, men sen är det värre oordning än i kartongen med pappersbilder! Suck, jag får nog  gå kurs...

Kanske går det bättre om jag får lite kaffe... 

Höstvandring i Rogen

"Det här ser så häftigt ut på kartan, jag vill se hur det är i verkligheten!" 

Min medvandrare C  läser  fjällkartor.

Jag har varit där förut, en sommartur. I dagboksanteckningarna står det:

"Sten, stenskravel, myggor, mera stenskravel, massor av myggor, ännu mera sten..."

Nu är det början av september, myggen är borta men stenskravlet finns kvar i detta märkliga stycke fjällnatur. Eller skog. Eller både ock för att vara noga.

Glesvuxen tallskog, gammal skog, torrakor, brandljud. Här och där reser sig en mjuk fjällrygg över skogen. Ingen blomsterprakt, därtill är jorden för mager, men varglav växer gärna på gamla torra furor och stubbar. Rogen som är största sjön och sen alla småsjöar och vikar åtskilda av åsar och näs, det som kallas Rogenmoränen och det som C ville se.

Jobbigt att gå bitvis, inte helt lätt att tälta, men värt mödan. Inte mycket folk, få svenskar hittar hit men dessto fler tyskar.

"Jag tror svenskarna tycker det är förmycket skog här, skog har dom hemma"

Stugvärden  i Skedbrostugan funderar. Men det här är verkligen ingen vanlig skog. De som resonerar så missar något.

C fick som han ville, det blev vandring i Rogen. Han var nöjd. Jag också.

Största möjliga tyssstnad!

Så stilla, så lugnt... 

Dagens blåst gick över till en stilla susning. Brasan sprakade och värmde medan skymningen sänkte sig över platsen med vindskyddet vid Rogens sydspets.

När elden blivit till glöd låg sjön spegelblank. Ett par sjöfåglar plaskade i viken, en uggla hoade mjukt. Ljudet av en porlandebäck.

Så rogivande, så avstressande, så välgörande för själen.

Sitta så, bara höra naturens ljud, ensam.

Jag söker det, njuter av det, behöver det för att må bra.