Bloggar > Fjällfunderingar...

Fjällfunderingar...

...och andra tankar

Ett julminne

Snart är det jul igen och årets julklapp är en upplevelse läste jag  i tidningen för ett tag sen. Hur nu någon kan veta det, flera veckor före julafton!

För en del år sedan gav jag mig själv en upplevelse i julklapp. Mina barn skulle fira jul hos sin far och jag ville inte försöka ha en  "vanlig" jul hemma utan dem, så jag hyrde in mej på Grövelsjöns fjällstation. Det var roligt och trivsam stämning ,trevliga människor och många aktiviteter att delta i om man ville. Föredrag, julpyssel, skidturer med färdledare, hundspannstur...

Otåligt skällande och ylande väntade hundarna  på att vi skulle bli klara för avfärd. Varje deltagare hade ett "eget" hundspann. Det var rena kraftexplosionen när de äntligen fick rusa iväg uppför sluttningen under Jakobshöjden på vinterleden mot Hävlingen. Vi var instruerade att bromsa ordentligt i första uppförsbacken!

Det blåste rejält uppe på kalfjället, vinden tog tag i min släde och drev den mot ett ledkryss, jag "tappade" mitt hundspann... Ingen idé för mej att försöka få stopp på hundarna, de lydde bara sin ägare! Jag hoppade på släden som kom bakom mej och fick tillbaks mina hundar efter en stund. 

Färden gick till Hävlingstugorna, vidare norrut på Hävlingens is. Lunchpaus i ett vindskydd vid Nedre Grötsjön, vår färdledare och hundarnas ägare, tände en värmande brasa.

 

Jag och "mina" hundar

 

Vinden ven och snön yrde då färden fortsatte över Grötsjöarna och Vondsjön. Hundarnas ben var inte längre lika pigga,  och jag var glad att jag hade hyrt anorak och vindbyxor på fjällstationen att förstärka mina egna kläder med. Trots kyla och blåst frös jag inte det minsta,det var härligt att stå bak på släden, njuta av farten och fjällen.

Det skymmer tidigt i december, det hårda vädret gjorde att turen tog bra mycket längre tid än beräknat. Hundarna blev stumma i benen men vi måste ju ta oss hem igen...

Upp genom Grötådalen och så över Grövelsjön innan vi var tillbaks vid fjällstationen. Nu hade det varit mörkt  rätt så länge men hundarna hade varit med förr och visste precis vart vi skulle.

Vi anade att man kanske började vara orolig för oss där uppe på fjällstationen,  jag visste att hundarna var trötta, de behövde hjälp av människoben att sparka på släden.

Ändå var det så härligt, så fantastiskt, att få vara där i midvintermörkret, bara höra  hundarnas andhämtning  och medarnas frasande mot snön. 

Att stå där, bakpå släden och spana upp mot himlen. Revor i molntäcket visade glimtar av stjärnhimlen. Jag ville inte att det skulle ta slut...

Det här var höjdpunkten på en fin julvecka.

För mej var detta en verklig upplevelse!

 

 

 

 

Postat 2008-12-02 23:06 | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Ska inte vi åt det där hållet?

Startgrupp sju sprang ivrigt iväg från starten - åt fel håll i första kurvan!!! Tanken hann fara genom mitt huvud -men vi ska väl hålla höger här- när en kille stannde upp, pekade med hela handen och hojtade, med lätt panik i blicken "Ska inte vi åt det där hållet?"  Stort skratt i startfältet och snabb kursändring.

Bra väder, behaglig temperatur, den vind som var störde inte, och visst, jag kom i mål även på detta Lidingölopp trots dåliga förberedelser. Men det är tur att jag är envis för sista halvmilen var en plåga. Det gick ändå hyfsat bra och jag konstaterade belåtet att min dagliga cykependling till jobbet måste ge mej riktigt hyfsad kondition.  Bortsett från mycket ömma benmuskler kämnner jag mej helt återhämtad.

Tiden är jag egentligen inte nöjd med, fast inte så besviken ändå. När världens bästa barn tycker att dom har världen bästa och coolaste mamma kan jag inte vara annat än nöjd och glad!

Nu ska jag bara hänga upp medaljen på min medaljkrok och spika fast nummerlappen i förrådet , sen ska jag berätta om Femundsmarka!

Postat 2008-09-28 16:39 | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Ett dumt löfte

På lördag ska jag göra en sak som jag tycker är så urbota dumt när andra gör det.

Jag ska vara med i en lång, jobbig och krävande springtävling.Det är inte så dumt i och för sig, jag har gjort det förut.

Men att göra det UTAN ATT VARA ORDENTLIGT FÖRBEREDD!!!  Det är dumt!

Nån gång på senvåren frågade min kompis om jag inte kunde hänga med på Lidingöloppet, hon ska ta klassikern och  vill ha mej med på det. Jovisst, lovade jag glatt, då var det fortfarande långt till hösten och gott om tid att träna.

Sen har det gått dåligt att löpträna, kroppen vill liksom inte springa långt och länge nu för tiden... Men krångla mej ur löftet kunde jag inte så nu är väskan packad och i morgon eftermiddag åker jag till Stockholm.

Om jag tar mej i mål ska jag berätta för er hur  det var i Femundsmarka förra veckan!

Hmm...jag MÅSTE verkligen fixa detta, en sån fin tur  vill jag verkligen gärna få berätta om!

Postat 2008-09-25 21:16 | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera
Sida: Första Föreg. 1 2