Dag 17. 400 km bakom oss, 250 kvar. En övergiven radarkupol (DYE-3) bryter den vita horisonten och bevisar att kartan stämmer.
Den 20-minuter långa filmen Beyond the Icecap har premiär nästa vecka.
Film & berättelse: Mikael Strandberg | Klippning: Sofie Rördam
Med Anders, Kathinka, Villads | Stöd: Jeff Willner & Kensington Tours
#BeyondTheIcecap #GrönlandsInlandsis #TystÄventyr #DYE3 #Skidexpedition #iPhoneDokumentär #Halvvägs
Varje kväll efter en lång dag på inlandsisen under Grönlands korsningen, när vi stannade till och det var dags att slå läger, var mina knän så stela att det nästan var omöjligt att böja mig ner och ta av skidorna. Jag fick av dem med hjälp av skidstavarna – där jag utvecklat en teknik för att öppna bindningarna. När de väl var av visste jag att nästa fas skulle bli plågsam, för att rulla ut tältet, tvingades jag ner på knä. Så jag utvecklade en metod där jag tog ett litet hopp, tvingade mig att böja knäna och landade på dem. Klart. Jag tog smärtstillande varje natt för att kunna sova, vilket aldrig var ett problem.
Båda knäna har brosk sprickor. Läkaren sa att en operation behövdes, men det fanns ingen garanti för att det skulle hjälpa. Jag fick leva med det. Jag berättade inte för någon, och ingen frågade. Det orsakade en del irritation i teamet när stelheten blev extra påtaglig under dagarna, för det försenade schemat med några minuter, och på sikt fick vi mindre vila. Vid de värsta tillfällena var jag tvungen att be Anders hjälpa mig få på skidbindningarna. Det var plågsamt att erkänna.
Tre dagar in. Kullar, stenblock och branta backar – vackert och brutalt på samma gång.
Vi har rest vårt första läger på en platt, vit snö-ocean. Det kan vara dag fem, kanske dag sex – tiden är redan suddig.
Förra hösten skidade vi 650 km över inlandsisen med 90 kg i varje pulka och en enda iPhone som kamera.
