Dag 17. 400 km bakom oss, 250 kvar. En övergiven radarkupol (DYE-3) bryter den vita horisonten och bevisar att kartan stämmer.

Båda knäna har brosk sprickor. Läkaren sa att en operation behövdes, men det fanns ingen garanti för att det skulle hjälpa. Jag fick leva med det. Jag berättade inte för någon, och ingen frågade. Det orsakade en del irritation i teamet när stelheten blev extra påtaglig under dagarna, för det försenade schemat med några minuter, och på sikt fick vi mindre vila. Vid de värsta tillfällena var jag tvungen att be Anders hjälpa mig få på skidbindningarna. Det var plågsamt att erkänna.

Tre dagar in. Kullar, stenblock och branta backar – vackert och brutalt på samma gång.
Vi har rest vårt första läger på en platt, vit snö-ocean. Det kan vara dag fem, kanske dag sex – tiden är redan suddig.