Producent av dokumentärer, expeditioner, bloggar, foton, böcker och guidar turister då och då.

Förberedelser för Kalaallit Nunaat

Jag minns att jag en gång i tiden sade att planeringsfasen av en stor resa, Expedition, jobb eller äventyr, ja, vad man nu vill kalla det, ja, det var halva resan. Det är ju sådana floskler man uttalar för att det låter bra, men är långt ifrån sanningen. Planeringsfasen är kul, det är oerhört viktigt, ja, jag kan sträcka mig så långt som att säga att den är extremt viktigt, men, dock, inte satan är är det halva resan. För, oavsett hur man planerar och förberedelser, så är det ju mycket man INTE vet innan man är på själva resan.

Och det här gäller definitivt en sådan plats som Grönland, som ju inte är helt okänt som besöksplats i Sverige, men jag ser under förberedelserna att det i stora drag är två sidor av denna ö som präglar svenskens (och de flesta andras också för den delen) medvetandet angående vad är Grönland och vad är en grönlänning? Efter månader av efterforskningar ser jag att det är två bilder som kommer fram, för det första är det en romanstisk bild av den pälsklädde jägaren i norr, en sorts den ädle vilden syndromet, som jagar säl och sneglar med istappar i skägget in i horisonten och har en halvbror som är shaman och spelar trolltrummor.

Packning för nytt äventyr

Jag har länge tyckt att det är mer spännande när barn berättar än vuxna och har lika länge funderat hur jag enklast skulle få dem att berätta och så kom min hustru på att podcast är ett bra sådant sätt. Så här är då diskussioner mellan mig och barnen på det som kommer att vara familjens största äventyr någonsin!

Lyssna inte på de negativa satarna!

Varje gång jag startar med ett större projekt, så någonstans längs vägen, så har jag skrivit en artikel som handlar om alla negativa människor som dykt upp längs denna och som på ett eller annat vis gör sitt bästa för att omintetgöra själva idén. Det är den typen av människa som å ena sidan ser sig själv som expert och vetande av det mesta, den typen som generellt kan kallas översittartypen, i min bransch ofta någon som ser allt i motljus. Eller å den andra sidan, alla dessa människor på olika positioner som säger att det är omöjligt, fullt av brister och generellt är extremt ovänliga utan någon annan anledning än att en frågeställning framförts. Dessa människotyper finns i alla länder och på alla platser. Och det är samma missunsamma människor som alltid dyker upp med åsikter när någonting går fel. Som exempelvis fallet med fyra britter som skulle skida över Island. Än idag attackeras de ständigt. Jag skrev denna artikel om det hela.

 Vad jag då har lärt mig genom åren, efter inledningsvis ha upplevt någon sorts besvikelse eller ledsamhet, är att borsta av mig det hela och snabbt gå vidare. Samt att utan undantag omge sig med positiva människor. Det finns absolut ingen anledning, någonsin, att umgås med människor som på ett eller annat vis försöker dra ned ens positiva livssyn i gäggan. Det är nog det jag lärt mig främst. Och så är det ju så att det finns positiva människor längs vägen också, men att det är så många fler negativa. Det bara är så. Det är något i människans gener som gör att man alltid säger nej i stället för ja allra först. Av olika anledningar. Kanske är det en av naturens många genetiska överlevnadsinstinkter som är nedärvd i oss alla.

Fysiska Förberedelser För Expedition

Fysiska förberedelser är ju en självklarhet. I synnerhet ju äldre man blir, så krävs än mer disciplin på både träning och kost. Visserligen har man lärt sig sin egen kropp väl efter 30 år i branschen, men oavsett ålder, är det viktigt att lyssna på kroppen under uppbyggnadsfasen mellan färderna. Min senaste tuffa färd var 2014, så det är en tid sedan. Likväl tränar jag mer och bättre än någonsin. Jag är beredd hela tiden på att någon av alla mina planer som involverar fysiska utmaningar blir verklighet. Jag tror att det blir dags inom rimlig tid, kanske mest 6 månader. Det känns så. Jag får frågan ofta, hur förbereder man sig fysiskt.

Någon som vill göra en dokumentärfilm av sitt äventyr?

Jag tillhör de som gläder mig åt att nya tekniker gör möjligheterna för fler att göra dokumentär. Och helt klart är att det verkar inne att vara dokumentärfilmare helt plötsligt. Varje festival, varje kanal eller editing comissioner som man pratar med får bokstavligen tusentals anmälningar och förslag hela tiden. Beroende på vilken typ av dokumentärer man vill göra, så får man anpassa sin utrustning. Jag gör ju utan minsta tvekan vad som på engelska kallas observational documentary. Det innebär i stora drag mest handhållet filmande och möjligheter till att ha mycket grejer, är mycket små. Så jag tänkte dela med mig av mina tankar runt detta med filmande och vilken utrustning jag använder, eftersom jag ofta får dessa frågor. Kanske kan detta inspirera någon som går i dessa tankar att börja filma, att ta det steg som behövs för att komma igång.

Att tänka på angående filmningen, några tips:

Sida: Första Föreg. 1 ... 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 ... 70 Nästa Sista 

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg

Lästips