<% if (!$currentUser): %> Logga in <% else: %> Logga ut <% endif %>

explorermikaelstrandberg

500 p
Bloggar > Mikael Strandberg

Mikael Strandberg

Producent av dokumentärer, expeditioner, bloggar, foton, böcker och guidar turister då och då.

Tankar under en löptur

Häromdagen upplevde jag en av de mest underbara av löpturer. 2 mil längs den skånska kusten. Tidig morgon. Varmt. Shortsväder. Inga människor ute. Att springa i sanden kändes lätt. Svanar, gäss och ankor skränade glatt. Jag kände mig fri. Drömlik känsla.
 
Det behövdes för att tränga genom den ibland förhärskande känslan av att leva i en dystopi. Framtiden så osäker! För mina barn. Framförallt. Jag är nöjd med allt vad jag upplevt i livet. Men vad är det för värld jag och vi andra lämnar åt våra barn?
 
Fördelen med allt träning i det fria är ju att det infinner sig en stark känsla av positiva tankar. För mig är covid-19 en kraftfull påminnelse att vi människor glömt tänka efter. Det råder ingen balans på jordklotet. Vi människor bara lever på som galningar och ser inte de tecken på att det råder obalans. Jag tänker då på klimatet. Jag har sett med egna ögon.
 
Å ena sidan skrämmer viruset mig och dess följder på vad som kommer att hända med mina barns liv. Mitt liv, mina vänner och familjens liv och alla andra. Flera befinner sig redan i katastrofens grepp och förlorar sina jobb. Och det är i den rika västvärlden. Jag kan bara tänka mig hur det är i den utvecklande världen, som vi här kallar den.
 
Å den andra sidan, från mitt perspektiv som filmare, och människa. Så, är det spännande att se hur vi människor skall hantera denna situation. Jag tycker vi kraftsamlat och verkligen hjälper varandra att komma genom detta. Globalt. Vilket bådar gott för framtiden.
 
När jag började närma mig slutet på löpturen mötte jag en medelålders dam i heltäckande mask och skyddsglasögon. Förskräckt hoppade hon undan samtidigt som hon vände ryggen mot mig. Som om jag var en löpande smitthärd. Det fick mig att tänka på det medelålders par på Moskvas flygplats som trängde sig före alla sjuklingar i rullstol för att komma först på planet. De följde tesen de starka överlever. Tyvärr är det inte så. Utan människan är en social varelse som överlevt så länge som vi gjort, just för att vi är så bra på att samarbeta. Läs min gode vän författaren och filmaren Lasse Bergs inlägg i DN, https://www.dn.se/kultur-noje/lasse-berg-sa-kan-var-sammanhallning-bli-en-ofattbar-kraft/

Postat 2020-03-30 08:20 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Vinnare av juryns specialpris i Anadyr, Tjukotka

Motivering:

För största visat mod och ärlighet.

Har just klarat av att ta mig hem igen och skriver då detta:

”Det känns lite som jag är en deltagare i en film. Ett drama. Så klart. Med ständiga förändringar. Där jag från det ena momentet till det andra inte vet vad som händer.”

 Detta skrev jag i förrgår. Snöstormen pågick i Anadyr. Oro hade börjat spridas i gruppen. Skulle vi ens kunna ta oss ut ur Anadyr? Hade det inte varit för tjejerna hade jag gärna stannat! Jag gillar lokalbefolkningen, vintern och vissa delar av maten!

 Plötsligt ett fönster i snöstormen. Alla ombord. Men var alla gränser öppna? Till och med Finland hade stängt. Så fick vi veta att Ryssland stängde sina gränser. Chefen för Yakutsk Film Festival där filmen också tävlade ringde och sade att den annullerats. Murmansk där filmen också tävlade, likaså. Skulle vi ta oss ut?

 En av de absoluta höjdpunkterna på festivalen var de nya vänner som dykt upp i mitt liv. Klipparen Mik Stampe Fogh, Nastya Polyakova, översättaren, Julia från orten och så en herre jag tror kommer att bli en mycket god vän, Malcolm Dixelius. Alla helt underbara människor! Strax innan vi bordade planet, så bad jag honom hjälpa mig köpa en biljett, som skulle ta mig ur landet så fort vi landade i Moskva. Det kändes som om att snaran började dras åt. Jag hade en Aeroflot biljett som jag fått bråka om med arrangörerna påföljande dag. Först hade jag varit på väg till Köpenhamn, närmast Malmö, så i panik bokades biljetten om till Stockholm Helt i onödan. SÅ jag hade en föraning att paniken är på väg att stiga snabbt! Så jag bad min vän Malcolm att hjälpa mig boka om så jag kom på samma plan som honom. Dyrt som satan, min dyraste biljett någonsin. Men vi visste inte förrän vi landade i Moskva om jag fått biljett.

 I Anadyr trodde man att det fanns 2 covid-19 fall, men visade sig att det inte var så. Helt lugnt på resan. Någon ansiktsmask. I Moskva, fullt av skyddsmasker och väldigt lite folk på gatorna. Ingen tog tåg eller tunnelbana, så mycket trafik, men vi hann med på KLM planet. Vi var inte de enda svenskarna. Stefan Persson, målvaktstränare i Spartak Moskva och Modo legenden Tobias Viklund, skyndade sig ur landet. Spännande samtal om deras liv i Moskva.

 Landade i ett folktomt Stockholm. Nu på tåget på väg tillbaka till Malmö. Folk verkar ta det ganska lugnt. Skönt. Jag hoppas folk nu lyssnar på vetenskapen och litar på statsepidemologen!

Postat 2020-03-19 07:47 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Ett Grönländskt Äventyr: Tittarreaktioner

Tittar reaktionerna efter Ett Grönländsk Äventyr har varit i en klass för sig själv. Jag är nästan stum av chock. Men oerhört glad. Det är ju inget man förväntar sig när man gör en dokumentär. Men hoppas på!
 
 
Tittar siffrorna var höga och filmen (filmerna) rullar på fint på SVT Play. För er som inte titta, kika här;
 
 
 

Postat 2020-03-06 06:54 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Logga in