Häromdagen upplevde jag en av de mest underbara av löpturer. 2 mil längs den skånska kusten. Tidig morgon. Varmt. Shortsväder. Inga människor ute. Att springa i sanden kändes lätt. Svanar, gäss och ankor skränade glatt. Jag kände mig fri. Drömlik känsla.Det behövdes för att tränga genom den ibland förhärskande känslan av att leva i en dystopi. Framtiden så osäker! För mina barn. Framförallt. Jag är nöjd med allt vad jag upplevt i livet. Men vad är det för värld jag och vi andra lämnar åt våra barn?
Fördelen med allt träning i det fria är ju att det infinner sig en stark känsla av positiva tankar. För mig är covid-19 en kraftfull påminnelse att vi människor glömt tänka efter. Det råder ingen balans på jordklotet. Vi människor bara lever på som galningar och ser inte de tecken på att det råder obalans. Jag tänker då på klimatet. Jag har sett med egna ögon.
Å ena sidan skrämmer viruset mig och dess följder på vad som kommer att hända med mina barns liv. Mitt liv, mina vänner och familjens liv och alla andra. Flera befinner sig redan i katastrofens grepp och förlorar sina jobb. Och det är i den rika västvärlden. Jag kan bara tänka mig hur det är i den utvecklande världen, som vi här kallar den.
Å den andra sidan, från mitt perspektiv som filmare, och människa. Så, är det spännande att se hur vi människor skall hantera denna situation. Jag tycker vi kraftsamlat och verkligen hjälper varandra att komma genom detta. Globalt. Vilket bådar gott för framtiden.
När jag började närma mig slutet på löpturen mötte jag en medelålders dam i heltäckande mask och skyddsglasögon. Förskräckt hoppade hon undan samtidigt som hon vände ryggen mot mig. Som om jag var en löpande smitthärd. Det fick mig att tänka på det medelålders par på Moskvas flygplats som trängde sig före alla sjuklingar i rullstol för att komma först på planet. De följde tesen de starka överlever. Tyvärr är det inte så. Utan människan är en social varelse som överlevt så länge som vi gjort, just för att vi är så bra på att samarbeta. Läs min gode vän författaren och filmaren Lasse Bergs inlägg i DN, https://www.dn.se/kultur-noje/lasse-berg-sa-kan-var-sammanhallning-bli-en-ofattbar-kraft/
