Producent av dokumentärer, expeditioner, bloggar, foton, böcker och guidar turister då och då.

Grönland retur eller inte?

"Du måste ju återvända!" sade Hampus på försäkringsbolaget: "Klart du skall återvända! Du inspirerar ju oss också."

Helt oväntat. Försäkringsbolagen har varit mycket hjälpsamma angående Grönlands olyckan. Men att de skulle uttrycka sig så, det visar att det finns hopp för mänskligheten!

Min tanke med detta träningsläger är att jag å ena sidan vill se hur jag klarar mig rent fysiskt just nu jämfört med förra året. Är jag redo för Grönland redan nu?

Jag har lärt mig i alla fall hur min kropp bäst klarar saker och ting. Så jag öser inte på från starten. Utan jag ökar gradvis hårdheten. Idag skulle jag enligt plan köra 20 mil utan att vara för trött. -7 grader, lätt vallat, så gick det bra. Jämfört med förra året, så ligger jag 8 minuter efter de tiderna jag gjorde på samma sträcka då. men jag har fyra dagars körning kvar innan jag beger mig upp till Grövelsjön för att ge mig ut på vinter fjället med pulka.

Jag har under några år noterat ned all min träning på Strava, https://www.strava.com/athletes/23404606. Häromdagen fick jag veta att jag förra året hade 179 träningsdagar och tillhörde de bästa 7% med det på jorden. Strava är en träningsapp som de flesta ultralöpare, skidåkare, löpare använder. Helt ok med tanke på att jag under maj och juni knappt röde mig till följd av hjärnskakningen.

Jag använder en Ouraring, www.ouraring.com som mäter det mesta, men främst sömn som är min svaghet. Kan vara en åldersgrej. 6,5 timme i snitt. Och jag har en Garmin Enduro 2 Titanium för resten.

Jag gillar teknik och det har att göra med min dokumentär idé om åldrande och ålderdom. Det är så mycket på gång inom detta ämne att det känns vi kan ta upp kampen med döden!

För det andra vill jag se om jag kan få kontroll på hjärnskakningen. Så ingen TV, lite dator och mycket böcker. Men lika hård träning.

För det tredje vill jag reda ut varför det gick fel på Grönland.

Jag vet redan nu att för mycket övervikt var ett av orsakerna. Jag började lägga på fett för långt innan, 3 månader. 18 kg för mycket, kanske 7-8 är bättre. När det är dags. Det gjorde mig klumpig och förvärrade min knäskada, så fick käka starka mediciner för att slippa smärtan. Knä problemet tycks vara borta. Tack Nora Ghanem för ditt fantastiska jobb. Bästa fysioterapeuten. Här https://www.instagram.com/resilience_noraghanem/

Och vi hade för mycket vikt i pulkan! Det skall jag justera när det är dags. Peter och Mikael som korsade har återvänt med mycket information. Läs Peters artikel https://www.mikaelstrandberg.com/2022/06/20/my-greenland-adventure-brutal-beautiful-by-peter-wilson/

Men den viktigaste orsaken är något annat. Jag kommer att skriva om det på julafton från tältet!

Nu en iskall dusch med så lite vatten att jag har mer fotsvett. Men det finns i alla fall vatten. Jag slår bara på pumpen varje kväll en timme. brunnen är i det närmaste helt tom. Hur stod min moster ut? Men värmen har gått uppåt. Nu är det 15 grader inne och det passar mig!

Här en artikel från förra året om Dagmar https://www.mikaelstrandberg.com/2022/01/01/snaller-dagmar-min-moster/

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?

Läs mer i bloggen

Beyond the Icecap – ett 20‑minuters reportage från Grönland, kommer snart

Förra hösten skidade vi 650 km över inlandsisen med 90 kg i varje pulka och en enda iPhone som kamera.

Morsdags läxa

Mors dag. Ju mer åren går som förälder, desto mer ser jag hur man har tagit med sig en hel del nyttiga och onyttiga grejer från morsan. Idag har jag funderat en del på det, i synnerhet på eftermiddagen när jag fick ett meddelande från min egen bil att ett fönster var uppe och jag fick springa en kilometer till garaget och stänga det. Tack Dana klåfinger. Farsan hade jag tyvärr lite kontakt med, han dog när jag var elva och bodde större delen i Stockholm, där han hade sitt liv. Jag köper det. Så det var morsan som var alltet. (Och brorsan och Siv) Det jag fört med mig som förälder förutom en massa kramar, trygghet (hoppas jag), skämt och skratt och kärlek, är egenheter som följande:
1. Morsan skulle alltid sova lunch. Och huset skulle vara tyst. Samma här hemma.
2. Man får läsa och titta på grejs när man äter, det behöves inte ältas och pratas om hur dagen har varit, eftersom den är ganska lika varje dag ändå. Samma här hemma.
3. Ha en varm mössa på skallen för att inte dra på sig besvärliga sjukdomar, drag från öppet fönster i bil allra farligast. Jag har alltid mössa på mig, varmt eller kallt ute.
4. Lita på att barnen vet vad de vill och stöd detta. Hon ifrågasatte inte att jag som 17-åring åkte ett år ensam till Indien för att bli mahayana munk. (Något jag aldrig blev, men däremot väldigt tunn och lätt)
5. Egen tid varje dag för djuplodande eller lättsinniga tankar. Samma i mitt hus här i Malmö.
6. Ungar behöver inte föräldrar som skall engagera sig i alla lekar och vara lekledare. Jag leker nästan aldrig med tjejerna, men tar med dem överallt så får de ta egna initiativ.
7. Motionera varje dag. Jag kan avslöja det nu, det var morsan som gick sönder skidspåren i Grötholen och blev omnämnd i Järna Nytt som förstörare av skidspår. Som tur är finns inga skidspår här i Malmö, men jag och vi går mer eller mindre samma 8 km varje dag, ja, skoldag.
Jomän. Glad Mors dag Morsan var du nu än är. Gå nu inte sönder molnen.

Post Expedition Blues

Det är länge sedan jag hade en riktigt svår omgång av post-expeditionsblues. Jag tror att den senaste gången jag led av det var efter en resa genom Jemen med en kamel och min dåvarande äventyrspartner, Tanja Holm. Det var 2013, för 12 år sedan. I alla fall fram tills nu, efter Kilimanjarobestigningen.

Min värsta upplevelse av detta var när jag kom tillbaka till Sverige efter ett av de bästa åren i mitt liv, Sibirien, 2004–05. Jag minns att jag satt lutad mot en vägg en vårvarm dag i norra Sverige, med solen i ansiktet. Fåglarna sjöng, men luften var fortfarande frisk, och på ytan såg det ut som om livet inte kunde vara bättre. Men jag kände mig helt tom inuti, som om jag hade genomgått en enorm förlust i livet och allt kändes meningslöst. Det var så illa att jag tänkte: Om jag dör nu, så är det okej. Jag har upplevt allt vad livet handlar om – vad nu? Det var så svårt, post-expeditionstraumat, att mitt liv föll samman helt.


Vandra i stad och natur: Upptäck Merrell SpeedARC Matis för urban hiking

Vandring i staden – en ny livsstil Urban hiking handlar om att utforska staden till fots och upptäcka dess dolda pärlor. Det är en aktivitet som ...

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg