Producent av dokumentärer, expeditioner, bloggar, foton, böcker och guidar turister då och då.

Användarnamn: explorermikaelstrandberg

Intressen:

Mer på profilsidan


Expedition - utrustningslista för fjälltur

Innan jag går in på ämnet utrustningslista för fjälltur, vill jag säga att jag häromdagen såg kanske den bästa av alla dokumentärer jag sett angående äventyr och Expeditioner. Det var en film med en slovensk simmare vid namn Martin Strel, se den här på SVT Play, och verkligen visar att det är riktiga personligheter som gör skillnad. Inte det som alltmer blir en del av min värld, Östermalmsäventyrare med mycket glitz och reklam. Jag har sett filmen tre gånger nu och den blir bara bättre för varje gång! Mer av detta!

Jo, jag håller på med planeringen inför en liten fjälltur i de södraste delarna av landet och letade genom datorn och fann denna gamla lista jag gjort. Kanske den kan vara till någon hjälp för någon. Och förmodligen har förutsättningarna ändrats något....gäller en veckas vandring...och skickades ut till deltagarna i en Expeditionskurs. 

Utrustningslista Sommar/Vår/Höst.

Ryggsäck -minst 60-70 liter i packvolym. Oerhört viktigt att det är en säck som passar just din rygg. Det finns säckar i olika utföranden, former, färger och rygglängder. Prova noga! Den skall sitta som handen i handsken.  

Regnskydd-till regnsäcken. Alternativt packar du alla grejer i en sopsäck inne i säcken. Regn är ingen ovanlighet i de trakter vi skall färdas genom. Eller blötsnö och hagel. Mycket viktigt att hålla utrustningen torr.

 Tält- behövs som Ni förstår. Under veckan räcker ett s.k. tre säsongstält, men för längre Expeditioner måste det vara ett s.k. fyrsäsongstält. Med ett heltäckande absider som går långt ned och med väl tilltagna snölinor. Tält av god kvalité är ett måste. Forna deltagare på kursen har dykt upp med leksakstält och en ville sova i sopsäckar. De var glada efter veckans slut att de efter övertalning hyrt ett fyrsäsongstält på stationen. Annars är det tveksamt om de överlevt veckan med det väder som dominerade.  

Sovsäck- I regnig miljö skall helst en dunsovsäck undvikas. Den är bra på kall, torr vinter och torr öken, men inte i övervägande blöta klimat. Har Ni nu bara en dunsovsäck av bra kvalité, så skall den i så fall packas i det vattentätaste av påse. Bra sömn är avgörande för om en Expedition skall bli lyckad. 

Liggunderlag- som sagt, god sömn är basen för en lyckad Expedition var den än genomförs i världen. Det finns två olika typer, billiga frigolitunderlag av typ Karrimat, men dessa skall bara användas av den mycket vana utesovaren som vet att denne sover som en dröm även på detta tunna underlägg. Den andra typen heter Therm-A-Rest och är uppblåsbar. Enda haken, den kan bli punkterad, annars finns den i olika tjocklekar, utföranden och märkesnamn. På den sover man som på bästa duxmadrass.  

Du vandrar i….

  •  Vind- och regntät jacka- typ Goretex eller likvärdigt. Helst med huva.
  •  Stövlar/kängor- bägge måste vara väl ingångna. Köp inte nya kängor eller stövlar veckan innan vi påbörjar Expeditionsveckan.  
  •  Långbyxor- en lättare byxa som torkar snabbt. Typ Fjällrävens Grönlandsbyxa. 
  • Skjorta- flanell- eller fleeceskjorta som är lång nog att stoppas ned runt baken.
  •  Underkläder- tjejer – ta inte de minsta trosorna.
  •  Strumpor&sockor- tänk på att ull väger även om det är blött och att goretexstrumpor enbart fungerar på folk som inte har fotsvett.
  •  Hatt/keps- kom ihåg att 70% av kroppsvärmen använder huvudet som skorsten.

 I ryggsäcken finns…

  •  Regnbyxor- Goretex eller likvärdigt. Ett komplement till jackan ovan.
  •  Underkläder- 1-2 ombyten. I fjällen finns mycket vatten att skölja upp och tvätta i!
  •  Strumpor&Sockor- ombyten enligt behov.
  •  Långkalsonger- kan även fungera som sovkläder för den frusne. Vid behov. Kan användas med regnbyxor som extra byxor.
  •  Tröja eler skjorta- skönt att ta på sig någonting värmande och torrt på kvällen. Att föredra är material som andas enligt flerlagersprincipen.
  •  Mössa&Vantar- för den frusne. Höstfjället kan bli kallt. Att det börjar snöa eller hagla är ingen ovanlighet.
  •  Toalettsaker- inga mängder. Enligt behov.
  •  Handduk- liten
  •  Enklare sjukvårdsprylar- häftplåster, huvudvärkstabletter, skavsårsplåster, myggmedel, lipsyl, solkräm.
  •  Solglasögon- skönt mot både sol och vind. 
  • Kåsor, bestick- enligt behov. Det räcker exempelvis med morakniven som kniv. Jag har den och en sked med mig. 
  •  Kök- ta med ett kök ni har vana av och tillräckligt med bränsle för fem dagar.  Viktigt att ni testar så det fungerar innan avfärd.
  •  Tändare eller stormtändstickor. 
  • Mat för sex dagar- tänk på att allt skall bäras. Det kan vara gott med fläskfilé och ett glas rött vin till detta varje kväll, men det väger. I korta drag ser vår egen meny ut så här: Till frukost gröt, torrmjölk, socker, kokosflingor och salt. Packas i portionspåsar. Gärna fryspåsar. Te till dryck. Lunch: Frystorkat med en brödbit. Te till dryck. Middag: Frystorkat med en brödbit. Te till dryck. Under dagens små pauser bär vi med oss en blandning av choklad, russin och nötter och fyller på energidepåerna.

Efter behov och enligt tycke. Min modell är lätt. Inget mer.

  •  Kompass- manuell sådan. GPS är förbjudet!
  •  Karta- en detaljerad sådan över området. Jag talar inte om  vilken utan det liksom mycket annat ingår i en vanlig Expeditions förberedelser. Ni börjar nu. 
  • Papper&Penna- om ni vill ta anteckningar. 

Kul att ha med…

 Kamera, kikare, pann- eller ficklampa. Efter behov. Ni bär det själva. Någon ringde och frågade om det gick bra att ta med en skivstång, mitt råd, lämna den hemma.

 OBS! Mobiltelefon- som en sorts säkerhet. Kan vara bra att ha i en eventuell nödsituation. Har ni en, ta den med er. Problemet är att GSM-nätet bara fungerar på högre höjder, typ toppar. NMT en aning bättre.

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2011-05-10 12:00   Thomas Traneving

Ett visst mått av diskriminering ..... Underkläder- tjejer – ta inte de minsta trosorna ....
Som om det inte finns män som bär string. Nu vet jag inte om de går på tur men ändå
=)
/H
 
2011-05-10 12:20   explorermikaelstrandberg

Point taken! Men, i ärlighetens namn kopierade jag detta en gång i tiden från STF:s utsirtningslista i grövelsjön....
 
2011-05-10 23:23   Öhrnell

Bra och redig lista, och sanslöst vacker ormbunksbild!
 
2011-05-11 07:28   fagerström

Ja vilken dokumentär om Amazon simmaren;-)
Bästa på länge.
Men en annan sak:
Om 70 procent av kroppsvärmen går förlorad via huvudet så måste det ju räcka med en rejäl mössa och ett par fotriktiga skor för hela turen?
Måste ju vara en rejäl myt!
Mvh ola
 
Svar 2011-05-11 10:18   explorermikaelstrandberg

Ja, den teorin har börjat ifrågasättas, dock är det tveklöst så att det är en värmereglerare av klass när det gäller att ta av mössan/hatten, eller sätta på vid behöv. Det är min erfarenhet i alla klimat.
Javisst var filmen bra! kul att du gillade den!
 
2011-05-11 18:05   seobserver

Filmen var ju en rysare och så bra. Det gäller att ha rätt mediakontakter annars blir det inte ens en tumme.

De 70% från skallen gäller ju med normal klädsel. Även ego har haft märkliga kollegor med sandaler och shorts vintertid. Det är f ö inte värre än med kilt, man vänjer sig.
Som ung gick ego vintrarna igenom i knäbyxor med yllestrumpor vintertid och barbent sommartid. Fungerade ok men myggen gillade sommarvarianten.
Tunn ylleskjorta och slipover täcker normalt på överkroppen vintertid, bara man har tränat lite.
Det är ju svårt för de som bor i trelagers plastkläder innan nästa två-tre lager.
Normal skidåkningsdress var ju undisar och snödräkt. Det blev lätt för varmt ändå.

Noterar med glädje att Linds gamla jättutrustning fått stryka på foten.
 
Svar 2011-05-12 18:10   explorermikaelstrandberg

Haha, men vad menas med Lind?
 
2011-05-12 18:50   seobserver

Friluftsfrämjandets gamla utrustningsguru, skrev bla vinter o Sommarutrustning samt gedigna 40 kg utrustningslistor, utan klätter/fiske/fotoutrustning bl a. Stilen som i gamla fjällsäker....
 

Läs mer i bloggen

Hur jag tränar vid 64 för att klara nästa expedition

Folk frågar hur jag tränar. De vill ofta ha ett program, ett schema, något de kan kopiera. Men min träning har aldrig handlat om att kopiera. Den har handlat om att klara nästa uppgift. Nästa Expedition. Och ibland om att justera det som den förra utmaningen gjorde med mig.
När jag var yngre var det enkelt. Skulle jag cykla så cyklade jag. Det var ingen som pratade om zoner eller periodisering. Man cyklade tills kroppen slutade klaga och så cyklade man lite till.
Inför min första stora cykelresa, Chile till Alaska, gjorde jag något annat. Jag tränade två år med bodybuilding och cykel. Jag tänkte inte så mycket. Jag visste bara att jag behövde styrka. Rygg och axlar som inte vek sig. Ben som kunde jobba igen i morgon. Den sortens styrka syns inte på Instagram, men den räddar dig när det blir långt.
Sen kom expeditionerna och de ändrade alltid spelreglerna.
Jag hamnade i en period där jag sprang mycket. Halvmaror och mycket träning. Det fanns perioder när jag låg runt 16 till 20 timmar i veckan. Jag kände mig stark och snabb. Men kroppen bryr sig inte om stolthet. Den bryr sig om belastning. Jag fick skador. Visst lite knän, men framförallt vaderna. Där satt det. Jag lärde mig att problemet inte är vilja. Problemet är att man samlar på sig för mycket, för länge. Man kan vara tuff och ändå träna dumt. Jag har varit båda.
Sen kom Grönland. Eller rättare sagt, Grönland kom två gånger.
Det första försöket misslyckades. Jag föll och fick en hjärnskakning. Inte en sån som går över på en helg. Den var tung. Ett år senare satt den fortfarande kvar i mig. Som om hjärnan bar på ett minne av smällen som musklerna inte kunde prata bort. Kanske är den där än idag.
Men ändå fanns Grönland kvar. Så jag tränade. Inte i månader. I år. Fyra år egentligen. Och jag tränade mycket. I snitt 20 till 25 timmar i veckan under den perioden. Det var inte en träningsplan. Det var ett liv. Det påverkade allt. Mat, sömn, humör, relationer, allt. Hur man fungerar när man är trött. Hur man tänker när allt gör ont och man ändå måste göra om det dagen efter.
Det var där jag förstod något om ålder på riktigt. Inte peppsnack. Det verkliga.
Efter 60 kan du fortfarande göra stora saker. Men du kan inte betala för dem på samma sätt. När du är 35 kan du slarva och komma undan med vilja. Efter 60 går inte det. Viljan finns, men återhämtningen blir valutan. Misstag blir dyrare. Hälsenor gillar inte överraskningar. Sömn blir ett verktyg, inte en lyx. Skador gör inte bara ont. De stjäl tid.
Så jag förändrade hur jag tränar. Inte genom att träna mindre, utan genom att träna smartare.
Jag tränar fortfarande mycket. Runt 14 timmar i veckan. Men jag överdriver inte längre på det sätt jag kunde förr. Den största skillnaden är hur jag slutar. När tekniken i gymmet slutar vara strikt, då slutar jag. Jag förhandlar inte om två repetitioner till. Jag jagar inte en siffra som ser bra ut. I min ålder är strikt teknik ingen detalj. Det är en försäkring.
Och sömnen. Jag har aldrig varit så fokuserad på sömn som jag är nu. Förr sov man om man hann. Nu vet jag att sömn är träning. Kan jag sova så gör jag det. Kan jag bygga rutiner som gör att jag sover bättre så gör jag det. För jag kan träna hårt som 64-åring, men jag kan inte återhämta mig från dumhet som när jag var 44.
Och så är det livet just nu. Mer hektiskt än någonsin. Expeditioner i expeditionerna. Jobbresor som slår sönder rutiner. Veckor där man sitter i bil åtta timmar om dagen och sen försöker klämma in ett pass på ett hotell gym med ett löpband och några hantlar. Och det som väntar är inte bara berg. Det är också hårt arbete med hästar i veckor. Det är arbete. Hållning. Grepp. Trötthet som inte går att fejka.
Så min träning idag bygger på en fråga. Hur kommer jag fram redo utan att bli skadad. Inte hur ser jag ut. Inte hur snabbt springer jag en mil. Utan redo. Hållbar. Hel.
Kalendern framåt är inte snäll. Defender X i april med för lite sömn och för mycket sittande. En tuff glaciär och bergkurs på Island i maj med långa dagar på glaciär, replag, räddning, läger och toppdag. Sen Kyrgyzstan, sextio dagar med hästar och hårt arbete. Och senare Aconcagua.
Det är därför min träning ser ut som den gör nu. Inte för att jag undviker hårt arbete, utan för att jag väljer rätt sorts hårt arbete. Det som bygger motor, ben, rygg och tåliga vader utan att knäcka mig på vägen.
Det handlar inte om att vara perfekt. Det handlar om att vara redo.

Innan vägen blev mitt liv

Det här är jag i lägenheten i Dala Järna 1986.

Jag är 24 år gammal och väntar på att min bror ska köra mig till Arlanda. Om några timmar ska jag flyga till Chile. Där börjar det som senare skulle bli mitt liv, även om jag inte visste det då. Eller kanske visste jag det ändå. Kanske inte i huvudet, men i kroppen. I kroppen visste jag det. Den hade redan bestämt sig.

Expedition Defender X. London till Istanbul

Fem timmars sömn.

Lite mer än fem, om jag ska vara generös. Samma natten innan. Samma för de flesta i teamet, misstänker jag. Så funkar Defender X. Full fart, även när allt man gör är att sitta i en bil och se världen glida förbi utanför rutan.

Lästips

Alltid
gratis!
Bli medlem!

Var med i Sveriges största outdoor-community och få Månadens Utsidan.