Igår kom ett lång mejl från en förtvivlad ung man som planerat sin resa i ett år, cyklat iväg och, enligt honom, bara kommit en tiodel av vägen han önskat nå. Han ville cykla från England till Asien, men avslutat färden i Mellan Östern.
"Jag tröttnade på hela slitet! Jag hade velat cykla ett helt år! Vad gjorde jag för fel???"
Efter att ha cyklat 90 000 km under 7.5 år så förstår jag mycket väl vad han menar. Att cykla i tredje världen är den absolut tuffaste formen av Expedition. Det är så mycket svårare att ständigt bli utsatt för olika kulturskillnader, massor av människor, många fattiga och utsatta, och vara på väg under så lång tid. Min Afrika tur var mångfalt svårare än Kolyma Expeditionen. Mycket svårare! Men, eftersom jag fått frågan många gånger, en av de vanligaste jag får i epostform, så är mitt svar följande:
"Du hade inte förberett dig nog mycket och tappat motivationen varför du ville göra detta från början!"
Vis av att ha läst massor av liknande mejl, så ser jag att alla dessa mer eller mindre lyckade färder har tre saker gemensamt. De har som sagt, först av allt, tappat motivationen. De har inte sovit eller vilat nog. Och lika viktigt, de har inte klarat av att föda sig själv med god mat under den svåraste etapperna.
Viktigast dock, är att när det har blivit mycket tufft, inte förstått varför de utsatt sig för allt slit, som de ser det. De har inte förstått varför utan så fort det blivit för krävande frågat sig själv:
"Varför gör jag det här? Jag ser ingen mening i att utsätta mig för allt detta. Jag vill hem."
Så basen för lyckosam Expedition är att veta varför man gör den!
Likaså är flertalet dåligt förberedda. De har helt enkelt inte tillbringat tillräckligt med tid i att sova ute i tält under svåra omständigheter och ej heller kunnat laga välnärande och smakrik mat under samma stunder. Det blir för jobbigt. Man känner sig trött, hungrig, lortig och obekväm. Det är så viktigt, dessa basegenskaper.
För vet man inte var man skall slå läger och hur man lagar marinerad älgfilé med klyftpotatis på ett spritkök i stormväder, då blir det jobbigt. Sömn, vila och bra mat är helt avgörande. På långa expeditioner. Minst ett halv år. Fram dit kan vem som helst lida, men därefter måste man veta vad man gör. Jag har sovit över 2500 nätter i tält, en hel del av dem innan en Expedition.
Så åk inte innan du vet hur och var man slår läger och hur man lagar gourmetmat på besninköket!
Men, ett stort MEN, viktigast är ändå att ge sig iväg och lära sig längs vägen! Mina råd, se dem som en liten hjälp, ingenting annat!
Till sist, vill jag ge ett exempel på detta, i form av den vidunderlige Christian Bodegren och hans Sahara äventyr. Han nådde inte ända fram,men lärde sig leva! Jag har skrivit flera rapporter om honom här på engelska!
Vill Ni ha mer nyheter, följ hela cirkusen på Twitter!
Alltid så visa ord...
En gång i tiden närde jag drömmen om långa strapatser... Precis som du skrev fanns inte motivationen, detta trots tältnätter i kubik och tjälknöl på stormkök, så det fick bli veckoturer i stället...
Alla har helt enkelt inte samma drivkraft. För mig blir en två veckors frånvaro från familjen nu mer en pina...
Fortfarande finns en liten drömmande upptäcktsresande inom mig, men han får fortsätta drömma... Drömmen skall inte föraktas...
Tack för roliga inlägg..
Joakim
Tack Joakim, du har alltid ärliga, varma åsikter....drömmar skall inte föraktas! Det är de som ger ljus när vardagen kan te sig dyster....at du väljer familjen är lätt att förstå! Tack för dina fina inlägg och åsikter! M
Jag tror inte att man kan förbereda sig för en längre cykeltur. Visst kan man lära sig att laga älgfile på ett bensinkök under en snöstorm men det är knappast något man har nytta av i Sahara. Att veta hur man slår upp tältet lär man sig ändå efter några gånger. Att veta hur man lagar en punktering är även bra att kunna men jag klarade av min första cykeltur utan denna kunskap. När jag fick min första punktering så fick jag lära mig...
Det gäller att vara motiverad för resan och se det som en rolig utmaning. Om man inte uppskattar själva resan utan istället räknar hur många km man har kvar till målet kommer man troligtvis att misslyckas.
En fördel kan vara om man delar upp cykelturen i många små delar. Se varje stad som ett delmål. Lättare att motivera att cyklar två dagar till nästa stad än att cyklar 10 månader till. Väl framme i staden väljer man en ny stad som delmål.
Finns det egentligen någon vettig anledning att fortsätta resan om man inte uppskattar den? Är man nöjd med cyklingen när man har kommit till Mellanöstern så är det väl bara att stanna där. Varför ska man pressa sig själv att göra något som man inte vill? Är det så viktigt att kunna säga "Jag har cyklat till Kina?"
/Stellan
Tack Stellan,för dina alltid lika kloka ord! M
"Att cykla i tredje världen är den absolut tuffaste formen av Expedition".
Jag tycker det ar tråkigt med ytterligare en "professionell äventyrare" som talar om hur saker fungerar som om det vore vetenskapligt belagt. Mycket av det du skriver är ju bara din upplevelse, du tycker att det svårste du gjort är att cykla i tredje världen eftersom det fordrade att du kunde laga älgfille på ett bensinkök under en snöstorm. Typ.
Det är nog avsett som hjälp men jag tycker att det istället riskerar att bli en begränsning.
Jag själv har inte bott många år i tält och har inte de andra specialförberedelserna du nämner men tycker att det är lätt att cykla i tredje världen, folk är nyfikna och hjälpsamma och kan oftast trolla fram det mesta man kan tänkas behöva. Någon älgfile eller liknande har jag aldrig behövt. Jo, jag har cyklat många långa turer, den längsta 16 månader.
För mig är det istället en stor utmaning att lära mig det svenska vinterfjället, det är kallt, vädret kan vara farligt, laviner osv. Sedan expeditioner som Sydpolsresor och att bestiga berg som K2, det är extremt för mig. Bland det värsta jag kan tänka mig.
Så en korrigering är på sin plats tycker jag. Byt ut ovan citat (och alla andra liknande uttalanden) till:
"Att cykla i tredje världen är den absolut tuffaste formen av Expedition jag gjort".
eller
"Jag tycker att den absolut tuffaste formen av Expedition är cykla i tredje världen ".
Vi har alla olika upplevelser av livet. Jag står för min åsikt. Jag skriver baserat utifrån mina egna upplevelser av livet som du skriver, "professionell äventyrare." Tack för din åsikt dock, mycket uppskttad! M
Ja, det är just det jag menar. Det är dina upplevelser och inget annat. Men du skriver som om det är sa här det de facto ar. Att det är tusen mil till Peking är fakta (jag vet inte om det ar korrekt), att det är jobbigt att cykla dit är "bara" din upplevelse. Eller vart du nu cyklat.
Du tyckte det var skitjobbigt utifran dina forberedelser och din erfarenhet, that's it.
Lite mer "jag tycker", "jag upplever" osv skulle vara pa sin plats. Vitsen med det är att lämna utrymme åt betraktaren att sätta sina egna upplevelser och erfarenheter i sammanhanghet. Nu tycker jag faktiskt det är störigt med alla kommentarer om hur det minsann är. Upplevelser som jag dessutom inte alls delar.
Johannes, jag rekommenderar dig att starta din egen blogg och berätta på det vis som passar dig. Och blir då så oerhört störd på att läsa detta, varför inte hoppa över det? Jag kommer att fortsätta förmedla på samma sätt. Bara så du vet. Så stör det dig, läs något annat. Eller bättre, skriv din egna blogg. M
Skriver du offentligt på en sådan här hemsida får du väl räkna med att alla inte bara skickar rosor och gulligull????
Skriv en dagbok hemma i byrålådan om du inte gillar att höra vad folk tycker om det du skriver.
Som jag skrev sa fanns det en anledning till det hela som var konstruktiv, antar att du kastar ut den också som att kasta ut barnet med badvattnet.
Sant ar i alla fall att du tyckte att det var jobbigt efter dina förberedelser och din erfarenhet. Kanske du ska satsa pa annat än att laga älgfile i snöoväder inför nästa tur.
Jag tycker du har en nedlåtande syn på människorna i tredje världen men det får man väl inte heller tycka högt.
Johannes, med respekt, jag har absolut inget emot åsikter, vare sig bra eller dåliga, men jag står för vad jag skriver. Om du uppfattar att jag behandlar dig och alla människor i tredje världen nedlåtande, så ber jag oerhört mycket om ursäkt. Så var inte min tanke. Kanske har jag vaknat på fel sida denna morgon. Emottag min ursäkt. Med detta så avslutar jag min del av meningsutbytet. M
"Om du uppfattar att jag behandlar dig och alla människor i tredje världen nedlåtande, så ber jag oerhört mycket om ursäkt."
Mig behöver du inte be om ursäkt.
Om du vill be "alla människor i tredje världen" om ursäkt så gör det men vänd dig inte till mig.