Producent av dokumentärer, expeditioner, bloggar, foton, böcker och guidar turister då och då.

Expedition - engångsgrillar

Jag tror jag blir galen! Jag vet inte hur många jag testat denna sommar, säker tio och bara en har verkligen gjort skäl för vad de erbjuder.Och den köpte jag i en obskyr butik på Möllan och hittar inte ens tillbaka dit. Billigast och bäst. Bor man mitt i en stad som Malmö är en klotgrill eller riktig eld inte ett alternativ för en grillare. Så jag har då testat dessa engångsgrillar som lovar att det bara krävs en enda tändsticka så funkar allt och glöden blir perfekt grå ocj jämn efter 20 minuter.

Jag trodde verkligen jag kunde göra eld, men tveksamt efter allt detta slit! Det är mer jobb att få dem att funka som de ska, än att göra och hålla en vanlig eld vid liv. Kanske är det för att jag har klent tålamod. Allra sämst, som tar oerhört mycket kraft, är eländet från Netto. 25 kronor och helt värdelös. Men Solstickan som är betydligt dyrare är definitivt inte bättre. Jag tar gärna emot råd och förslag!

Att vara vildmarksmänniska i en stad är inte lätt....

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2011-08-24 22:41   xtrem
Samma problem, som jag löste med en sån här.
http://biltema.se/sv/Orphant-product-pages/Grill/
 
Svar 2011-08-25 08:42   explorermikaelstrandberg
Tack Dennis, lysande!
 
2011-08-25 12:24   Thomas Traneving
Håller med. Engångsgrillar är värdelösa. Det finns många "roliga och annorlunda" affärer runt Möllan. Här kan man verkligen hitta allt möjligt. ;)
Vi använder oss av en Vidar grill men den går på gasol (som köps hos Biltema) så det kanske inte är något alternativ.
http://www.primus.se/Templates/Pages/3_cols_white_middle.aspx?SectionId=5888
/H
 

Läs mer i bloggen

Tvärs över det frusna gränslandet

”Äsch, det är normalt!” sa Jura Grigorovitj till mig när jag påpekade att köldsprickorna på båda hans kinder blödde.

Men det var inte normalt ens för Jura och hans eveniska renskötarkollegor—Tolja; Slava, gruppens ledare; och Slavas hustru Vika. De skulle föra mig och mina tre Sakha-baserade teammedlemmar—Egor, Jura och Bolot—sexhundra kilometer söderut från byn Uchugaj i Jakutien till Ochotska havet. Vi hade 35 renar och 16 träslädar till vårt förfogande för att frakta nästan ett ton mat, bränsle och utrustning. Färden gick längs en sekelgammal handelsled genom jordens kallaste bebodda område och skulle ta 50 dagar.

Jag vill inte hem

”Jag vill inte åka hem”, sa Dana till kameran. ”Det är något med Sverige som är svårt. Jag kan inte förklara det.”

Jag gjorde de sista intervjuerna med tjejerna—ögonblicket på varje resa när jag försöker fånga det vi kan ha missat längs vägen. Bakgrunden var den röda klippväggen ovanför Jeti-Ögüz, Sju tjurar, brinnande i solen. Dana var redan inne i den där post-expeditionsdippen, trots att vi hade en vecka kvar i Kirgizistan.

Möda och glädje i Karakol‑dalen i Kirgizistan - En utmanande fyradagarsvandring leder till ett ögonblick av ren föräldra

Tillbaka i lägret: utmattning och lättnad
Jag upplevde ett av de lyckligaste ögonblicken i mitt liv i Karakol‑dalen i Kirgizistan för två dagar sedan.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg

Lästips