Vi har anlänt till basecamp moster Dagmar. Jag har hällt upp mitt första glas rödvin på mycket länge. För att varva ned efter 12 timmars körning och tre sömnlösa nätter. Jag ligger på en gammaldags kökssoffa och äter digestives till vinet. Billigt rödvin på låda. Jag är satans orolig för någon jag tycker mycket om som har cancer. Och Eva tappade en hörntand -son andra denna vecka- och hennes glasögon har gått sönder. Hon lan vare sig läsa eller spela Gatchalife på paddan nu. Så hon kommer att vara utan glasögon på vinterturen nu. Hon bara ler. Eva är en av de mest stoiska människor jag träffat. Efter år av smärta, står hon ut med allt.Etiketter:
Januari, Februari, Mars, April, Maj, Juni, Juli, Augusti, September
2024:
Februari, Mars, April, Maj, Juli, September, November, December
2023:
Januari, Mars, Maj, Juni, September, Oktober, November, December
2022:
April, Juni, Augusti, September, December
2021:
Januari, Mars, April, Juni, Juli, Augusti, Oktober, November, December
2020:
Januari, Februari, Mars, April, Maj, Juli, Augusti, Oktober, November, December
2019:
Januari, Mars, April, Juni, Juli, Augusti, September, Oktober, November, December
2018:
Mars, April, Maj, Juni, Juli, September, December
2017:
Januari, Februari, April, Maj, Juni, Juli, Augusti, September, Oktober, December
2016:
Januari, Februari, Mars, April, Maj, Juni, Juli, Augusti, Oktober, November, December
2015:
Januari, Februari, Mars, April, Maj, Juni, Augusti, September, Oktober, November, December
2014:
Januari, Februari, Mars, April, Maj, Juni, Juli, Augusti, September, Oktober, November, December
2013:
Januari, Mars, April, Maj, Juni, Juli, Augusti, September, Oktober, November, December
2012:
Januari, Februari, Mars, April, Maj, Juli, Augusti, September, Oktober, November, December
2011:
Januari, Februari, Mars, April, Maj, Juni, Juli, Augusti, September, Oktober, November, December
2010:
Juni, Juli, Augusti, September, Oktober, November, December
Vi har anlänt till basecamp moster Dagmar. Jag har hällt upp mitt första glas rödvin på mycket länge. För att varva ned efter 12 timmars körning och tre sömnlösa nätter. Jag ligger på en gammaldags kökssoffa och äter digestives till vinet. Billigt rödvin på låda. Jag är satans orolig för någon jag tycker mycket om som har cancer. Och Eva tappade en hörntand -son andra denna vecka- och hennes glasögon har gått sönder. Hon lan vare sig läsa eller spela Gatchalife på paddan nu. Så hon kommer att vara utan glasögon på vinterturen nu. Hon bara ler. Eva är en av de mest stoiska människor jag träffat. Efter år av smärta, står hon ut med allt.Läs mer i bloggen
Tvärs över det frusna gränslandet
”Äsch, det är normalt!” sa Jura Grigorovitj till mig när jag påpekade att köldsprickorna på båda hans kinder blödde.
Men det var inte normalt ens för Jura och hans eveniska renskötarkollegor—Tolja; Slava, gruppens ledare; och Slavas hustru Vika. De skulle föra mig och mina tre Sakha-baserade teammedlemmar—Egor, Jura och Bolot—sexhundra kilometer söderut från byn Uchugaj i Jakutien till Ochotska havet. Vi hade 35 renar och 16 träslädar till vårt förfogande för att frakta nästan ett ton mat, bränsle och utrustning. Färden gick längs en sekelgammal handelsled genom jordens kallaste bebodda område och skulle ta 50 dagar.
Jag vill inte hem
”Jag vill inte åka hem”, sa Dana till kameran. ”Det är något med Sverige som är svårt. Jag kan inte förklara det.”
Jag gjorde de sista intervjuerna med tjejerna—ögonblicket på varje resa när jag försöker fånga det vi kan ha missat längs vägen. Bakgrunden var den röda klippväggen ovanför Jeti-Ögüz, Sju tjurar, brinnande i solen. Dana var redan inne i den där post-expeditionsdippen, trots att vi hade en vecka kvar i Kirgizistan.
Möda och glädje i Karakol‑dalen i Kirgizistan - En utmanande fyradagarsvandring leder till ett ögonblick av ren föräldra
Tillbaka i lägret: utmattning och lättnad
Jag upplevde ett av de lyckligaste ögonblicken i mitt liv i Karakol‑dalen i Kirgizistan för två dagar sedan.



