Vi har anlänt till basecamp moster Dagmar. Jag har hällt upp mitt första glas rödvin på mycket länge. För att varva ned efter 12 timmars körning och tre sömnlösa nätter. Jag ligger på en gammaldags kökssoffa och äter digestives till vinet. Billigt rödvin på låda. Jag är satans orolig för någon jag tycker mycket om som har cancer. Och Eva tappade en hörntand -son andra denna vecka- och hennes glasögon har gått sönder. Hon lan vare sig läsa eller spela Gatchalife på paddan nu. Så hon kommer att vara utan glasögon på vinterturen nu. Hon bara ler. Eva är en av de mest stoiska människor jag träffat. Efter år av smärta, står hon ut med allt.Etiketter:
Januari, Februari, Mars, April, Maj, Juni, Juli, Augusti, September, December
2024:
Februari, Mars, April, Maj, Juli, September, November, December
2023:
Januari, Mars, Maj, Juni, September, Oktober, November, December
2022:
April, Juni, Augusti, September, December
2021:
Januari, Mars, April, Juni, Juli, Augusti, Oktober, November, December
2020:
Januari, Februari, Mars, April, Maj, Juli, Augusti, Oktober, November, December
2019:
Januari, Mars, April, Juni, Juli, Augusti, September, Oktober, November, December
2018:
Mars, April, Maj, Juni, Juli, September, December
2017:
Januari, Februari, April, Maj, Juni, Juli, Augusti, September, Oktober, December
2016:
Januari, Februari, Mars, April, Maj, Juni, Juli, Augusti, Oktober, November, December
2015:
Januari, Februari, Mars, April, Maj, Juni, Augusti, September, Oktober, November, December
2014:
Januari, Februari, Mars, April, Maj, Juni, Juli, Augusti, September, Oktober, November, December
2013:
Januari, Mars, April, Maj, Juni, Juli, Augusti, September, Oktober, November, December
2012:
Januari, Februari, Mars, April, Maj, Juli, Augusti, September, Oktober, November, December
2011:
Januari, Februari, Mars, April, Maj, Juni, Juli, Augusti, September, Oktober, November, December
2010:
Juni, Juli, Augusti, September, Oktober, November, December
Vi har anlänt till basecamp moster Dagmar. Jag har hällt upp mitt första glas rödvin på mycket länge. För att varva ned efter 12 timmars körning och tre sömnlösa nätter. Jag ligger på en gammaldags kökssoffa och äter digestives till vinet. Billigt rödvin på låda. Jag är satans orolig för någon jag tycker mycket om som har cancer. Och Eva tappade en hörntand -son andra denna vecka- och hennes glasögon har gått sönder. Hon lan vare sig läsa eller spela Gatchalife på paddan nu. Så hon kommer att vara utan glasögon på vinterturen nu. Hon bara ler. Eva är en av de mest stoiska människor jag träffat. Efter år av smärta, står hon ut med allt.Läs mer i bloggen
Den tunna platsen Cayambe knäckte oss. Cotopaxi gav oss soluppgång. Den riktiga segern var laget.

Det kändes som om revbenen knäcktes inifrån.
Jag packar igen
Packar igen.
Det gör mig alltid glad.
Det betyder äventyr. Ett mer krävande liv, men på ett bra sätt. Bra människor, tydligt syfte och oftast bättre sömn än hemma.
Sedan jag kom tillbaka från Kirgizistan i början av augusti har livet varit allt annat än enkelt. Jag vet att jag är väldigt privilegierad på alla sätt, men tomheten efter en expedition bryr sig inte om sådant. Den kommer ändå. Och med åldern blir den inte mildare. Man ser saker klarare. Man ser vad som håller på att glida en ur händerna.
Tvärs över det frusna gränslandet
”Äsch, det är normalt!” sa Jura Grigorovitj till mig när jag påpekade att köldsprickorna på båda hans kinder blödde.
Men det var inte normalt ens för Jura och hans eveniska renskötarkollegor—Tolja; Slava, gruppens ledare; och Slavas hustru Vika. De skulle föra mig och mina tre Sakha-baserade teammedlemmar—Egor, Jura och Bolot—sexhundra kilometer söderut från byn Uchugaj i Jakutien till Ochotska havet. Vi hade 35 renar och 16 träslädar till vårt förfogande för att frakta nästan ett ton mat, bränsle och utrustning. Färden gick längs en sekelgammal handelsled genom jordens kallaste bebodda område och skulle ta 50 dagar.


