Producent av dokumentärer, expeditioner, bloggar, foton, böcker och guidar turister då och då.

En tappad tand och förstörda glasögon

Vi har anlänt till basecamp moster Dagmar. Jag har hällt upp mitt första glas rödvin på mycket länge. För att varva ned efter 12 timmars körning och tre sömnlösa nätter. Jag ligger på en gammaldags kökssoffa och äter digestives till vinet. Billigt rödvin på låda. Jag är satans orolig för någon jag tycker mycket om som har cancer. Och Eva tappade en hörntand -son andra denna vecka- och hennes glasögon har gått sönder. Hon lan vare sig läsa eller spela Gatchalife på paddan nu. Så hon kommer att vara utan glasögon på vinterturen nu. Hon bara ler. Eva är en av de mest stoiska människor jag träffat. Efter år av smärta, står hon ut med allt.
 
Imorgon går vi genom all utrustning, packar on, testar inför måndagens avfärd. Idag köpte vi 2 kg godis inför färden. Lycka!
 
Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?

Läs mer i bloggen

Tvärs över det frusna gränslandet

”Äsch, det är normalt!” sa Jura Grigorovitj till mig när jag påpekade att köldsprickorna på båda hans kinder blödde.

Men det var inte normalt ens för Jura och hans eveniska renskötarkollegor—Tolja; Slava, gruppens ledare; och Slavas hustru Vika. De skulle föra mig och mina tre Sakha-baserade teammedlemmar—Egor, Jura och Bolot—sexhundra kilometer söderut från byn Uchugaj i Jakutien till Ochotska havet. Vi hade 35 renar och 16 träslädar till vårt förfogande för att frakta nästan ett ton mat, bränsle och utrustning. Färden gick längs en sekelgammal handelsled genom jordens kallaste bebodda område och skulle ta 50 dagar.

Jag vill inte hem

”Jag vill inte åka hem”, sa Dana till kameran. ”Det är något med Sverige som är svårt. Jag kan inte förklara det.”

Jag gjorde de sista intervjuerna med tjejerna—ögonblicket på varje resa när jag försöker fånga det vi kan ha missat längs vägen. Bakgrunden var den röda klippväggen ovanför Jeti-Ögüz, Sju tjurar, brinnande i solen. Dana var redan inne i den där post-expeditionsdippen, trots att vi hade en vecka kvar i Kirgizistan.

Möda och glädje i Karakol‑dalen i Kirgizistan - En utmanande fyradagarsvandring leder till ett ögonblick av ren föräldra

Tillbaka i lägret: utmattning och lättnad
Jag upplevde ett av de lyckligaste ögonblicken i mitt liv i Karakol‑dalen i Kirgizistan för två dagar sedan.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg

Lästips