Producent av dokumentärer, expeditioner, bloggar, foton, böcker och guidar turister då och då.

Användarnamn: explorermikaelstrandberg

Intressen:

Mer på profilsidan


Utrustningslista för Vinter Expedition

Visserligen är rapporten skriven på engelska, men kanske kan vara till hjälp ändå.

What equipment do you bring?
 
This is the most common question I get. And it is also the first thing I look up if I am reading a book by some explorer, adventurer. What equipment did they bring on the Expedition?
 
It is also something I have spent a considerable time doing in my life! Making kit lists.
 
Since Polar Expeditions is on my mind now. And the girls and I are soon heading up the mountains for thier first Arctic "Expedition" I have made this kit list. It can be used going to any of the Poles (with some personal additions) or just going up the mountains for a few winter days.
 
Enjoy!
 
(And, if there´s any vital piece of equipment you are missing, please tell me)
 
 
Equipment list.
 
· Tent
 
· Stove.
 
· Fuel canisters.
 
· Cooking equipment.
 
· Thermos.
 
· Knife.
 
· Windsack.
 
· Sled/harness/traces.
 
· 4 ice screws per tent.
 
· 50 meter rope.
 
· Extra carbines
 
· Some of the medical kit.
 
· Food, snacks
 
· Light ice axe
 
· Climbing harness (prosik rope)
 
Personal kit.
 
· Ski boots. Liner.
 
· Skis. Bindings.
 
· Skins.
 
· Ski poles.
 
· Two long sleeve shirts (thermal underwear) Wool.
 
· Long Johns (thermal underwear) – Wool or synthetic.
 
· Light wool sweater or fleece (2nd layer).
 
· Warm Jacket – Wool or fleece (3rd layer).
 
· Trousers (2nd layer) – Strong and light material that dries quickly. Wind resistant and water repelling or fleece trousers to wear under shell layer.
 
· Shell Jacket or an Anorak with hood – Waterproof and breathable material. Gore-Tex or alternative.
 
· Shell Trousers – Waterproof and breathable material.
 
· Liner Gloves – Wool or synthetic (polypropylene / polyester).
 
· Mittens – Wool or synthetic (two pairs if no liner gloves).
 
· Over Mittens of waterproof material (Gore-Tex or alternative).
 
· Socks – Wool or synthetic. Three pairs. I always have one pair of neoprene socks, which I use when some moisture in the air. Like Sealskinz.
 
· Hat and a Balaclava – Wool or synthetic.
 
· Neophrene mask or similar to wear in extreme cold
 
· A Buff or Hat - head wear.
 
· Gaiters – Calf or knee high and wide enough for the boots. If not going for the full covered boot like the Alfa type.
 
· Wind proof underwear
 
Other gear:
 
· Sleeping Bag
 
· Insulation mattress, Ridge Rest, polar style and an air mattress. Thermarest.
 
· Parka – Down or synthetic jacket/anorak.
 
· Backpack.
 
· Sunglasses.
 
· Ski Goggles.
 
· Seat insulation
 
· Water bottle
 
Additional stuff:
 
· Sun Protection. Lip balm (healing)
 
· Personal medical kit. Pain killers, personal stuff…
 
· Toothbrush, earplugs and other personal belongings ...
 
· A light weight ice axe.
 
· A pair of crampons.
 
· Three locking carabiners and a climbing harness.
 
· Snowspade.
 
· Avalanche probe
 
· Thermos.
 
· Toilet paper
 
· Compass
 
· Map
 
· Mapcase
 
· Steel thread, iron spike
 
· Tent brush
 
· Leatherman Tool
 
· Knife
 
· Skicover
 
· Watch, one manual and one tech/sport
 
· Gorilla tape
 
· Extra skihorn
 
· Toilet paper
 
· Toiletries
 
· Sewing kit, thread
 
· Wind measurement tool
 
· Bialetti
 
Tech
 
· 1 battery pack AA
 
· Solar panel
 
· USB charger unit
 
· 3 power banks
 
· Epirb
 
· Tracker/GPS
 
· Sat phone Iridium Go
 
· Batteries AAA and AA
 
· Cables
 
· Iphone
 
· Camera equipment – Incl. spare batteries, memory card and/or films.
 
Spares.
 
· Extra skipole, extra baskets, extra binding
 
· Extra tentpoles
 
· Stove spares
 
· Extra binding
 
Medicine
 
· Imodium
 
· Bandaids
 
· Evas medicine
 
· Pain killers
 
· Antibiotics
 
· Suncreme
 
· Lipsalve
 
· Tigerbalsam
 
· Bandage
 
· Compresses
Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?

Läs mer i bloggen

Hur jag tränar vid 64 för att klara nästa expedition

Folk frågar hur jag tränar. De vill ofta ha ett program, ett schema, något de kan kopiera. Men min träning har aldrig handlat om att kopiera. Den har handlat om att klara nästa uppgift. Nästa Expedition. Och ibland om att justera det som den förra utmaningen gjorde med mig.
När jag var yngre var det enkelt. Skulle jag cykla så cyklade jag. Det var ingen som pratade om zoner eller periodisering. Man cyklade tills kroppen slutade klaga och så cyklade man lite till.
Inför min första stora cykelresa, Chile till Alaska, gjorde jag något annat. Jag tränade två år med bodybuilding och cykel. Jag tänkte inte så mycket. Jag visste bara att jag behövde styrka. Rygg och axlar som inte vek sig. Ben som kunde jobba igen i morgon. Den sortens styrka syns inte på Instagram, men den räddar dig när det blir långt.
Sen kom expeditionerna och de ändrade alltid spelreglerna.
Jag hamnade i en period där jag sprang mycket. Halvmaror och mycket träning. Det fanns perioder när jag låg runt 16 till 20 timmar i veckan. Jag kände mig stark och snabb. Men kroppen bryr sig inte om stolthet. Den bryr sig om belastning. Jag fick skador. Visst lite knän, men framförallt vaderna. Där satt det. Jag lärde mig att problemet inte är vilja. Problemet är att man samlar på sig för mycket, för länge. Man kan vara tuff och ändå träna dumt. Jag har varit båda.
Sen kom Grönland. Eller rättare sagt, Grönland kom två gånger.
Det första försöket misslyckades. Jag föll och fick en hjärnskakning. Inte en sån som går över på en helg. Den var tung. Ett år senare satt den fortfarande kvar i mig. Som om hjärnan bar på ett minne av smällen som musklerna inte kunde prata bort. Kanske är den där än idag.
Men ändå fanns Grönland kvar. Så jag tränade. Inte i månader. I år. Fyra år egentligen. Och jag tränade mycket. I snitt 20 till 25 timmar i veckan under den perioden. Det var inte en träningsplan. Det var ett liv. Det påverkade allt. Mat, sömn, humör, relationer, allt. Hur man fungerar när man är trött. Hur man tänker när allt gör ont och man ändå måste göra om det dagen efter.
Det var där jag förstod något om ålder på riktigt. Inte peppsnack. Det verkliga.
Efter 60 kan du fortfarande göra stora saker. Men du kan inte betala för dem på samma sätt. När du är 35 kan du slarva och komma undan med vilja. Efter 60 går inte det. Viljan finns, men återhämtningen blir valutan. Misstag blir dyrare. Hälsenor gillar inte överraskningar. Sömn blir ett verktyg, inte en lyx. Skador gör inte bara ont. De stjäl tid.
Så jag förändrade hur jag tränar. Inte genom att träna mindre, utan genom att träna smartare.
Jag tränar fortfarande mycket. Runt 14 timmar i veckan. Men jag överdriver inte längre på det sätt jag kunde förr. Den största skillnaden är hur jag slutar. När tekniken i gymmet slutar vara strikt, då slutar jag. Jag förhandlar inte om två repetitioner till. Jag jagar inte en siffra som ser bra ut. I min ålder är strikt teknik ingen detalj. Det är en försäkring.
Och sömnen. Jag har aldrig varit så fokuserad på sömn som jag är nu. Förr sov man om man hann. Nu vet jag att sömn är träning. Kan jag sova så gör jag det. Kan jag bygga rutiner som gör att jag sover bättre så gör jag det. För jag kan träna hårt som 64-åring, men jag kan inte återhämta mig från dumhet som när jag var 44.
Och så är det livet just nu. Mer hektiskt än någonsin. Expeditioner i expeditionerna. Jobbresor som slår sönder rutiner. Veckor där man sitter i bil åtta timmar om dagen och sen försöker klämma in ett pass på ett hotell gym med ett löpband och några hantlar. Och det som väntar är inte bara berg. Det är också hårt arbete med hästar i veckor. Det är arbete. Hållning. Grepp. Trötthet som inte går att fejka.
Så min träning idag bygger på en fråga. Hur kommer jag fram redo utan att bli skadad. Inte hur ser jag ut. Inte hur snabbt springer jag en mil. Utan redo. Hållbar. Hel.
Kalendern framåt är inte snäll. Defender X i april med för lite sömn och för mycket sittande. En tuff glaciär och bergkurs på Island i maj med långa dagar på glaciär, replag, räddning, läger och toppdag. Sen Kyrgyzstan, sextio dagar med hästar och hårt arbete. Och senare Aconcagua.
Det är därför min träning ser ut som den gör nu. Inte för att jag undviker hårt arbete, utan för att jag väljer rätt sorts hårt arbete. Det som bygger motor, ben, rygg och tåliga vader utan att knäcka mig på vägen.
Det handlar inte om att vara perfekt. Det handlar om att vara redo.

Innan vägen blev mitt liv

Det här är jag i lägenheten i Dala Järna 1986.

Jag är 24 år gammal och väntar på att min bror ska köra mig till Arlanda. Om några timmar ska jag flyga till Chile. Där börjar det som senare skulle bli mitt liv, även om jag inte visste det då. Eller kanske visste jag det ändå. Kanske inte i huvudet, men i kroppen. I kroppen visste jag det. Den hade redan bestämt sig.

Expedition Defender X. London till Istanbul

Fem timmars sömn.

Lite mer än fem, om jag ska vara generös. Samma natten innan. Samma för de flesta i teamet, misstänker jag. Så funkar Defender X. Full fart, även när allt man gör är att sitta i en bil och se världen glida förbi utanför rutan.

Lästips

Alltid
gratis!
Bli medlem!

Var med i Sveriges största outdoor-community och få Månadens Utsidan.